Ett moraliskt problematiskt beslut
Den årliga sällskapsresan till Förenade Arabemiraten blir inte av i år. I stället styr det i medvind seglande finska herrlandslaget kosan mot Qatar för att gnugga taktik och ladda sol i januari.
Då Bollförbundet fick en förfrågan från det stenrika emiratet förmådde man på Idrottsgatan inte säga nej. En vecka i lyx med röda mattor, idel leende och artiga människor och vetskapen om att hela kalaset kostar knappt någonting alls var givetvis starkt bidragande orsaker till att valet föll på VM-värden 2022.
Den breda allmänheten har från första början varit övertygad om att Qatar är helt fel ställe för VM i fotboll. En ökennation utan några som helst idrottsliga anor fick jättespektaklet efter att väldigt många kuvert, lyxklockor, målningar och lyxsemestrar använts i övertalningsprocessen. Den snuskigt rika lilleputtnationen har en sak få människor förmår säga nej till, nämligen pengar.
Att importerad arbetskraft från fattiga länder i Asien och Afrika dött som flugor på VM-byggena och att samma arbetskraft behandlas som slavar är något Fifa inte sett särskilt allvarligt på. Ordförande Gianni Infantino lovade i sin valrörelse att han skulle städa upp Fifa inifrån. Utifrån hans första tid vid makten verkar hans företrädare Sepp Blatter med facit på hand ha varit transparensens apostel. Den ständigt och tämligen lömskt leende schweizitalienaren har i otaliga sammanhang poängterat att fotboll och politik inte hör ihop. Det brukar Fifas budskap vara. En sanning med modifikation, för fotboll och politik hör visst ihop då det gagnar det allsmäktiga förbundet.
Fifa-familjen, de kallar sig själva så, är måna om att hålla en enhetlig linje i eldfängda frågor. VM i Qatar har i högsta grad varit en sådan. Samtidigt är ju VM bara en liten del i ledet av den strategi oljelandets propagandamaskineri satt i gång via fotbollen för länge sedan. Den internationella fotbollen har gått till sängs med mer eller mindre blodbesudlade pengar från Mellanöstern och Ryssland för länge sedan. Äktenskapet har bland annat betytt att spelar- och tränarlöner tillåtits skjuta i höjden på ett sätt som inte ens med bästa vilja kan kallas särskilt friskt. Och har du en gång uppnått vissa fördelar vill du sällan avsäga dig dem. Fråga de finska fackförbunden, de vet. Mänskliga rättigheter väger, också i detta sammanhang, rätt lätt i vågskålen.
Mot bland annat den här bakgrunden är det högst olyckligt att Bollförbundet valde Qatar som resmål. Liksom Sverige och Island gjorde. Svenskarna ser ju sig ofta som moralens självutnämnda väktare, men samma folk har, vid sidan om allt gott landet också gjort, fastnat med fingrarna i syltburken oftare än det finns polkagrisar i Gränna. Precis som de flesta andra.
Från både svenskt och finskt förbundshåll är man noga med att poängtera att man under resan till emiratet ämnar föra allvarliga samtal med VM-arrangörerna. Om bland annat arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter.
– Det är bättre att inta en mer aktiv roll och inte bara stå vid sidlinjen och gnälla, säger Bollförbundets generalsekreterare Marco Casagrande.
Vackert tänkt och vackra ord. Är ändå tämligen övertygad om att den shejk eller hantlangare som lyssnar på nordbornas eventuella utläggningar kanske är artig nog att till synes anteckna vad hans gäster har att påstå. Men senast på kvällen används A4pappret till att tända eld under den obligatoriska vattenpipan. Vet om inte om svenska eller finska förbundspampar får sitta med då.
Det finns tre vägar att följa inom fotboll. 1. Rätt väg. 2. Fel väg. 3. Fifas väg. I fotboll är Fifas väg alltid den lättaste. Samtidigt önskar man att flera, i synnerhet de stora länderna, skulle säga ifrån ibland. Men det gör man inte. Alla är för insyltade. Också Sverige och Finland.
Ekonomiskt är Qatar givetvis ett lockande alternativ. Moraliskt hade Kanarieöarna känts betydligt bättre.
”Har du en gång uppnått vissa fördelar vill du sällan avsäga dig dem. Fråga de finska fackförbunden, de vet. Mänskliga rättigheter väger, också i detta sammanhang, rätt lätt i vågskålen.”
JONAS VON WENDT
reporter