I längden är Gilbert & George bara uttröttande och småäckliga
Finns det månntro någon som inte känt sig lite däst och matt efter en rundvandring på Helsingfors konstmuseums pågående Gilbert & George-utställning? Museets smockfulla övre våning är som en jumbopåse med vingummi: det är färggrant och ymnigt, men också lite äckligt och utmattande. Egentligen har man fått nog efter bara några godisbitar, men man fortsätter ändå, sammanbitet och med allt mindre entusiasm, skriver Helen Korpak.
Gilbert & George:
The Major Exhibition Helsingfors konstmuseum, Tennispalatset, Södra järnvägsgatan 8. Till den 24.2.2019.
■■Det■har■förflutit■mer■än■ett■halvt■ sekel■ sedan■ italienska■ Gilbert Prousch■(f.■1943)■och■brittiska■George Passmore■(f.■1942)■träffades■på■ Saint■Martin’s■konstskola■i■London.■ ”Kärlek■vid■första■ögonkastet”,■har■ paret■självt■kallat■mötet■som■ledde■ till■uppkomsten■av■konstnärsduon■ Gilbert & George,■mest■känd■för■sina■enorma■fotobaserade■verk,■de■så■ kallade■The Pictures.■Mer■än■50■av■ dessa■finns■nu■att■beskåda■på■Tennispalatset,■utställda■under■det■lakoniska■namnet■The Major Exhibition (Den■stora■utställningen),■som■ är■tänkt■att■låta■mer■demokratiskt■ än■”Retrospektiv”■–■”till■och■med■en■ servitör■kan■förstå■det”,■sade■konstnärerna■i■en■intervju■för■The■Independent■år■2007.
Den■här■typens■klasshat■är■kännetecknande■för■Gilbert■&■Georges■ konstnärskap,■där■parets■väl■konceptualiserade■excentriska■personligheter■står■i■fokus.■Duon■representerar■den■sortens■homosexualitet■ som■anses■vara■”ordentlig”,■”acceptabel”■och■”sympatisk”,■eftersom■ den■motsvarar■det■vackraste■och■ mest■utopistiska■levnadssättet■som■ finns■inom■den■judeokristna■heterosexuella■traditionen:■livslång■monogami■(eller■i■alla■fall■skenet■av■det).■ Gilbert■&■George■är■även■konservativa■på■ett■flertal■andra■sätt:■de■är■ rojalister■som■alltid■är■klädda■i■kostym■och■fans■av■Margaret Thatcher.■ Deras■gubbighet■och■torrhet■är■en■ del■av■konceptet■Gilbert■&■George,■ som■ibland■framstår■som■en■karikatyr■eller■parodisk■performans,■och■ de■framhäver■den■genom■att■basunera■ut■att■de■aldrig■går■på■gallerier,■teater■eller■bio■eftersom■den■sortens■sätt■att■roa■sig■är■för■lättsamt.
Det skär sig
Mellan■personerna■Gilbert■&■George■och■duons■konst■finns■en■intressant■dissonans.■Trots■den■konservativa■framtoningen■är■deras■ideologi■att■konsten■ska■vara■antielitistisk■ och■mycket■av■deras■konst■är■provokativ■på■ett■lite■punkigt■sätt,■med■ chockelement■som■bilder■av■fekalier■ (eller,■för■att■uttrycka■sig■krasst■på■ finlandssvenska:■kakkakorvar).■Det■ internationellt■berömda■paret■arbetar■dessutom■helt■och■hållet■lokalt■ –■de■reser■sällan,■utan■föredrar■att■ röra■sig■inom■Londons■East■End,■en■ stadsdel■som■majoriteten■av■deras■ konst■även■handlar■om.■På■The■Major■Exhibition■är■detta■klart■synligt,■ med■stadsbilden■som■huvudrollsinnehavare■i■retrospektivet■(vid■sidan■om■konstnärerna,■som■själva■
så gott som alltid dyker upp i sina konstverk).
Fotografen Stephen Gill är en annan brittisk konstnär som konsekvent riktat in sig på en liten del av London, och stadsdelen Hackney som han avbildar räknas ibland som en del av East End. För Gill är området en dynamisk och ofta solig smältdegel där blommor tränger upp genom asfalten. Gilbert & George visar å sin sida upp London som en tabloidinfesterad skithög med nerkissade tegelväggar prydda av grovt klotter.
Mest från digieran
Verken inkluderade på Ham representerar flera årtionden av parets konstnärskap, men majoriteten ser ut att ha uppkommit efter 2008, vilket är den ungefärliga tidpunkten då duon övergick till ett utpräglat digitalt utförande av sina enorma montage. Mycket av det första rummet upptas av verk ur skäggserien (2016) i vilka de alltid renrakade konstnärerna gång på gång ses med skämtskägg. Verken är en effektiv inkörsport i Gilbert & Georges visuella värld, som präglas av starka färger och tjocka svarta linjer – lite som en kombination av kyrkfönster och varningsskyltar. Dock är de direkt väldigt upprepande, och presentationen av verken sida vid sida, utan mer än en liten glipa vägg emellan, får luften att försvinna ur museet. Upphängningen är definitivt ett noga övervägt konstnärligt val, men verken flyter in i varandra och blir en smet. Måttet rågas snabbt. Man blir stinn och orkar inte titta.
Att utställningen består av en lång rad väldigt homogena verk ger intrycket av att Gilbert & Georges skapande fungerar som ett löpande band på en fabrik. Det är på sätt och vis en ganska rolig sak, att två berömda konstnärer oupphörligt skapar enorma bilder som mer eller mindre är variationer av samma verk, och som innehåller en hel del nakna lakoniska självporträtt med kostymbyxorna nerdragna. Betraktaren får reflektera över vad som är allvar, och till vilken mån Gilbert & George bara jävlas. Intressanta aspekter av de mer avklädda verken är sexualiseringen och objektifieringen av den ”tråkiga” mannen, den så kallade ”gubben”. I bilderna skönjs en kärlek som vågar vara äcklig, men som också är öm. Det är på sitt sätt intimt att göra bokstavliga skitverk som Eight Shits (1994) – avföring är trots allt tabu.
Underliggande islamofobi
Lite välbehövd förankring i konkreta politiska åsikter finns det till exempel i verk med antifascistiska sloganer. Det behövs, för hyllade serier som Jack Freak Pictures (2008) – bestående av Union Jack, självporträtt och kristna symboler – är egentligen ganska slappa, om än charmiga på sitt sätt. Mindre charmig är dock den underliga islamofobin som bubblar under ytan på utställningen. Gång på gång konfronteras betraktaren med dystra kvinnor i svart niqab som bryter Gilbert & Georges annars så mansseparatistiska värld. Det finns spår av typiskt åldersparanoid skräck över närvaron av muslimer i konstnärsparets lilla Londonbubbla. Givetvis är terrorhot mer närvarande i Londonbornas liv än i vårt här i Finland, så visst, det är en reell rädsla som inte kan ignoreras, men i The Major Exhibition uppstår en obalans på grund av att islamtematiken sticker ut. Som om det fanns en propagandistisk agenda.
Resultatet av allt detta är en utmattande utställning som garanterat väcker känslor av någon sort. Gilbert & Georges Pictures-verk vore lättare att ta till sig i betydligt mindre portioner, men eftersom helheten medvetet är en punkigt småäcklig, totalt överdriven explosion av dyr konst är det bara att som museibesökare acceptera portionsstorleken och anta utmaningen.
Intressanta aspekter av de mer avklädda verken är sexualiseringen och objektifieringen av den ’tråkiga’ mannen, den så kallade ’gubben’.