Dagens grannhjälp sker över sociala medier
Som så mycket annat i vårt samhälle sker också frivillig grannhjälp numera via sociala medier. I många kommuner finns Facebook-grupper där hjälpare och nödställda möts. I huvudstadsregionen verkar gruppen Apuna som har sjutusen medlemmar. – Den mänskliga kontakten har försvunnit ur dagens socialvård. Folk har inte längre en personlig handläggare som känner ens historia, utan allt sköts via blanketter på nätet. Det leder till att många människor förlorar sin inkomst, säger Merja Rantasalmi vid Apuna.
Med ordförandeskapet och en majoritet i alla utskott får demokraterna stor makt, som kan antingen förvaltas väl eller missbrukas. Juri von Bonsdorff Analys, sidan 15
– Jag har många gånger funderat vart dessa människor skulle ta vägen om vi inte hjälpte dem, säger Heidi Jaari. Hon och Merja Rantasalmi är de två eldsjälarna bakom Facebook-gruppen Apuna, som förmedlar nödhjälp till hundratals familjer i huvudstadsregionen.
De beställer en matkasse när kylskåpet gapar tomt i fembarnsfamiljen och betalar elräkningen när elbolaget hotar stänga av strömmen hos den ensamstående mamman. De efterlyser vinterkläder till skolbarn som fryser i sommarjackan och köper ut receptbelagda mediciner till cancerpatienter vars betalningsförbindelse med kommunen plötsligt dragits in. Man kan säga att Merja Rantasalmi och Heidi Jaari tillsammans med andra frivilliga ser till att närmare sjuhundra familjer får det allra nödvändigaste när pensionen eller arbetslöshetsunderstödet inte räcker till. De gör det helt enkelt ”för att det hör till att hjälpa dem som har det sämre”.
– Det är klart att vi hjälper, det är det minsta vi kan göra som medmänniskor! Det känns hemskt när vi får höra att små barn vaknar upp i mörka lägenheter för att elen har stängts av eller att familjer bara har ätit makaroner de senaste tre dagarna för att de helt enkelt inte har råd med annat, säger Heidi Jaari.
Föreningen Apuna finns där som en sista utväg, när människor redan står på avgrundens brant och inte vet hur de ska få middagsmat på bordet eller gummistövlar åt barn som ska gå till skolan i höstrusket. Då vänder de sig, ofta med gråten i halsen, till föreningens två koordinerare och ber om hjälp.
Matkasse från Korea
Merja Rantasalmi och Heidi Jaari upprätthåller numera Facebookgruppen Apuna. Gruppen startades 2014 och blev en förening två år senare. Damerna har inte varit med och grundat gruppen, utan de har kommit med som hjälpare och med tiden tagit över jobbet som frivilliga koordinatorer. Tidigare var det flera administratörer som höll i trådarna, men numera är det bara de två som tillsammans sköter all kommunikation, koordinering, uppdateringar på FB-sidan och granskning av de hjälpbehövandes bakgrund.
– Vårt samarbete fungerar som oljat, vi ringer varandra många gånger om dagen och pratar om enskilda familjer, om vem som fått hjälp och var den ännu saknas. Arbetsfördelningen är klar, Merja sköter jobbet vid datorn och jag fixar allt det praktiska med fribiljetter, donationer, transporter och beställningar av matkassar, berättar Heidi Jaari.
Hon ägnar sig åt den här tidskrävande hobbyn på sin fritid, parallellt med jobbet som flygvärdinna och mamma åt två barn under skolåldern.
– Det går alldeles utmärkt, man kan lika bra beställa en matkasse över nätet från Korea som från Drumsö. Jag har vuxit upp med föräldrar och morföräldrar som också ägnade sig åt penninginsamlingar och välgörenhet, för mig är det här enda sättet att leva, säger hon entusiastiskt.
Merja Rantasalmi ägnar all sin vakna tid åt hjälparbetet, hon hål- ler kontakt med familjerna och kontrollerar att utlovad hjälp har nått fram. Arbetet ger hennes liv ett meningsfyllt innehåll sedan hon tvingades gå i sjukpension på grund av ryggproblem. Hon är också mormor och farmor och hinner umgås med de egna barnbarnen vid sidan av hjälparbetet.
– Jag stod redan med ena foten i graven, så onyttig kände jag mig när jag inte kunde jobba längre. Nu känner jag att jag kan hjälpa andra människor och det är fint. Vi gör något konkret för andra, jag ligger inte längre sömnlös om natten och grubblar, säger Merja.
Tidigare socialtant
Att så många familjer i dag har svårt att klara av de allra nödvändigaste utgifterna ser Jaari och Rantasalmi klara orsaker till. Det är för byråkratiskt och svårt att få bidrag och förståelse i dagens samhälle, den mänskliga kontakten har ersatts av anonyma myndighetsbeslut som skickas elektroniskt.
– Det största misstaget som vår nuvarande riksdag har gjort var att flytta utkomststödet från socialbyrån till Folkpensionsanstalten i januari i fjol. Då försvann den personliga kontakten och medmänskligheten från de beslut som gäller människor i yttersta nöd. Vi har sett så många felbeslut fattade av FPA, beslut som leder till att folk kan stå utan inkomster i många veckor, säger Merja Rantasalmi.
Hon vet vad hon talar om, innan Merja blev sjukpensionär jobbade hon på socialbyrån och var den som beviljade utkomststöd till folk.
– Jag kan lagen och vet vilka bidrag olika människor har rätt till. Om personer som vänder sig till oss inte ens har ansökt om bidrag som de borde få uppmanar jag dem att göra det, man kan inte komma till oss först, säger Rantasalmi.
Saker kan bli bättre
Det är egentligen samhällets uppgift att se till att alla människor har en skälig inkomst. Rantasalmi och Jaari inser att de allt oftare gör en del av det jobbet, helt frivilligt.
– Vi har svart på vitt fått se hur stadens tjänstemän har skickat hjälpbehövande till vår förening då de inte kunnat hjälpa dem på kommunen. Visst är det något fel i systemet om folk inte ens med giltiga läkarintyg får den sjukdagpenning som de har rätt till, tycker Jaari.
Apuna försöker ge stöd och hjälp till behövande familjer under en två månaders period tills de kommer över den värsta krisen, men ofta måste tiden förlängas, för nöd och fattigdom blåser sällan över på en kort tid. Att hjälpen ändå kan ge människor en ny chans vet de båda damerna och berättar en solskenshistoria som bevis:
– Vi blev kontaktade av en fyrabarnsfamilj där pappan var långtidsarbetslös och mamman studerade, de hade brist på allt och pengarna räckte inte till räkningarna. Vi hjälpte dem en tid och när mamman fick sin examen vände det, först fick hon jobb och sedan också maken. Nu går det bra för familjen, de har till och med kunnat skaffa en bil. Och de har blivit en av våra ivrigaste hjälpare, de är med i många insamlingar och de är alltid så tacksamma och glada, berättar Heidi och Merja, nästan i munnen på varandra.
Klappar under granen
Nu inför julsäsongen, som är den all-
ra brådaste tiden på året, kan Apuna inleda ett nytt samarbete som damerna är speciellt glada över. Esbo kulturcentrum har erbjudit sig att ta emot julklappsdonationer under en
julgran i kulturhuset. Det här är till enorm hjälp för föreningen som saknar egna förrådsutrymmen.
– I december i fjol var Merjas vardagsrum fullt av julklappar, det var helt kaotiskt. Vi förmedlade säkert tusen julklappar till barn. I år önskar vi att klapparna doneras oinpackade, så att föräldrarna i våra familjer får slå in klapparna, det ger dem en speciell julkänsla att få göra ens den delen av förberedelserna själva, säger Heidi.
Ett eget förråd eller lager är annars något som står högt på Rantasalmis och Jaaris önskelista, ett förmånligt utrymme där de kan förvara donationer men också ordna klädjippon två gånger om året.
– I dagens läge kan vi inte ta emot donationer av sådana sportgrejer, kläder, hundmat eller annat som kräver förvaringsutrymmen, om vi inte lyckas dela ut det till våra familjer genast. Och familjerna är ju utspridda över hela huvudstadsregionen. Det känns hemskt att vara tvungen att tacka nej till prima varor av utrymmesbrist. Just nu har jag bilens baklucka full med blöjor som ett företag donerade till oss när dess verksamhet upphörde, säger Jaari.