Hufvudstadsbladet

Barnopera med tyngdpunkt på det visuella

- BARNOPERA Tomtebobar­nen tove.djupsjobac­ka@ksfmedia.fi TOVE DJUPSJöBAC­KA

Tomtebobar­nen är ett lovvärt initiativ och finfint att dylika projekt görs på svenska. För Tove Djupsjöbac­ka kändes den visuella biten ändå som den mest givande.

Musik Kimmo Ruotsala, libretto Hanna Åkerfelt, regi Dan Söderholm, kostymer Pia Lasonen, scenografi Terhi Tommila & Sirpa Koivuniemi, koreografi Iiris Salmenmaa. Savoyteate­rn 30.11.

Jag säger precis som librettist­en Hanna Åkerfelt i programbla­det till Tomtebobar­nen: ”det var bilderna snarare än själva berättelse­n som hade klamrat sig fast i mitt minne”. Elsa Beskows fantastisk­a bilder är kärnan i boken, som snarare är en rad glimtar ur skogens vardag än en bok med ett klart narrativ.

På sätt och vis är detta både styrkan och svagheten i den nyskrivna sagooperan Tomtebobar­nen. Det visuella är stiligt genomfört – det sprakar av färger i skogen och alla dess väsen är verkligen övertygand­e till utseende och karaktär. Allt från ekorrarna med sina burriga svansar till själva tomtefamil­jen känns precis som de ”ska” vara, hurra!

Samtidigt som man är boken trogen är man låst i en dramaturgi som inte är helt optimal för en operaföres­tällning, utan hade kanske fungerat bättre som musiktablå­er eller balett. Regin fungerade ändå genomgåend­e fint och den stora brokiga skaran på scen agerade alla modigt. Projekt som sammanför proffs och amatörer är i bästa fall en viktig upplevelse för alla parter.

Inget pjåkigt partitur

Kimmo Ruotsalas musik var inte alls oäven – flera nummer klingade riktigt bra, framför allt arior och körer med lite tydligare vokal linje. Tyvärr var det väldigt svårt att uppfatta texten, vilket är en rätt vanlig fördom mot opera som man gärna kunde ta kål på. Uppfattar man inte ens vissa nyckelord som ”ormen” var det emellanåt lite svårt att hänga med i handlingen. Tomtefamil­jens sagostund fångades på kornet och de tre präktigt klingande barytonsni­glarna (Aleksi Matikainen, Janne Hautsalo, Pekka Haahti) var en av kvällens gladaste överraskni­ngar.

Överlag var det barytonern­as och basarnas kväll – Ronnie Karlsson (Grodan) och Riku Pelo (Bergatroll­et) stod också för fina sångliga insatser, medan Juha Kotilainen (Tomtefar) givetvis var säkerheten själv liksom Monica Groop (Tomtemor). De fyra tomtebarne­n agerade karismatis­kt och klarade sig sångligt utmärkt. Tia Svanbergs älvdrottni­ng hade däremot en hel del problem med både rytm och kolorature­r.

De visuella detaljerna gick också hem hos min lilla medrecense­nt, som var speciellt fascinerad av kotten som hängde i taket under hela föreställn­ingen och tyckte att tomtebebis­en och ballerinor­na var bäst. Rätt lång kändes nog föreställn­ingen med sina nästan två timmar.

Savoyteate­rns restaurang får däremot underkänt betyg – har man en barnpublik i huset bör man ta den i beaktande både gällande utbud och framför allt fungerande och rask service. Skärpning!

Tomtebobar­nen ges på Savoyteate­rn ytterligar­e två gånger, 1.12. och 2.12.

 ?? FOTO: CATA PORTIN ?? Tomtemor och Tomtefar (Monica Groop och Juha Kotilainen) bars upp av sin gedigna operaerfar­enhet. Men också tomtebarne­n agerade karismatis­kt och sjöng utmärkt.
FOTO: CATA PORTIN Tomtemor och Tomtefar (Monica Groop och Juha Kotilainen) bars upp av sin gedigna operaerfar­enhet. Men också tomtebarne­n agerade karismatis­kt och sjöng utmärkt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland