Partierna tävlar om att lova bättre vardag för familjerna

Expert: Större gruppstorlekar ett centralt problem för dagispersonal

Redan nu har ett tacksamt ämne tagit över då partierna riktat sina krafter mot valvåren, nämligen familjepolitiken. Den låga nativiteten har ytterligare eldat under det.

Orden ”barnvänligt” och ”familjevänligt” förekommer frekvent – men vad är innehållet?

HBL gick igenom familjepolitiska utspel, och på flera punkter är enigheten så bred att det går att skönja vad som kan finnas med i följande regeringsprogram.

Men på en del punkter skär det sig också. Det gäller de exakta modellerna för familje ledigheter, det gäller priset på andra stadiets studier för tonåringar, och det gäller besluten om subjektiv rätt till dagvård och gruppstorlekar.

Professor Mirjam Kalland välkomnar många förslag i debatten, men säger att nu varande regering gett motstridiga signaler: Å ena sidan har man betonat vikten av småbarnspedagogik och dagvård, å andra sidan tilllåtit större barngrupper och inskränkt den subjektiva rätten.

Efter SDP:s förslag om ”förlossningstalko”, ett ordval som närmast möttes med skratt, har lustigheterna tynat ut och armbågarna kommit fram. ”Finland ska vara världens barnvänligaste land” säger SFP. ”Samlingspartiet vill att familjernas välfärd är prioritet i nästa regeringsprogram”, säger Samlingspartiet. ”Vi behöver ett barnvänligt Finland”, säger De gröna.

Vad allt det här innehåller skiljer sig ändå mellan partierna.

Men det finns vissa huvudspår som återkommer så ofta och brett i partiernas program att det vore en överraskning om de inte fanns med i nästa regeringsprogram.

I huvudsak kan man säga att partierna vill se mer inkomstrelaterade familjeledigheter, mer fördelning mellan båda föräldrarna och större flexibilitet i när man tar ut ledigheterna. Men Centern, KD och Blå framtid vill inte att det ska vara för mycket tvingad fördelning eller öronmärkning mellan föräldrarna, utan valfritt, och inte heller att tiden på hemvårdsstöd skärs ner.

Av de andra partierna är det fortfarande en majoritet som erbjuder möjligheten att vara hemma med barn tills de fyller tre – bara stödsumman varierar.

Till exempel erbjuder också Samlingspartiet den möjligheten, men det kräver då att man halverar sitt inkomstrelaterade stöd och hemvårdsstöd för att få dem att räcka längre.

Professor Mirjam Kalland, som också är ordförande för Mannerheims barnskyddsförbund, välkomnar att partierna i huvudsak vill förlänga den inkomstrelaterade delen.

– Det är den enda möjligheten att jämna ut föräldraledigheterna mellan föräldrarna. Om inte stödet är inkomstrelaterat blir det generellt den med lägre inkomster som är hemma, och det är oftare mamman.

Billigare dagvård

En annan sak det råder rätt bred enighet om är lägre avgifter för dagvård. Inte ett enda parti har protesterat då nuvarande regering sänkte dagvårdsavgifterna, och nu föreslås mer avgiftsfri småbarnspedagogik från olika håll. Bara detaljerna varierar. Det parti som avviker mest i förhållande till gruppdagvården är Kristdemokraterna, som i stället erbjuder en barnbonus per varje barn som inte är i kommunal dagvård.

Billigare dagis råkar passa bra från vänster till höger på partikartan. Det sänker tröskeln för att börja jobba om dagis inte är för dyrt, och så räknar man med att småbarnspedagogiken ska jämna ut skillnader i undervisning och utbildning senare i livet.

Däremot skiljer sig synen på den subjektiva rätten till dagvård och på gruppstorlekar mellan partierna. SDP, Vänsterförbundet, De gröna och SFP kräver en återgång till full subjektiv rätt till dagvård. Oppositionen har också brett motsatt sig att regeringen låtit dagisgrupperna för barn över tre år bli större.

– Det har varit en motstridig signal från regeringen. Å ena sidan har man helt riktigt betonat småbarnspedagogiken och personalens utbildning, å andra sidan har man fråntagit familjer möjligheten till dagvård på heltid, säger Kalland.

Mirjam Kalland hänvisar till en färsk utredning som gjorts i samband med en gradu av Maria Forsius, där dagvårdspersonal tagit upp att de belastas av större grupper.

– Att förstora grupperna har minskat personalens möjligheter att utföra vad de borde kunna utföra. Det har varit en jättestor miss. Barnkonventionen, som är bindande, är tydlig på den här punkten: Beslut ska fattas med barnens bästa för ögonen.

Kalland säger att det skett en 20 procents ökning i remisserna till barnpsykiatri, och de bakomliggande orsakerna är sådana som ofta kunde ha upptäckts tidigare. Rastlöshet, svårigheter med inlärningen eller aggressivt beteende kan dessvärre

Å ena sidan har man helt riktigt betonat småbarnspedagogiken och personalens utbildning, å andra sidan har man fråntagit familjer möjligheten till dagvård på heltid. Mirjam Kalland

vara svårare att upptäcka i tid i större barngrupper.

Hon efterlyser att det överlag skulle göra barnkonsekvensanalyser i politiken, och att barnen också ska höras.

– Just nu är det tyvärr mycket som skäggar på den punkten.

Fritidslösningar

Ett tredje rörande gemensamt tema bland partierna är de ungas fritid. Redan nuvarande undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) och idrottsminister Sampo Terho (Blå) har puffat förslag för hur man sänker tröskeln för hobbyoch idrottsverksamhet, en så kallad ”hobbygaranti”.

I nuläget innebär det att kommuner tagit fram lösningar för hur skolbyggnaderna kan användas mer för fritidsaktiviteter och föreningar när de annars skulle stå tomma, för att få ner kostnaderna och motverka problem som uppstår då barn ska skjutsas. En del har också testat att dela ut kommunala hobbysedlar. Liknande förslag om utökade, nationella program återkommer i olika valmanifest oberoende av partifärg.

Vad kan det bli strid om i familjepolitiken? Åtminstone detaljerna i familjeledigheterna, och vad reformen får kosta.

En annan strid kan gälla tonåringar som går i andra stadiet. Regeringen har infört ett tillägg för skolmaterial till de som har låga inkomster, medan flera oppositionspartier vill se att andra stadiet blir helt gratis.