Susanna Ginman

Det gagnar ingen att det finns människor i Finland utan legal status, som tvingas leva i ett skuggrike. Det är illa för dem som drabbas och förråar hela vårt samhälle.

Det här innebär alltså att vår regering och riksdag har fattat beslut som i praktiken leder till att de papperslösas antal växer. Det är en helt vansinnig situation.

För två år sedan, 2016, upphörde mottagningstjänsterna för 156 asylsökande som hade fått avslag på sin ansökan. År 2017 gällde det 704 personer. Fram till slutet av oktober i år handlar det om 511 personer.

Ingen vågar uppskatta hur många asylsökande som har stannat i Finland trots att de inte längre har en laglig grund att göra det och alltså är så kallade papperslösa. Däremot finns det siffror på hur många personer som har försvunnit från flyktingförläggningarna. Polisstyrelsen började bokföra det i slutet av 2015. Sedan dess har drygt 7 300 personer försvunnit. Andra EU-länder har bett Finland ta tillbaka drygt 5 000 asylsökande. Det handlar om personer som först har registrerats i Finland men sedan har tagit sig till andra länder. Enligt Dublinförordningen ska deras sak prövas i det land där de har registrerats. Den grupp våra myndigheter inte har kännedom om utgör alltså drygt 2 000 personer. Alla finns säkert inte kvar i Finland, men en del gör det.

I och med att Irak vägrar ta emot tvångsavvisade irakier har de avvisningarna avbrutits. Den största gruppen bland de 32 000 asylsökande som kom till Finland 2015 var irakier. Om man inte kan återvända frivilligt och inte har beviljats asyl så upphör ändå flyktingförläggningarnas ansvar.

Då befinner man sig i en omöjlig situation juridiskt. Ändå kommer många till att den minst dåliga situationen är att vara papperslös, i princip stå utanför samhället.

Vår utlänningslagstiftning har skärpts på olika sätt på 2010-talet. Möjligheten att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd på humanitära grunder har slopats. Tidigare beviljades människor som inte kunde lämna Finland men inte heller hade fått asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder den här typen av uppehållstillstånd. Dessutom har bestämmelserna om flyktingförläggningarna ändrats.

Det här innebär alltså att vår regering och riksdag har fattat beslut som i praktiken leder till att de papperslösas antal växer. Det är en helt vansinnig situation. Papperslösheten är en stor risk för alla. De som är papperslösa är utsatta och kan bli utnyttjade utan att egentligen kunna försvara sig. Risken är också stor för att de själva begår brott. Det finns alltså enbart förlorare när det finns papperslösa och riskerna växer när antalet papperslösa ökar.

Samtidigt fortsätter regeringen att föreslå lagförändringar som ytterligare skärper situationen. Nu vill Inrikesministeriet göra det svårare att ansöka om asyl på nytt efter avslag. Ändå är det uppenbart att det har funnits brister i asylprocesserna för dem som kom hit 2015.

Det beror bland annat på att de asylsökandes rätt till juridiska biträden försvagades och reglerna för biträdena ändrades. En asylsökande från Irak eller Afghanistan har små möjligheter att ta reda på grunderna för asyl. I kombination med den rädsla och misstro mot myndigheter som många bär på, och med att det finns asylskäl som är tabubelagda, till exempel homosexualitet, finns det i många fall välgrundade skäl att ansöka om asyl på nytt. Enligt Flyktinghjälpens utlåtande skulle lagen i föreslagen form försämra rättsskyddet och öka risken för att avvisningsförbud bryts.

Inrikesministeriet meddelade redan i våras att Migrationsverkets processer ska utvärderas av en oberoende aktör. Det har gått långsamt, utredaren ska utses i december och vara klar sommaren 2019. Då bör vi redan ha en ny regering.

Nu verkar det som om regeringens åtgärder och myndigheternas agerande styrs av viljan att på allt sätt hålla människor som behöver skydd på avstånd. Den färska rapporten om att Finland är mest rasistiskt i jämförelse med 12 andra EU-länder visar att det behövs drastiska åtgärder av opinionsbildare för att ändra attitydklimatet. Förhoppningsvis får vi en ny regering som ser behovet.