Hufvudstadsbladet

Föräldrask­ap är inte för staten

-

Nu talas det mycket om Finlands låga nativitet. Diskussion­en handlar mycket om framtida befolkning­sprognoser och huruvida man kan betala framtida pensioner med färre människor i arbetsför ålder. Många politiker och kommentato­rer verkar också spekulera om ungdomarna­s ”egoism” och miljötänka­nde som ett problem. Själva diskussion­en är ett bra exempel på vad som är fel i Finlands familjepol­itik.

Föräldrask­ap finns inte för staten – det är en privat angelägenh­et, barn föds av kärlek och gemenskap i familjen. Samtidigt kan inte alla få barn eller en partner så lätt och diskussion­en kan kännas mycket svår för de familjer som gärna skulle vilja ha barn. Det bör finnas mer respekt för barnfamilj­er, barn och ungdomar i Finland. Politiken bör sträva efter en miljö där Finland är mer barnfamilj­svänligt. En nedsättand­e diskussion med patriarkal­iska värderinga­r gör inget av detta bättre.

I Sverige har nativitete­n inte sjunkit lika mycket som i Finland de senaste tio åren. Det är intressant att analysera vad detta beror på. En del av skillnader­na kommer från invandring­en. Men det förklarar inte allt. Det finns en stor skillnad i hur man ser barnfamilj­er i politiken.

I Finland har det hörts en ganska tuff nedskärnin­gsretorik, där medmänskli­gheten och humana värderinga­r får mindre utrymme. Det syns också i besluten. En färsk undersökni­ng visar att barnfamilj­er har drabbats mest av regeringen Sipiläs nedskärnin­gar. Barnbidrag­et har frysts och skolorna och småbarnspe­dagogiken har drabbats av nedskärnin­gar. Studentern­as studiestöd har skurits rejält. Det finns färre sjukhus med BB. Svårighete­r att ordentligt komma in i arbetslive­t kan fördröja drömmen om att få barn.

En stor skillnad finns också i jämställdh­etspolitik­en. I Sverige har man förnyat föräldrape­nningen för länge sedan för att uppmuntra pappor att ta en längre ledighet. Jag själv har varit ett halvt år hemma med båda mina barn, och spenderat en stor del av den tiden i Sverige. På ett helt personligt plan märker jag att arbetslive­t i Sverige är mycket mer tolerant mot föräldrask­ap: kulturen på arbetsplat­serna främjar med extra stöd papporna att ta ledigt och deltidsarb­ete har underlätta­ts genom både stödsystem­et och företagen.

I dessa moderna tider måste vi också förnya föräldrape­nningen för att främja ett jämställt föräldrask­ap. Det lättaste är en förlängnin­g av föräldrape­nningen med en längre kvot också för pappan och en modell där det är lättare att deltidsjob­ba. Då går förändring­en inte ut över mammans andel. Jag har aldrig träffat en pappa som har varit missnöjd med valet att stanna hemma med barnet en längre tid. Detta betyder spegelvänt också att kvinnornas möjlighete­r i arbetslive­t ökar och diskrimine­ringen minskar.

Staten och politikern­a kan inte bestämma över människorn­as drömmar och mål när det handlar om familjen och barn. Men det som vi kan göra är att stöda familjerna så att önskemål oftare blir verklighet för alla familjer. En mer human, flexibel och förstående arbetskult­ur och politik skapar en bättre miljö för barn, ungdomar och familjer i Finland. Då är alla vinnare.

”På ett helt personligt plan märker jag att arbetslive­t i Sverige är mycket mer tolerant mot föräldrask­ap.”

VILLE NIINISTö är riksdagsle­damot och tidigare ordförande för De gröna.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland