Föräldraskap är inte för staten
Nu talas det mycket om Finlands låga nativitet. Diskussionen handlar mycket om framtida befolkningsprognoser och huruvida man kan betala framtida pensioner med färre människor i arbetsför ålder. Många politiker och kommentatorer verkar också spekulera om ungdomarnas ”egoism” och miljötänkande som ett problem. Själva diskussionen är ett bra exempel på vad som är fel i Finlands familjepolitik.
Föräldraskap finns inte för staten – det är en privat angelägenhet, barn föds av kärlek och gemenskap i familjen. Samtidigt kan inte alla få barn eller en partner så lätt och diskussionen kan kännas mycket svår för de familjer som gärna skulle vilja ha barn. Det bör finnas mer respekt för barnfamiljer, barn och ungdomar i Finland. Politiken bör sträva efter en miljö där Finland är mer barnfamiljsvänligt. En nedsättande diskussion med patriarkaliska värderingar gör inget av detta bättre.
I Sverige har nativiteten inte sjunkit lika mycket som i Finland de senaste tio åren. Det är intressant att analysera vad detta beror på. En del av skillnaderna kommer från invandringen. Men det förklarar inte allt. Det finns en stor skillnad i hur man ser barnfamiljer i politiken.
I Finland har det hörts en ganska tuff nedskärningsretorik, där medmänskligheten och humana värderingar får mindre utrymme. Det syns också i besluten. En färsk undersökning visar att barnfamiljer har drabbats mest av regeringen Sipiläs nedskärningar. Barnbidraget har frysts och skolorna och småbarnspedagogiken har drabbats av nedskärningar. Studenternas studiestöd har skurits rejält. Det finns färre sjukhus med BB. Svårigheter att ordentligt komma in i arbetslivet kan fördröja drömmen om att få barn.
En stor skillnad finns också i jämställdhetspolitiken. I Sverige har man förnyat föräldrapenningen för länge sedan för att uppmuntra pappor att ta en längre ledighet. Jag själv har varit ett halvt år hemma med båda mina barn, och spenderat en stor del av den tiden i Sverige. På ett helt personligt plan märker jag att arbetslivet i Sverige är mycket mer tolerant mot föräldraskap: kulturen på arbetsplatserna främjar med extra stöd papporna att ta ledigt och deltidsarbete har underlättats genom både stödsystemet och företagen.
I dessa moderna tider måste vi också förnya föräldrapenningen för att främja ett jämställt föräldraskap. Det lättaste är en förlängning av föräldrapenningen med en längre kvot också för pappan och en modell där det är lättare att deltidsjobba. Då går förändringen inte ut över mammans andel. Jag har aldrig träffat en pappa som har varit missnöjd med valet att stanna hemma med barnet en längre tid. Detta betyder spegelvänt också att kvinnornas möjligheter i arbetslivet ökar och diskrimineringen minskar.
Staten och politikerna kan inte bestämma över människornas drömmar och mål när det handlar om familjen och barn. Men det som vi kan göra är att stöda familjerna så att önskemål oftare blir verklighet för alla familjer. En mer human, flexibel och förstående arbetskultur och politik skapar en bättre miljö för barn, ungdomar och familjer i Finland. Då är alla vinnare.
”På ett helt personligt plan märker jag att arbetslivet i Sverige är mycket mer tolerant mot föräldraskap.”
VILLE NIINISTö är riksdagsledamot och tidigare ordförande för De gröna.