Väntat resultat i VM-kvalet
Spelarna och tränaren är överens – för att utvecklas och höja sin nivå måste landslaget få spela matcher regelbundet. – Vi har fortfarande en lång väg att gå, säger tränaren Tommy Suoraniemi.
Resultatet i VM-kvalet i Schweiz var ingen överraskning för det finländska lagets del. Att man skulle ta revansch på Färöarna för det svidande nederlaget i EM-kvalet för ett och ett halvt år sedan var både skönt, viktigt och rätt väntat för det unga laget. Det var nästan lika väntat att laget skulle förlora matcherna mot Schweiz och Litauen.
Därför kan man säga att landslaget uppnådde sitt minimimål i Siggenthal men att man inte överträffade sig själva. Kvalet gav en del svar men väckte samtidigt en del frågor med tanke på de kommande åren.
– Det var viktigt för oss att vinna en match och i fredagens match krigade vi verkligen för varandra, säger Ellen Voutilainen.
Skuru IK-spelaren var lagets jämnaste spelare i kvalet och höll en bra och hög nivå hela turneringen. Att som 18-åring gå in och styra i mittförsvaret som Voutilainen gjorde är väldigt imponerande inte minst med tanke på att det var hennes första kvalmatcher och bara landslagsmatcherna nummer 6, 7 och 8 hon spelade i Schweiz.
– Mot Schweiz hade vi väldigt svårt med anfallsspelet men stod för den bästa defensiva insatsen vi gjort med det här laget, säger Voutilainen.
– I matchen mot Litauen var det precis tvärtom. Vi fick inte alls försvaret att fungera men i stället klarade vi av att spela starkt framåt.
Med andra ord finns alltså ingredienserna för både starkt försvar och bra anfall i laget. Det skulle bara gälla att få till de båda delarna samtidigt.
– Det ska ju inte vara så att anfallet äter så mycket energi att vi inte klarar av att försvara och inte heller tvärtom. Jag vet inte riktigt varför vi bara lyckades med ena delen i matcherna. Men vi ska komma ihåg att vi har ett ungt lag och att det var många spelares första kvalmatcher, säger Voutilainen.
Voutilainen berömmer sammanhållningen och stämningen i truppen och det är oerhört viktigt att den här truppen
växer ihop och blir tajt. Med tanke på åldersstrukturen i laget kan den här truppen spela tillsammans de kommande tio åren. Bara fyra av de 15 spelare som var med i kvalet i Siggenthal är födda 1983 eller tidigare.
Det är den här truppen som kommer att utgöra stommen de kommande åren och därför är det oerhört viktigt att de unga spelarna kan samla på sig erfarenhet i internationella matcher.
var de sista landslagsmatcherna för i år och de är lagets sjätte, sjunde och åttonde match. Antalet är inte speciellt högt men ändå en fördubbling jämfört med både 2017 och 2016. På sätt och vis kan man se år 2018 som år noll för det här laget. Om man på förbundet på allvar äntligen vill satsa jämlikt på sina landslag och ge damerna en chans att utvecklas och försöka nå en bättre nivå måste man fortsätta satsa på laget, ge dem meningsfulla träningsmatcher varje år och låta dem ställa upp i både EM- och VM-kval.
– Det är väldigt viktigt att vi spelar matcher. Det är i de här situationerna vi lär oss. Nu har vi fått smaka på hur det är att vinna vilket också var viktigt. Att se att vi inte är ett förlorande lag är bra och att spela de här tuffa matcherna utvecklar oss och svetsar ihop oss, säger Voutilainen.
Också svenska tränaren Tommy Suoraniemi poängterar hur viktigt det är att landslaget inte bara får samlas för läger utan att man spelar tuffa matcher där man ser var man står jämfört med motståndarna och där man kan se hur man själva utvecklats sedan senast.
– Det här kvalet visar att vi börjar hitta samarbetet mellan målvakt och försvar. Då det fungerar är det väldigt bra. Vi krigar bra i varje match och visar bra inställning. Sedan hoppas jag ju att vi kunde vara lite mognare framåt, säger han.
– Vi behöver erfarenhet och tid. Då man ser på läget för ett och ett halvt år sedan i EM-kvalet har vi gått väldigt mycket framåt.
som trots att hon bara är 24 år hör till de mer rutinerade spelarna i landslaget, säger att man kan börja se att lagets spel utvecklas tack vare matcherna.
– Jag tycker man märker att vi spelade träningsmatcher i höst. Det vi lärde oss där finns i vårt spel och det syntes här i kvalet. Att bara träna med varandra och träningsspela internt utvecklar inte laget på samma sätt och vi behöver den här sortens matcher med tanke på framtiden, säger hon.
– Jag tycker vi gått framåt och med tanke på hur ungt laget är ser det positivt ut. Det är synd att vi inte kommer upp till vår egen nivå i matchen mot Schweiz och i första halvlek mot Litauen.
Suoraniemi säger att han inte kan vara helt nöjd med kvalet men att laget är på väg i rätt riktning. Han ser att det finns mycket att förbättra och speciellt lagets anfallsspel är något man måste jobba med.
”Om man på förbundet på allvar äntligen vill satsa jämlikt på sina landslag och ge damerna en chans att utvecklas och försöka nå en bättre nivå måste man fortsätta satsa på laget.”
FILIP SAXéN
Det handlar både att utveckla det kollektiva spelet och den taktiska delen samtidigt som spelarna också måste utvecklas individuellt. Med tanke på att den inhemska ligan urvattnats en del sedan lagantalet sjönk till sex inför den här säsongen är det bra för landslaget att en stor del av spelarna håller till i Sverige där de kan få en kvalitativt bättre handbollsvardag.
Landslaget samlas nästa gång i mars och då är tanken att man igen ska få spela internationella matcher. Var lägret hålls beror på vilka motståndare man kommer att möta.
– Målet är att vi ska spela matcher varje gång vi samlas. Att få spela matcher är oerhört viktigt, säger Suoraniemi.
Samtidigt som det är lätt att förstå att både spelare och tränare vill se en snabb utveckling där man börjar ta segrar mot lag av Schweiz och Litauens kaliber förstår de också att det är en lång process som man egentligen inte kan försnabba.
Då landslaget inte haft en kontinuerlig kvalitativ verksamhet tidigare är det klart att det kommer att ta tid innan man lär sig vad det betyder att spela internationella matcher. Att man på förbundet höjt antalet matcher från fyra till åtta är ett stort steg i rätt riktning. Nästa steg är att fortsätta se till att laget får förutsättningar att utvecklas och gå framåt.
Samtidigt ställer det också högre krav på spelarna och de måste jobba hårdare både i klubblagen och individuellt för att kunna leverera i landslaget. I vissa situationer i VM-kvalet kunde man med klar tydlighet se att fysiken helt enkelt inte räckte till i matcherna. Förlorade närkamper både framåt och bakåt ledde till enkla mål för motståndarna och det har man inte råd med om man vill ta följande steg.
– Vi har fortfarande en lång väg att gå. Men det finns väldigt mycket kapacitet i det här laget som vi inte får ut. Det finns kvalitet och det måste vi få att synas bättre i vårt spel, summerar Suoraniemi.
– Sedan blir man ju nästan tårögd då Jessi Laasio och Ellen Norrgrann lyckas med målskyttet första gången i landslaget. Det är riktigt roligt.