Högskolan där man lär sig leda

FACKLITTERATUR

Mikael Holmqvist

Handels. Maktelitens skola. Atlantis 2018, 479 sidor

I Sverige väcker elitskolorna starka känslor. För fem år sedan valsade Lundsbergs internatskola i rubrikerna för sina tvivelaktiga insparksritualer. Den senaste debattungen har fötts av sociologen och ekonomiprofessorn Mikael Holmqvists bok om Handelshögskolan i Stockholm.

Denna till större delen privat finansierade högskola, med bara 2 000 studenter, har enligt tidningen Fokus kartläggning från 2014 alstrat hela 14 procent av presenterade 189 makthavare i Sverige. Holmqvist skriver inte för att avslöja rituella övergrepp i ”maktelitens skola” utan för att visa hur studenterna socialiseras in i sina kommande toppjobb.

Den som efter hård gallring lyckas ta sig in genom den tunga ekporten på Sveavägen 65 i Stockholm bemöts av en stark känsla av utvaldhet. ”Bäst-och-smart”-mantrat repeteras av student- och lärarkåren, och en professor kan berätta för studenterna att de är ”gräddan av eliten”. För det mesta vittnas om en fantastiskt sporrande anda, även om någon kan berätta att bara antydan av ”Handelsanda” orsakar kroppsligt obehag.

Näringslivet nära

Från första stund uppvaktas de intagna av finansiärerna, det vill säga näringslivet, som är ute efter målmedvetna och lojala, helt enkelt anställningsbara människor inom främst konsult- och finansbranschen. Det unika draget är det nära förhållandet till näringslivet och att antalet professorer per student är större än i andra svenska högskolor. Innehållet i studierna tycks inte vara märkligare eller mer krävande än på ekonomiska institutioner vid övriga universitet.

Handel och vandel hänger ihop, och Holmqvist driver tesen om att det är viktigare att lära sig beteende och kommunikation än något specifikt ämne väldigt långt. Genom att observera hur företagsrepresentanterna pratar, skrattar, klär sig, äter, dricker, hostar och så vidare, lär studenterna inhämta ovärderlig information.

Ett korn av sanning kan ligga i det, men när Holmqvist vill förklara så gott som allt med den franske sociologen Pierre Bourdieus något luddiga begrepp habitus förlorar han fotfäste och substans, och kastar en skopa sjuttiotalistisk klassaktivism.

Samhall

När ”Handels” grundades i början av 1900-talet hade ekonomi som ämne knappt någon status alls, och det var viktigt att börja ge affärsmannakåren högre utbildning. I dag kan det väcka förundran att det finns ett så starkt behov hos en redan privilegierad yrkeskår att se sig som en utvald skara. Tyvärr tappar Holmqvist bort sig i detaljer och upprepningar då det väsentliga hade varit att klarare ringa in vad som formar en framgångsmodell som måste handla om mer än sociala beteenden och kontakter.

Holmqvist har också forskat i organisationen Samhall, som hjälper sådana som inte kan få jobb på den reguljära arbetsmarknaden, och han ser den som den andra sidan av samma mynt i samhället. En institution som Handelshögskolan skapar en maktelit medan den utvaldhet Samhall föder är utanförskapet, det ”omäktiga” beteendet. På Handelshögskolan lär man sig leda och på Samhall att lyda.

Enligt den brittiske sociologen Martin Parker borde alla världens cirka 13000 handelshögskolor läggas ned då de sprider en kapitalistisk ideologi som om det vore vetenskap. Det är att ta i: affärsvärlden behöver självfallet sina utbildningsinstitutioner.

Lika viktigt är det att de idkar självständig och kritisk forskning och debatt oberoende av näringslivets intressen, och Holmqvists goda råd till Handelshögskolan är att göra sig mindre beroende av det. Samtidigt borde studentunderlaget bli bredare än en social återspegling av köpmannaelitens stadsdel Djursholm.