Babtjenko för krig mot Ryssland
Jag är svartvit. Det måste man vara i min situation. Jag har varit tvungen att fly och nu för jag ett krig mot Ryssland, säger den ryska författaren och journalisten Arkadij Babtjenko. HBL har som första finländska medium träffat Babtjenko i Kiev sedan ha
Död i ett dygn. Mordet var iscensatt av den ukrainska säkerhetstjänsten. Det var början på den ryska författaren och journalisten Arkadij Babtjenkos krig mot Ryssland. HBL träffar honom i en hotellobby i Kiev. Babtjenko säger att det är som det och att han är glad för att vara vid liv. Snart går hans pass ut. – Innan mordet på Khashoggi funderade jag på att gå till ryska ambassaden, nu gör jag det inte.
En lång och kraftig man kommer in i hotellobbyn i Kiev, klädd i vinterjacka och jeans. Luvan är så långt neddragen i pannan att det är svårt att se hans ansikte. Bakom sig har han en livvakt.
Det tar några sekunder innan jag känner igen honom. Arkadij Babtjenko. Jag har skrivit en dödsruna över denna man. Här står han nu. – Jag är glad över att du är vid liv, säger jag med ett skratt när vi bänkar oss i mjuka fåtöljer på ett lugnt ställe i lobbyn. – Det är jag med, säger Babtjenko. Han drar inte ens på munnen. Som person är Babtjenko lågmäld, nästan timid. Som skribent – i synnerhet på sitt viktigaste forum Facebook – är han ett fyrverkeri av halsbrytande utmaningar och överdrifter, förenklingar och utsökt formulerade elakheter. Han är briljant och fruktansvärt rolig, han är också ensidig och totalt svartvit.
Han har skrivit några av de mest uppmärksammade böckerna om tjetjenska kriget, där han själv deltog som fotsoldat (i svensk översättning ”Krigets färger” och ”Dagar i AlchanJurt”). Utomlands blev han hyllad som en av de stora nya begåvningarna i rysk litteratur. Också i Ryssland blev han till en början uppmärksammad med både journalist och debutantpris.
Men i takt med att Ryssland gick i en alltmer auktoritär riktning blev Babtjenko mer och mer utknuffad i marginalerna, samtidigt som han blev hånad och svartmålad för sin satiriska kritik mot Putinregimen. Han dödshotades upprepade gånger. År 2017 flyttade han till Kiev med sin familj.
När beskedet kom i maj att Arkadij Babtjenko hade skjutis ihjäl i sitt hem var omvärlden chockad, men inte överraskad. Att ryska journa lister blir mördade är ingenting nytt.
Dagen därpå vandrade Babtjenko livslevande in framför tvkamerorna. Den ukrainska säkerhetstjänsten SBU meddelade att det hela hade varit en iscensättning. Genom att låtsas att Babtjenko var död kunde man enligt SBU avslöja en omfattande mordkomplott mot journalister, styrd av Ryssland.
Sedan gick Babtjenko omedelbart under jorden. Det här är den första intervjun han ger ett finländskt medium och den har godkänts i förväg av ukrainska säkerhetstjänsten.
– Mitt liv har ändrats i grunden. Allt har förändrats, jag bestämmer inte om någonting längre. Jag måste få tillstånd för varje enskilt möte, och varje gång jag ska träffa någon är det en specialoperation. I mitt liv händer inte mycket. Jag sitter på ett bevakat ställe och gör ingenting, säger Babtjenko med ett snett leende.
Att Babtjenko inte skulle göra något alls stämmer inte. Dels har han en egen tvshow på den krimtatariska kanalen ATR, dels en radioshow i veckan på Radio Novoje Vremja i Kiev. Han skriver regelbundet långa uppdateringar på Facebook, texter som ingår i en ny genre han har skapat: ”Journalistik utan mellanhänder”.
I sina skönlitterära böcker är Babtjenko en känslig uttolkare av stämningar och detaljer. På nätet och i sina shower är han snarast en slags satirisk kolumnist.
Babtjenko, som är fältväbel och har utkämpat två krig i Tjetjenien för Ryssland, anser sig vara inne i ett nytt krig. Mot sitt fosterland.
– Vi har ett krig. Det enda sättet att påverka situationen i Ryssland är att föra ett krig. Eller via ekonomiska sanktioner, som EU nu försöker göra. Inga andra instrument för att ändra situationen finns kvar. Det finns inga medier kvar i Ryssland. Ingen folkopinion, inga val.
Men det finns oberoende medier. Till exempel Novaja Gazeta, som du jobbade för. – Det finns det. Men man måste förstå att de bara existerar så länge Putin inte beslutar sig först stänga ner dem. Och de påverkar inget. Det ryska folket kommer inte längre att bli tillfrågad om något.
Jag förstår vad du menar om behovet av satir. Men om vi alla blir svartvita, vad leder det till? – År 1938 var vi inte svartvita. Då försökte vi komma överens med en dik tator, som också blev galen och orerade om sitt folks storlek. Vi minns mycket väl vad det ledde till. Jag jobbar för en krimtatarisk kanal. Krimtatarerna är ett folk som förlorade sitt fosterland därför att Ryssland ockuperade det. De blev tvungna att lämna allt och fly. Så de är väldigt svartvita. Precis som jag – jag har också varit tvungen att fly. Nu sitter jag i en jävla bunker. Jag har ingenting. Tror du jag tänker älska det här landet? Nej, jag älskar det inte. Ryssland är min fiende och för mig är fienden svart.
Efter att det iscensatta mordet avslöjades blev Babtjenko blev starkt kritiserad – inte bara av Kreml, utan
också av det internationella journalistsamfundet. Många journalister dödas varje år av auktoritära regimer och Babtjenko anklagades för att ha gjort teater av det.
Själv håller han fortfarande fast vid att han gjorde rätt.
– Jag hade förstås ett val. Jag kunde ha sagt till säkerhetstjänsten att jag inte tänker samarbeta med er. Men det är ju ett idiotiskt val. Det handlade inte bara om mitt liv utan också om att stoppa mordet på andra.
Vad tänker du när du hör om mord på andra journalister? Till exempel på mordet på Jamal Khashoggi? – Jag tänker så här: Om två år går mitt pass ut. Innan mordet på Khashoggi funderade jag på om jag skulle gå till ryska ambassaden och förnya det. Nu har jag förstått: Jag går inte till ryska ambassaden för att förnya mitt pass.
– Nej. Vad har jag att ångra?
Till exempel att du inte kan sitta i den här intervjun med mig utan att ha en livvakt med dig. – Det är som mitt liv ser ut just nu. Antingen lever jag med livvakt eller också blir jag skjuten. Jag har god uppfattning om riskerna och jag förstår att just nu är risken för att jag inte överlever under de närmaste fem åren större än möjligheterna att jag överlever. Men jag kommer ändå att göra allt för att hållas vid liv.
Och dansa på Putins grav, som du lovade? – Jag kommer att göra allt för att hålla mitt löfte, säger Babtjenko och ler sitt nästan omärkliga, finurliga leende.
Ukrainas president Petro Porosjenko utnyttjade ganska tydligt din situation under det iscensatta mordet. Han var med på er presskonferens. – Vad vill du? Han är en politiker. Vilken politiker som helst hade utnyttjat ett sådant tillfälle.
Vad anser du om kritiken att din trovärdighet som journalist har lidit på grund av detta? – Det ger jag tusan i. Att de tycker att jag har brutit mot moraliska normer, det är mitt hundratjugofemte bekymmer. Jag har andra, betydligt större problem, säger Babtjenko och nickar mot sin livvakt som sitter vid ett bord längre bort.
– Alla som kritiserar mig får gärna hamna i min situation och sedan ställa sig på en piedestal som en äkta pionjär och säga: NEJ! Jag tycker det är bättre att jag är vid liv och gör någon nytta.
På tal om det – hur går det med din bok? Du skriver ju på en bok om krigsveteraner… Babtjenko avbryter mig mitt i meningen.
– När jag blev tvungen att gå under jorden tänkte jag: Nu sätter jag mig ner och skriver den där boken på ett halvår, nu när jag äntligen får vara ifred och inte kan göra något annat. Jag satte mig ner, öppnade datorn, skrev de första meningarna. Något i stil med: ”Nu ska jag berätta hur jag blev dödad.” Sedan förstod jag att jag inte klarar det. Jag klarar det inte fysiskt. Just nu skriver jag ingen bok. Jag förmår inte.
När intervjun är slut fotograferar Anders Hansson Babtjenko i en mörk trappuppgång. Undertecknad får hålla i en ficklampa och rikta ljuskällan rätt. Babtjenko gör snällt som fotografen säger.
Ställ dig till vänster. Titta uppåt. Två steg till höger.
Sedan försvinner han ut i Kiev med sin livvakt, till sin hemliga adress.
Jag hoppas att han en dag ska förmå sig till att skriva sin bok.
Jag hade förstås ett val. Jag kunde ha sagt till säkerhetstjänsten att jag inte tänker samarbeta med er. Men det är ju ett idiotiskt val. Det handlade inte bara om mitt liv utan också om att stoppa mordet på andra.
Arkadij Babtjenko