Ma­lin Bro­man blev chef av en slump

Ma­lin Bro­man har bli­vit ett namn som man stö­ter på allt of­ta­re i Mu­sik-Fin­land. 2019 till­trä­der hon som konst­när­lig le­da­re för Mel­lers­ta Ös­ter­bot­tens kam­ma­ror­kes­ter. Med We­geli­us kam­mar­strå­kar för­verk­li­gar hon nu ett pro­gram som ring­ar in fy­ra b:n.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - WILHELM KVIST 029 080 1294, [email protected]­me­dia.fi

Att Ma­lin Bro­man, född 1975, bli­vit en så of­ta sedd gäst på kon­ser­testra­der­na i Fin­land be­ror i hög grad på Pek­ka Ku­u­sisto.

– Pek­ka är min star­kas­te kopp­ling och den som jag har känt längst. Vi del­tog bå­da i mu­sik­kur­ser i Nyslott un­der stu­di­e­ti­den och un­der många år har jag be­sökt hans fes­ti­val, Vår fes­ti­val. Sen blev jag ock­så in­bju­den till Uleå­borgs stads­or­kes­ter när Jo­han­nes Gustavs­son vil­le att jag skul­le ar­be­ta med strå­ket där.

Från Uleå­borg var ste­get in­te långt till Kar­le­by, där Bro­man hit­tills har för­verk­li­gat två pro­duk­tio­ner med Mel­lers­ta Ös­ter­bot­tens kam­ma­ror­kes­ter. Många fler lär det bli fram­ö­ver då or­kes­tern i ok­to­ber med­de­la­de att Bro­man ef­ter­trä­der Sa­ka­ri Ora­mo som konst­när­lig le­da­re från och med hös­ten 2019.

Hur skul­le du be­skri­va MÖK?

– Den står högst up­pe på lis­tan av fi­na mu­si­ker. Or­kes­tern be­står av mu­si­kan­ter, som vill kom­mu­ni­ce­ra och gö­ra mu­sik till­sam­mans, där mu­si­ker­ska­pet lig­ger till grund för allt.

Hur tar det sig ut­tryck?

– Man mär­ker det i kom­mu­ni­ka­tio­nen. Man kan eta­ble­ra en di­rekt­kon­takt och for­ma en fras till­sam­mans. Som spe­lan­de le­da­re är man sär­skilt be­ro­en­de av att få and­ra med sig när man in­te kan vi­sa allt. Det är bå­de ut­ma­ning­en och gläd­jen. Det hand­lar om hur man tar ini­ti­a­tiv som grupp och når bäs­ta re­sul­tat.

För­u­tom som kam­mar­mu­si­ker är Bro­man ock­så känd som kon­sert­mäs­ta­re i Sve­ri­ges Ra­di­os sym­fo­nior­kes­ter. I bäg­ge rol­ler­na sä­ger hon sig ha an­vänd­ning för sin er­fa­ren­het som lä­ra­re för att blixt­snabbt ana­ly­se­ra si­tu­a­tio­ner och be­dö­ma kon­se­kven­ser­na av spe­ci­fi­ka hand­ling­ar.

Upp­le­ver du att un­der­vis­ning­en har ut­veck­lat din ana­ly­tis­ka för­må­ga? – Jo, men ock­så kon­sert­mäs­te­ri­et, när man kanske ba­ra har nå­gon mil­li­se­kund på sig att stäl­la sig upp och sä­ga nå­got som är tänkt att ena en or­kes­ter. Och be­ho­ven va­ri­e­rar ju be­ro­en­de på vem som di­ri­ge­rar. Det är myc­ket pro­blem­lös­ning som jag tyc­ker är kul.

Väx­te in i le­dar­rol­len

Att Bro­man över hu­vud ta­get blev kon­sert­mäs­ta­re var nå­got av en slump. Un­der stu­di­e­ti­den ver­ka­de hon ald­rig i le­dan­de po­si­tion, men sak­ta men sä­kert väx­te hon in i rol­len. Till Sve­ri­ges Ra­di­os sym­fo­nior­kes­ter blev hon he­ad­hun­tad.

– Om det ha­de va­rit upp till mig, ha­de jag fort­satt att spe­la kam­mar- mu­sik för jag triv­des otro­ligt bra med det. Men jag nap­pa­de på er­bju­dan­det, tes­ta­de någ­ra vec­kor och lät käns­lan växa.

Med sin mång­å­ri­ga er­fa­ren­het som kon­sert­mäs­ta­re och spe­lan­de le­da­re ser hon nu ock­så tyd­li­ga­re bris­ter­na i den mu­sik­ut­bild­ning som hon själv fick.

– Vår värld är li­te få­nig. När jag tän­ker till­ba­ka på ti­den vid mu­sik­hög­sko­lan minns jag in­te att jag skul­le ha fått en en­da lek­tion i hur man spe­lar en upp­takt el­ler vad det in­ne­bär att va­ra le­da­re. Det är med le­dar­ska­pet som med så myc­ket an­nat i vår skol­värld: man tän­ker att nå­gon an­ting­en har det el­ler in­te har det, me­dan jag tror det är nå­got som man kan lä­ra sig.

– Med di­ri­gen­ter­na vet vi att det finns många oli­ka sätt att di­ri­ge­ra på, men att rö­rel­ser­na har en ex­trem in­ver­kan på klang och ut­tryck. På sam­ma sätt är det i min roll. Det hand­lar om att lä­ra sig an­vän­da krop­pen än­da­måls­en­ligt. Det märks ock­så när man sö­ker en ny kon­sert­mäs­ta­re hur kol­le­ger­na ta­lar om den­nes rö­rel­ser och vad de in­bju­der till. Allt det här tyc­ker jag man bor­de fäs­ta stör­re vikt vid ti­di­ga­re i ut­bild­ning­en. Att ba­ra få va­ra med om en så­dan dis­kus­sion, skul­le till­fö­ra myc­ket.

Brit­ta By­ström i fo­kus

Till Helsing­fors har Bro­man kom­mit för att le­da We­geli­us kam­mar­strå­kar i ett pro­gram som ring­ar in fle­ra b:n. Pro­gram­met med mu­sik av Brit­ta By­ström, He­in­rich Bi­ber och Ben­ja­min Brit­ten ut­veck­la­de Bro­man egent­li­gen för sin en­semb­le i Väx­sjö, kam­ma­ror­kes­tern Mu­si­ca Vi­tae, som hon le­der se­dan någ­ra år till­ba­ka.

I fo­kus står By­ströms vi­o­lin­kon­sert Ga­mes for souls från 2015 som om­ring­as av ett par ”pro­me­na­der”, A walk to Bi­ber och A walk to Brit­ten som följs av Bi­bers Bat­ta­lia och Brit­tens Va­ri­a­tio­ner över ett te­ma av Frank Bridge.

– Brit­ta ra­mar in ver­ken, me­dan Bi­ber är van­sin­nigt ro­lig och ga­len mu­sik och Brit­ten är tek­niskt krä­van­de.

Bro­man lan­dar i Helsing­fors på in­bju­dan av We­geli­us­le­da­ren An­ne­ma­rie Åström, som hon sä­ger har ex­i­ste­rat i pe­ri­fe­rin i hen­nes liv väl­digt länge.

– Vi stu­de­ra­de del­vis för sam­ma lä­ra­re och har många ge­men­sam­ma vän­ner. Hon har många gång­er för­sökt få över mig och den här gång­en lyc­ka­des det. Ma­lin Bro­man upp­trä­der med We­geli­us kam­mar­strå­kar på G 18 på ons­dag kloc­kan 19.

Som spe­lan­de le­da­re är man sär­skilt be­ro­en­de av att få and­ra med sig när man in­te kan vi­sa allt. Det är bå­de ut­ma­ning­en och gläd­jen. Ma­lin Bro­man Konst­när­lig le­da­re för MöK från och med näs­ta år

FO­TO: BO SöDERSTRöM

FO­TO: BO SöDERSTRöM

Ma­lin Bro­man väx­te in i rol­len■ som spe­lan­de le­da­re när hon blev kon­sert­mäs­ta­re för Sve­ri­ges Ra­di­os sym­fo­nior­kes­ter. Nu ser hon att hon kun­de ha fått bätt­re väg­kost för att le­da en en­semb­le re­dan un­der ut­bild­ning­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.