Motstridiga förväntningar på reformerna
SOCIAL- OCH HäLSOVåRDSREFORMEN För att garantera en mångfaldig marknad för små grupper av funktionshindrade med svenska som modersmål är alla parter överens om att det behövs ett landskapsöverskridande samarbete. Åsikterna börjar gå isär när det gäller frågan om hur man skall skilja mellan sakkunskap och produktion. Detta alltså i samband med en samordnad upphandling av service och tjänster över landskapsgränsen. Beroende på hur man ser på saken kan man välja mellan att utgå ifrån ett individuellt eller kollektivt perspektiv.
Ett individuellt rättighetsperspektiv förutsätter att den landskapsöverskridande samordningen av service och tjänster koordineras till fungerande servicekedjor i samarbete med ett fristående sakkunnigt rådgivande organ. Ett kollektivt omsorgsperspektiv förutsätter åter att sakkunskap, rådgivning och produktion samordnas till fungerande servicekedjor av ett eller flera samverkande bolag.
Om man utgår ifrån begränsad rörelseförmåga eller nedsatta sinnesförnimmelser finns det ingen särskild orsak att förutsätta att dessa begränsningar skulle utgöra något hinder för en funktionshindrad att tillvarata sina rättigheter på en mångfaldig marknad. Detta särskilt som den nya funktionshinderlagen också erbjuder stöd i beslutsfattandet och träning i hemmet. För personer med kognitiva och psykosociala störningar är situationen den motsatta. Om man inte kan gestalta sin omgivning eller har andra mentala problem är det bäst om man kan få all den service och alla de tjänster som man behöver på det egna modersmålet från en och samma lucka.
Eftersom ett bolag är en sluten enhet är den senare modellen särskilt attraktiv med tanke på att bevara svenskheten. Detta även med tanke på möjligheten att bevara gamla fungerande vårdstrukturer. Därför har Folktinget valt att basera sin argumentation på bolagsmodellen. Lika självklart är det att de som stöder valfrihet på en mångfaldig marknad där helsvenska servicekedjor inte alltid kan garanteras har argumenterat starkt utgående ifrån sina mänskliga rättigheter. Detta särskilt med hänvisning till grundlagen och FN-konventionen kring funktionshinder.
Vilken syn som förverkligas är en politisk fråga. Inom Soste, Finlands social och hälsa rf, en riksomfattande paraplyorganisation som samlar 300 social- och hälsovårdsorganisationer, har vi tillsammans med den svenska påverkningsgruppen utarbetat en modell som syftar till att garantera svenska, samiska och teckenspråkiga funktionshindrade samma individuella rättigheter som den finskspråkiga majoritetsbefolkningen.