Bröd och skådespel i vardagsrummet

Vad händer när man inbjuder till sådana aktiviteter i sitt hem som annars sker i offentliga rum?

I lördags hade jag en pjäsläsning i mitt hem. Jag blev genast intresserad när jag i augusti läste om Svenska Teaterns projekt. Teatern erbjöd en uppläsning gratis. Fyra skådespelare kommer till ens hem, och själv har man bjudit in ett valfritt antal personer som lyssnar och tittar. Sedan blir det diskussion.

Pjäsen heter Tillståndet och är skriven av Nina-Maria Häggblom. Det är inte hela pjäsen som läses upp utan en del, läsningen tar ungefär 30 minuter.

Orsaken till att jag fastnade för erbjudandet var inte enbart den ovanliga formen utan också det faktum att pjäsen handlar om flyktingproblematiken. Jag hade velat göra en större personlig insats för de flyktingar som kom till Finland 2015 men av olika orsaker har det inte blivit så.

De som läste texten var två syrier, en ryss och en finländare. Texten handlar om de byråkratiska återvändsgränder som flyktingar och andra råkar ut för på ett mycket konkret plan. När hela ens liv och tillvaro hänger på att kunna navigera rätt i den byråkratiska djungeln behöver man både förståelsefulla och engagerade tjänstemän och stödpersoner som kan hjälpa en.

Av de tre flyktingarna som deltog i läsningen är en kvotflykting och en har fått asyl medan den tredje har fått flera avslag. Alla tre är uppenbart engagerade och aktiva personer.

Alexander Foy har kämpat för att få integrera sig på svenska – när han väl fick det tillståndet hade han redan integrerat sig själv och fått en studieplats på Arcada.

Hanan Sneih är en av de tre som

”En textläsning är en annan sak än en uppsatt pjäs, men det fungerar överraskande bra och griper tag i en. Upplevelsen påverkas definitivt av att det sker hemma. Texten kommer närmare.”

SUSANNA GINMAN

har grundat Café Damascus. Det började som ett popup-kafé och catering, nu har restaurangen redan sin andra permanenta adress, på Sturegatan. Hon har inte fått asyl eftersom hon är född i Venezuela och därför har också venezuelanskt medborgarskap. Från kaoset i Venezuela flyr alla som kan, men våra myndigheter tycker att Sneih borde flytta dit. Nu väntar Hanan Sneih på att få uppehållstillstånd baserat på arbete. Hon har gjort allt möjligt för att hon inte vill vara sysslolös. Nu frivilligarbetar hon på sitt företag. Det var möjligt att grunda eftersom en annan av företagarna är finländare.

Boodi Kabbani är kvotflykting och har deltagit i flera pjäser och filmer, bland annat A moment in the Reeds, som också är prisnominerad. Kabbani sa att han nu känner sig mera hemma i Finland än i början, då han hade svårt att tänka sig ett liv här.

Cecilia Paul är skådespelare på Svenska Teatern.

En textläsning är en annan sak än en uppsatt pjäs, men det fungerar överraskande bra och griper tag i en. Upplevelsen påverkas definitivt av att det sker hemma. Texten kommer närmare. När man går på teater och ser en pjäs ordnas det ibland diskussioner efteråt, men det är en helt annan sak när man sitter i sitt vardagsrum omgiven av vänner.

Diskussionen efteråt var också givande. Den skulle egentligen ledas av teaterns Ann-Louise Gauffin men vi var så ivriga och talföra att samtalet flöt på utan att behöva ledas.

Alla verkade nöjda – både ensemblen och mina gäster. Om fler tillfällen erbjuds ska jag försöka vara med då också. Svenska Teatern fastnade för konceptet för att de inte hade finansiering nog för att sätta upp hela pjäsen på vanligt sätt. Pjäsläsningen är säkert också en form av publikarbete som i stort sett alla teatrar sysslar med.

Läsningarna fortsätter efter årsskiftet och jag rekommenderar dem. Men man måste ha ett tillräckligt stort vardagsrum eller kök.