Bröd och skå­de­spel i var­dags­rum­met

Vad hän­der när man in­bju­der till så­da­na ak­ti­vi­te­ter i sitt hem som an­nars sker i of­fent­li­ga rum?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

I lör­dags ha­de jag en pjäsläs­ning i mitt hem. Jag blev ge­nast in­tres­se­rad när jag i au­gusti läs­te om Svens­ka Te­a­terns pro­jekt. Te­a­tern er­bjöd en upp­läs­ning gra­tis. Fy­ra skå­de­spe­la­re kom­mer till ens hem, och själv har man bju­dit in ett val­fritt an­tal per­so­ner som lyss­nar och tit­tar. Se­dan blir det dis­kus­sion.

Pjä­sen he­ter Till­stån­det och är skri­ven av Ni­na-Ma­ria Hägg­blom. Det är in­te he­la pjä­sen som lä­ses upp ut­an en del, läs­ning­en tar un­ge­fär 30 mi­nu­ter.

Or­sa­ken till att jag fast­na­de för er­bju­dan­det var in­te en­bart den ovan­li­ga for­men ut­an ock­så det fak­tum att pjä­sen hand­lar om flyk­ting­pro­ble­ma­ti­ken. Jag ha­de ve­lat gö­ra en stör­re per­son­lig in­sats för de flyk­ting­ar som kom till Fin­land 2015 men av oli­ka or­sa­ker har det in­te bli­vit så.

De som läs­te tex­ten var två sy­ri­er, en ryss och en fin­län­da­re. Tex­ten hand­lar om de by­rå­kra­tis­ka åter­vänds­grän­der som flyk­ting­ar och and­ra rå­kar ut för på ett myc­ket kon­kret plan. När he­la ens liv och till­va­ro häng­er på att kun­na na­vi­ge­ra rätt i den by­rå­kra­tis­ka djung­eln be­hö­ver man bå­de för­stå­el­se­ful­la och en­ga­ge­ra­de tjäns­te­män och stöd­per­so­ner som kan hjäl­pa en.

Av de tre flyk­ting­ar­na som del­tog i läs­ning­en är en kvot­flyk­ting och en har fått asyl me­dan den tred­je har fått fle­ra av­slag. Al­la tre är up­pen­bart en­ga­ge­ra­de och ak­ti­va per­so­ner.

Alex­an­der Foy har käm­pat för att få in­te­gre­ra sig på svens­ka – när han väl fick det till­stån­det ha­de han re­dan in­te­gre­rat sig själv och fått en stu­die­plats på Ar­ca­da.

Ha­nan Sneih är en av de tre som

”En text­läs­ning är en an­nan sak än en upp­satt pjäs, men det fun­ge­rar över­ras­kan­de bra och gri­per tag i en. Upp­le­vel­sen på­ver­kas de­fi­ni­tivt av att det sker hem­ma. Tex­ten kom­mer när­ma­re.”

SUSANNA GINMAN

har grun­dat Café Da­ma­scus. Det bör­ja­de som ett po­pup-kafé och ca­te­ring, nu har re­stau­rang­en re­dan sin and­ra per­ma­nen­ta adress, på Stu­re­ga­tan. Hon har in­te fått asyl ef­tersom hon är född i Ve­ne­zu­e­la och där­för har ock­så ve­ne­zu­e­lanskt med­bor­gar­skap. Från ka­o­set i Ve­ne­zu­e­la flyr al­la som kan, men vå­ra myn­dig­he­ter tyc­ker att Sneih bor­de flyt­ta dit. Nu vän­tar Ha­nan Sneih på att få up­pe­hålls­till­stånd ba­se­rat på ar­be­te. Hon har gjort allt möj­ligt för att hon in­te vill va­ra syss­lo­lös. Nu fri­vil­lig­ar­be­tar hon på sitt fö­re­tag. Det var möj­ligt att grun­da ef­tersom en an­nan av fö­re­ta­gar­na är fin­län­da­re.

Boodi Kab­ba­ni är kvot­flyk­ting och har del­ta­git i fle­ra pjä­ser och fil­mer, bland an­nat A mo­ment in the Reeds, som ock­så är pris­no­mi­ne­rad. Kab­ba­ni sa att han nu kän­ner sig me­ra hem­ma i Fin­land än i bör­jan, då han ha­de svårt att tän­ka sig ett liv här.

Ce­ci­lia Paul är skå­de­spe­la­re på Svens­ka Te­a­tern.

En text­läs­ning är en an­nan sak än en upp­satt pjäs, men det fun­ge­rar över­ras­kan­de bra och gri­per tag i en. Upp­le­vel­sen på­ver­kas de­fi­ni­tivt av att det sker hem­ma. Tex­ten kom­mer när­ma­re. När man går på te­a­ter och ser en pjäs ord­nas det ibland dis­kus­sio­ner ef­teråt, men det är en helt an­nan sak när man sit­ter i sitt var­dags­rum om­gi­ven av vän­ner.

Dis­kus­sio­nen ef­teråt var ock­så gi­van­de. Den skul­le egent­li­gen le­das av te­a­terns Ann-Lou­i­se Gauf­fin men vi var så iv­ri­ga och tal­fö­ra att sam­ta­let flöt på ut­an att be­hö­va le­das.

Al­la ver­ka­de nöj­da – bå­de en­semb­len och mi­na gäs­ter. Om fler till­fäl­len er­bjuds ska jag för­sö­ka va­ra med då ock­så. Svens­ka Te­a­tern fast­na­de för kon­cep­tet för att de in­te ha­de fi­nan­sie­ring nog för att sät­ta upp he­la pjä­sen på van­ligt sätt. Pjäsläs­ning­en är sä­kert ock­så en form av pub­lik­ar­be­te som i stort sett al­la teat­rar syss­lar med.

Läs­ning­ar­na fort­sät­ter ef­ter års­skif­tet och jag re­kom­men­de­rar dem. Men man mås­te ha ett till­räck­ligt stort var­dags­rum el­ler kök.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.