Na­tio­nen för­svin­ner in­te

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

Det känns krä­van­de att skri­va en text kring te­mat själv­stän­dig­het. Har in­te det mesta sagts om äm­net? Är in­te ris­ken för upp­rep­ning­ar av sam­ma fra­ser som ytt­rats un­der de se­nas­te hund­ra åren stor? Vem vill äg­na sig åt pa­te­tis­ka ut­bro­de­ring­ar som ba­ra gör yng­re ge­ne­ra­tio­ner ge­ne­ra­de och kanske till och med mins­kar de­ras vil­ja att stäl­la upp för sitt land?

För dem som upp­fat­tar na­tio­nen som en själv­klar och vik­tig kär­na i sin iden­ti­tet är det li­te oro­an­de när man un­der­stry­ker det re­la­ti­va i ett lands själv­stän­dig­het i da­gens glo­ba­la värld. För många kan det va­ra fres­tan­de att hänge sig åt il­lu­sio­nen att verk­lig själv­stän­dig­het krä­ver obe­ro­en­de av om­värl­den och gräns­drag­ning mot al­le­han­da på­ver­kan ut­i­från. El­ler så ac­cep­te­rar man ba­ra på­ver­kan som är nyt­tig el­ler an­ge­näm.

Den in­ställ­ning­en mot­sägs na­tur­ligt­vis av ta­le­sät­tet ”att ta det go­da med det on­da”. Det är i läng­den ohåll­bart att se­lek­tivt ta för sig vad världen bju­der på. Just nu syns pro­ble­ma­ti­ken klart på han­dels­po­li­ti­kens om­rå­de: Pro­tek­tio­nis­mens åter­komst är ett tec­ken på en ny­mor­nad na­tio­na­lism. Ett lätt­samt sätt att il­lu­stre­ra ego­is­men åter­finns i en gam­mal bok­ti­tel: ”Al­la tän­ker på sig – det är ba­ra jag som tän­ker på mig”.

Även om den själv­stän­di­ga na­tio­nen ut­ma­nas av många glo­ba­la tren­der såsom kon­kur­ren­sen om re­sur­ser, av mi­gra­tio­nen, kli­mat­ho­ten och nya kon­flikt­här­dar, är det li­tet som ty­der på att själ­va na­tions­be­grep­pet på all­var skul­le ifrå­ga­sät­tas. EU:s mål är in­te att av­skaf­fa na­tio­nen ut­an att ska­pa en ge­men­skap av väl­må­en­de och tryg­ga na­tio­ner ge­nom allt när­ma­re sam­ar­be­te. Bå­de EU och na­tio­nen kan upp­fat­tas som en trygg ram som har sitt ex­istens­be­rät­ti­gan­de i en ska­kig värld.

Där­e­mot kan na­tio­nen ho­tas in­i­från om den ny­vak­na­de ult­ra­na­tio­na­lis­men ka­par åt sig (en­sam-) rät­ten att ta­la för lan­dets in­tres­sen. Vad vi ser på många håll är att po­pu­lism och na­tio­na­lism smäl­ter sam­man och ut­ro­par sig till na­tio­nens räd­da­re. Ge­nom att för­stär­ka och ri­da på oli­ka hot­bil­der kan des­sa rö­rel­ser väd­ja till oför­lös­ta och känslo­mäs­si­ga för­do­mar. Så­da­na rö­rel­ser kan fritt ver­ka in­om ett li­be­ralt de­mo­kra­tiskt sy­stem och kan ut­nytt­ja dess fri­och rät­tig­he­ter, även om det dol­da må­let är att un­der­tryc­ka dem om man når en makt­po­si­tion.

Nå­gon kan ha svårt att skil­ja mel­lan na­tio­na­lism och pat­ri­o­tism. En ag­gres­siv och fa­na­tisk na­tio­na­lism kal­las chau­vi­nism. Den vill för­lä­na den eg­na na­tio­nen egen­ska­per och pri­vi­le­gi­er på be­kost­nad av and­ra. In­te säl­lan fram­ställs det eg­na lan­det som för­tryckt el­ler miss­gyn­nat av om­värl­den. Pat­ri­o­tism bör där­e­mot ses som en na­tur­lig käns­la av re­spekt för och sam­hö­rig­het med det eg­na lan­dets histo­ria, kultur och sam­hälls­skick, med dess vär­de­ring­ar. Da­gens fos­ter­ländskhet ute­slu­ter på ing­et sätt en­ga­ge­mang för med­mänsk­lig­het, för and­ra län­der och kul­turkret­sar, i med­ve­tan­de om hur sam­man­län­kad vår fram­tid är. En san­sad och em­pa­tisk pat­ri­o­tism i ett själv­stän­digt och de­mo­kra­tiskt land är ett bi­drag till en sta­bil och bätt­re värld.

EU:s mål är in­te att av­skaf­fa na­tio­nen ut­an att ska­pa en ge­men­skap av väl­må­en­de och tryg­ga na­tio­ner ge­nom allt när­ma­re sam­ar­be­te.

PäR STENBäCK

är mi­nis­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.