En 101-åring med livet fram­för sig?

Som född 1917 blev fjol­å­ret ett her­rans liv för Fin­land. I dag blir Fin­land 101 år. Är det en gam­ling som för­lo­rar sig i min­nen och histo­ri­en? El­ler är det ett fö­del­se­dags­barn med livet fram­för sig?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

Den här krö­ni­kans förs­ta ver­sion åk­te di­rekt i pap­pers­kor­gen – pom­pös kun­de den kanske kal­las. Allt är fö­del­se­dags­bar­nets, Fin­lands, fel. Det är så lätt hänt att man blir li­te pom­pös och re­spekt­full med gam­ling­ar.

Fin­land och jag för så gott som var­je år ett samtal kring den 6 de­cem­ber, Fin­lands fö­del­se­dag och dan fö­re dan för mig. I år tar vårt samtal av­stamp i fjol­å­rets stå­hej kring 100-åring­en. Som född 1917 blev det ett her­rans liv för Fin­land.

Och visst fanns det an­led­ning att fi­ra.

”För den som var barn på 1890-ta­let och lev­de i sta­den på 1960- och 1970-ta­len mås­te för­änd­ring­en ha va­rit all­de­les otro­lig. Iso­le­ra­de hög­hus­lä­gen­he­ter, da­gis och rin­nan­de vat­ten där det för­ut fanns ute­dass, en brunn med då­ligt vat­ten på bak­går­den, ett gyt­ter av då­ligt bygg­da hus, sju per­so­ner som le­ver som hy­res­gäs­ter i ett en­da rum. Det är svårt att för­stå att det lig­ger så nä­ra i histo­ri­en.”

Så sa­de histo­ri­kern Aa­po Ro­se­li­us i en HBL-in­ter­vju nyligen och hans ord be­skri­ver i ett nöt­skal hur väl­färds­sam­häl­let bygg­des upp un­der de hund­ra år som da­gens fö­del­se­dags­barn kun­de se till­ba­ka på för ett år se­dan.

”Fin­lands kamp för sin över­lev­nad fa­sci­ne­rar nu en hel värld som ef­ter Tysklands blixt­krig i Po­len in­te har and­ra slag att föl­ja. Krigs­kor­re­spon­den­ter­na sam­las på ho­tell Kämp och rap­por­te­rar dag­li­gen om det fins­ka und­ret, hur ett li­tet he­ro­iskt folk slår till­ba­ka den rys­ka björ­nen.”

Ci­ta­tet är författaren och jour­na­lis­ten Staf­fan Bru­uns i se­ri­en Så for­ma­des Fin­land som HBL pub­li­ce­ra­de i 50 de­lar un­der det år som Fin­land fyll­de 100. Av­snit­tet gäll­de gi­vet­vis vin­ter­kri­get.

Ta­len som hölls och tex­ter­na som skrevs till fö­del­se­dags­bar­nets ära lyf­te fram kri­gen och de he­ro­is­ka be­rät­tel­ser­na, kam­pen för över­lev­nad, de tek­no­lo­gis­ka fram­gång­ar­na och hur vi tog oss plats på den väst­ra plan­hal­van i det nya Eu­ro­pa. Myc­ket kret­sa­de kring min­nen, krig, blod, tå­rar och kamp.

Och knappt ha­de den sista handskak­ning­en gjorts på slotts­ba­len den 6.12.2017 in­nan föl­jan­de ju­bi­le­um var ett fak­tum – in­bör­des­kri­get 1918. Vitt, rött och för­so­ning. Ta­lar­na lyf­te fram min­nen, krig, blod, tå­rar och kamp.

Vårt fö­del­se­dags­barn har in­te så myc­ket att sä­ga till om hur hens fö­del­se­dag fi­ras ut­an får ba­ra tac­ka och ta emot hyll­ning­ar­na i al­la dess for­mer – lik­som klan­tig­he­ter­na. Det som görs och sägs sker i nam­net av Fin­land. Vi and­ra fö­del­se­dags­barn kan ju väl­ja.

I dag blir Fin­land 101 år. Är det en gam­ling som för­lo­rar sig i min­nen och histo­ri­en? El­ler är det ett fö­del­se­dags­barn med livet fram­för sig?

De hund­ra år som kom­mer ska ri­ta upp kar­tan för kom­man­de ge­ne­ra­tio­ner och ge an­led­ning­ar till nya min­nen, nya tal och nya fest­lig­he­ter. Vad finns då att min­nas? Hur Fin­land öpp­na­de si­na dör­rar för de hjälp­be­hö­van­de från and­ra län­der – el­ler hur vi stäng­de dem? Hur Fin­land ge­nom kraft­tag lyc­ka­des kvä­sa na­zis­mens nya an­sik­ten – el­ler hur ult­ra­hö­gern och po­pu­lis­men fro­da­des och stärk­te si­na po­si­tio­ner? Hur Fin­land lyc­ka­des nå de kli­mat­mål som ställ­des upp i Pa­ris 2016 – el­ler hur Fin­land fort­sat­te bi­dra till den glo­ba­la upp­värm­ning­en? Hur #me­too-rö­rel­sen blev star­ten på ett Fin­land som med si­na ex­em­pel gick i spet­sen för jäm­ställd­he­ten – el­ler hur gub­bar­nas väl­de om­hul­da­des och för­stärk­tes i tra­di­tions­ri­ka herr­klub­bar?

När tan­kar­na ir­rar sig in i fram­ti­den kom­mer med­ve­ten­he­ten om ens egen död­lig­het och ens li­ten­het i histo­ri­en. Skräm­man­de och fa­sci­ne­ran­de. Vi som fick va­ra med om hund­ra­års­da­gen är in­te med om att fi­ra lan­dets två­hund­ra­års­dag.

I dag står många ner­vöst och tram­par i kön till slotts­ba­len, and­ra ro­par na­zis­tis­ka slag­ord på ga­tor­na ut­an­för.

De all­ra fles­ta hö­jer en skål och tän­der ett blå­vitt ljus.

”När tan­kar­na ir­rar sig in i fram­ti­den kom­mer med­ve­ten­he­ten om ens egen död­lig­het och ens li­ten­het i histo­ri­en. Skräm­man­de och fa­sci­ne­ran­de. Vi som fick va­ra med om hund­ra­års­da­gen är in­te med om att fi­ra lan­dets två­hund­ra­års­dag.”

MARITA GRANROTH

Fe­a­tu­re­chef

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.