En märk­lig dag

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - SöREN VIKTORSSON

Det kom­mer ett mejl på förmiddagen. En klass­kam­rat från Näs­sjö be­rät­tar att vår ge­men­sam­ma vä­nin­na från fem­te klass och upp­åt gått bort den­na mor­gon. Det är nog, tän­ker jag, in­te så van­ligt att va­ra en bit över 60 och ha al­la si­na barn­dom­soch ung­domsvän­ner i livet. Nu är det in­te läng­re så. Un­ge­fär sam­ti­digt kom­mer på ny­he­ter­na be­ske­det att USA:s för­re pre­si­dent Ge­or­ge (Her­bert Wal­ker, det vill sä­ga ”den äld­re”) Bush gått bort.

Jag har ing­en som helst re­la­tion till ame­ri­kansk po­li­tik, men är gans­ka gri­pen av den re­la­tion som tycks ha upp­stått mel­lan ho­nom och pre­si­dent Mau­no Ko­i­visto. Nå­got som fö­re­na­de dem var er­fa­ren­he­ten av att i unga år gå ut i krig. Bäg­ge var dess­utom spor­ti­ga, Bush spe­la­de tennis och Ko­i­visto var som be­kant en duk­tig vol­ley­boll­spe­la­re.

Gri­pan­de är även Bus­hs brev till Ko­i­visto: ”Jag ber att Ni skri­ver om vad helst som in­tres­se­rar Er och jag kom­mer att gö­ra li­ka­dant.” Kan man an­nat än att kän­na vörd­nad? Om af­to­nen sam­ma dag kom­mer mi­na fin­lands­svens­ka gran­nar över på ost, kex, skin­ka, vin och mi­ne­ral­vat­ten samt en god por­tion ge­men­skap. Jag har sett fram emot af­to­nen som över­träf­far al­la för­vänt­ning­ar. Ef­ter snart 23 år i Fin­land tyc­ker jag att jag nog egent­li­gen vet gans­ka li­tet och där­för är det av oskatt­bart vär­de att lyss­na till dem som ”va­rit med”.

Vad be­ty­der det att va­ra fin­lands­svensk? Hur ser man på svens­ka språ­kets ställ­ning i Fin­land? Vi ham­nar i en yt­terst sti­mu­le­ran­de dis­kus­sion som går bak­åt än­da till Gustav Va­sa, den­nes sö­ner och de­ras hust­rur, in­klu­si­ve Ka­rin Måns­dot­ter.

Jag lär mig mer om in­bör­des­kri­get i Fin­land och ut­tryc­ker min fa­sci­na­tion över att man, det­ta oak­tat, slöt le­den vid Stal­ins an­grepp 1939. Re­dan Le­nin, på­pe­kar mi­na gäs­ter, gjor­de ju en fel­be­döm­ning när han gav Fin­land dess själv­stän­dig­het. Här fanns ing­en ma­jo­ri­tet för ett bol­sje­vi­kiskt sty­re.

En märk­lig dag går till än­da. Om man som män­ni­ska får va­ra nå­gorlun­da frisk, förmår att amor­te­ra på sitt bo­stads­lån och har mat och klä­der samt någ­ra rik­tigt go­da mänsk­li­ga re­la­tio­ner – vad mer kan då va­ra vik­tigt?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.