Pel­le Fors­hed dö­dar inga älsk­ling­ar

Pel­le Fors­hed har va­rit se­ri­e­teck­na­re i stör­re de­len av sitt vux­na liv – men ald­rig va­rit så ner­vös in­för ett pro­jekt som för se­ri­e­ro­ma­nen ”Un­der ti­den”. Skul­le han kla­ra det? En sista­mi­nu­ten­re­sa till Ma­ga­luf och en myc­ket en­sam men­tal kick-off blev räddn

Hufvudstadsbladet - - Kultur -

Han är teck­na­ren och il­lust­ra­tö­ren som i mer än ett de­cen­ni­um fick lä­sar­na att le åt den svens­ka hip­ster­ge­ne­ra­tio­nens ängs­li­ga ve­der­mö­dor i Stock­holmsnatt, se­ri­en som han gjor­de till­sam­mans med Ste­fan Thung­ren.

Nu­me­ra job­bar Pel­le Fors­hed mesta­dels med eg­na pro­jekt, men stic­ker då och då emel­lan med sam­ar­be­ten som ex­em­pel­vis Fa­mil­jen Mons­ters­son, barn­boks­se­ri­en han gör till­sam­mans med för­fat­ta­ren Mats Wärn­blad. Att det ibland kan va­ra väl­digt en­samt att va­ra sin egen upp­lev­de han ex­tra tyd­ligt un­der ar­be­tet med sin nya se­ri­e­ro­man Un­der ti­den.

– Jag tror ald­rig att jag har va­rit så ner­vös in­för nå­got se­rie­pro­jekt, fak­tiskt, kon­sta­te­rar han.

In­låst i skydds­rum­met

Ar­bets­pro­ces­sen var splitt­rad, ma­te­ri­a­let näs­tan för stort – hur skul­le han få ihop bil­den av pap­pan som be­ta­lar bar­nen i grann­ska­pet för att de ska skej­ta med hans son med histo­ri­en om man­nen som i ren prep­pers-iver rå­kar lå­sa in sig själv i skydds­rum­met han byggt i hem­lig­het i fa­mil­jens nya hus? Och var skul­le apar­ta de­tal­jer som en pest­doktor­mask och en pi­kachu-mös­sa pas­sa in?

Pel­le Fors­hed fick helt en­kelt ta sig sam­man.

– Jag åk­te ner på en sista­mi­nu­ten­re­sa till Ma­ga­luf själv. Det var låg­sä­song i mars, ba­ra någ­ra pen­sio­nä­rer som spe­la­de bou­le på stran­den – och så jag. De fles­ta ho­tell var stäng­da. Där satt jag och tänk­te att nu ska jag ha nå­got slags kick-off med mig själv.

Nå­gon­stans där bör­ja­de de många trå­dar­na i be­rät­tel­sen att flä­tas sam­man. Nu sit­ter han i sin ar­bets­lo­kal med en tra­ve ex­em­plar av ”Un­der ti­den” fram­för sig – be­tyd­ligt mer av­slapp­nad, men fort­fa­ran­de en smu­la spänd in­för mö­tet mel­lan boken och lä­sar­na.

Ödes­mät­tad stäm­ning

Hur ska man be­skri­va se­ri­e­ro­ma­nen? På en mind­re no­gräk­nad säl­jav­del­ning ha­de det kanske bli­vit ”En svensk Strang­er things”. Fast Un­der ti­den ut­spe­las in­te på 80-ta­let och be­fol­kas in­te av över­na­tur­li­ga vä­sen. Det en­da den har ge­men­samt med den upp­märk­sam­ma­de tv-se­ri­en är den ödes­mät­ta­de stäm­ning­en och barn­per­spek­ti­vet.

I ett vil­la­om­rå­de nå­gon­stans i Sve­ri­ge för­svin­ner en man spår­löst. Fa­mil­jen för­står ingen­ting och i grann­ska­pet spri­der sig oron. Har han för­svun­nit fri­vil­ligt, el­ler kanske bli­vit mör­dad? Bland bar­nen sprids grund­lö­sa kon­spi­ra­tions­te­o­ri­er som till slut går ut över den som stic­ker ut mest i den ho­mo­ge­na om­giv­ning­en.

– Det jag kän­de att jag brot­ta­des med i boken är hur man le­ver i sin egen lil­la bubb­la. Man kan le­va så otro­ligt nä­ra varand­ra fy­siskt och för­sö­ker he­la ti­den nå varand­ra, men kom­mer ald­rig ifrån att man le­ver i sitt eget uni­ver­sum, sä­ger Pel­le Fors­hed.

Trä­nings­be­satt ord­nings­po­lis

En av bo­kens pap­por är en trä­nings­be­satt ord­nings­po­lis som är gift med en kvin­na som all­ra helst till­bring­ar si­na da­gar i säng­en med att fi­lo­so­fe­ra över rym­dens oänd­lig­het. De­ras son fo­ku­se­rar mest på den fjä­rils­sam­ling han har fått är­va av mor­far – men in­tres­set mot­ar­be­tas ak­tivt av pap­pan som är oro­lig för att poj­ken in­te ska få någ­ra kom­pi­sar om han in­te be­ter sig ”nor­malt”.

– På nå­got sätt är de här ka­rak­tä­rer­na som oli­ka de­lar av mig själv. Pap­pan är han som vill hål­la ihop allt, få allt att fun­ka, att bar­nen ska va­ra gla­da och allt va­ra nor­malt. Och så har man en per­son som ba­ra vill lig­ga och stir­ra i ta­ket och tän­ka på rym­den...

”Un­der ti­den” är in­te själv­bi­o­gra­fisk, men in­ne­hål­ler än­då bi­tar ur Pel­le Fors­heds liv. Vil­la­om­rå­det är del­vis in­spi­re­rat av den plats han själv väx­te upp på i Öre­bro, hans eg­na barn bär li­ka­da­na pi­kachu­mös­sor som en av hu­vud­per­so­ner­na i boken och fjä­rils­sam­lan­det har in­flu­e­rats av Fors­heds far, som länge va­rit en fjä­ril­sen­tu­si­ast.

– Det är myc­ket så­da­na de­tal­jer som ing­en an­nan än jag och de när­mas­te ser var de kom­mer ifrån. De är kanske helt me­nings­lö­sa på ett sätt, men för mig blir de lad­da­de. Man bru­kar sä­ga ”kill your dar­lings”, men för mig var det som att jag mås­te ha med al­la de där dar­ling­sen. De finns där av en an­led­ning.

TT/SA­RA ULLBERG

FO­TO: PEL­LE FORS­HED/KARTAGO

■Ur Pel­le Fors­heds se­ri­e­ro­man ”Un­der ti­den”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.