Brev från Brex­it­land

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

Nu har jag har va­rit här i snart en må­nad. Det är kons­tigt för det ta­las ba­ra om brex­it, men än­då vill ing­en pra­ta om brex­it. När jag frå­gar mi­na be­kan­ta vad de tyc­ker, får de som vill stan­na i EU något vilt i blic­ken, me­dan de som rös­ta­de för ut­trä­de ser slit­na ut.

”Kanske det trots allt ha­de va­rit bätt­re för lan­det om and­ra si­dan vun­nit”, sä­ger min värd, en hän­gi­ven EU-mot­stån­da­re. ”För det som sker nu är det värs­ta av bå­da värl­dar.”

Ing­en tror att det av­tal pre­miär­mi­nis­ter The­re­sa May gjort med EU god­känns på tis­dag. Ing­en vet vad som händer om det in­te god­känns.

Gal­lu­par­na vi­sar att de fles­ta brit­ter ba­ra öns­kar att det he­la skul­le va­ra över. Då bor­de man dock först klu­ra ut vad ”det he­la” går ut på.

The Gu­ar­di­an för­sö­ker sum­me­ra al­ter­na­ti­ven: May har en plan B, val ut­ly­ses, May av­går, May av­sätts, re­ge­ring­en av­går, folk­om­röst­ning ut­ly­ses... Jag ger upp halv­vägs. Det ver­kar många and­ra ock­så gö­ra.

En vin­ter­blek ljus­punkt är att många fort­fa­ran­de or­kar sko­ja om efternamnet. ”PMs dar­kest May”, sä­ger The Sun i dag.

Jag gick på af­ton­sång i ett gam­malt col­lege i Ox­ford, med gos­sar­nas rös­ter sti­gan­de äng­la­likt mot val­ven. Bö­nen min­des som all­tid att näm­na drott­ning­en. Dess­utom bad präs­ten för ”vå­ra ledare, i den­na tid av ut­ma­ning och för­änd­ring”.

Bank of Eng­land pre­sen­te­ra­de ny­li­gen de eko­no­mis­ka följ­der­na av oli­ka slags ut­trä­den ur EU. En hel­råd­dig brex­it kun­de se eko­no­min krym­pa med upp till 8 pro­cent. Mil­da­re ver­sio­ner skul­le le­da till minsk­ning med 3 pro­cent el­ler ba­ra 1 pro­cent. Vi blir fat­ti­ga­re, kla­gar väns­tern. Hy­ste­ri, me­nar hö­gern, ex­per­ter­na har fel igen.

Ko­mi­ker­na dri­ver med hur brit­ter­na nu för­vän­tas djärvt kas­ta sig ut i det okän­da. Lan­det är som känt be­satt av sä­ker­hets­in­struk­tio­ner. Ak­ta dig så du in­te hal­kar, står det i bad­rum­met. Med­de­la ge­nast om du ser något kons­tigt, lju­der det i kol­lek­tiv­tra­fi­ken. See it, say it, sort it. Vad ska vi gö­ra nu då, skäm­tas det: se det, ig­no­re­ra det, hop­pas på det bäs­ta?

Brex­it har lik­nats vid en skils­mäs­sa, men i så fall gäl­ler det en po­ly­a­mo­rös fa­milj. EU är den över­giv­na par­ten, som nu igen glän­tat på hem­dör­ren – kanske vi kan fort­sät­ta, trots allt! Stor­bri­tan­ni­ens le­dan­de par­ti­er är yt­ter­li­ga­re två par­ter, som bå­da ve­lar och tve­kar. Kanske la­bour stö­der en ny folk­om­röst­ning om EU-med­lem­ska­pet, kanske in­te. Kanske de kon­ser­va­ti­va av­sät­ter sin egen ledare i den­na na­tio­nens ödes­stund, kanske in­te.

BBC har in­te ens lyckats få May och la­bour­le­da­ren Cor­byn till en tv-stu­dio in­för tis­da­gen.

Hur kan de le­da na­tio­nen, om de in­te kan kom­ma över­ens om en stu­di­o­tid, und­rar nå­gon upp­gi­vet.

Ing­en­stans hör jag nå­gon fram­tids­vi­sion som skul­le få den­na vir­ri­ga skils­mäs­sa, el­ler åter­för­e­ning, att ver­ka värd mö­dan.

En­da gång­en jag sett nå­gon ly­sa upp över en po­li­tisk ny­het var un­der upp­lop­pen i Pa­ris. ”Ing­et gör den eng­els­ka sjä­len li­ka gott som då det går il­la för frans­män­nen”, my­ser min värd.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.