Politikerna borde åtgärda de strukturella problemen
BARNFAMILJER HBL (3.12) skriver att partierna tävlar om att lova bättre vardag för familjerna. Politikerna tävlar om att finjustera familjeledigheterna, men blundar för det som verkligen har betydelse. De borde åtgärda de strukturella problemen!
Enligt dagens norm skall varje barn ha eget rum. Tio kvadratmeter i huvudstadsregionen kostar 30 000–80 000 euro, men barnfamiljer får inte avdra vare sig bostadsvederlag eller lån i beskattningen. Däremot får investeringsföretag göra fulla avdrag. Sådan aggressiv skatteplanering gynnar investeraren på bekostnad av samhället. Skulle det inte vara rättvisare att just barnfamiljer får avdra lånekostnader i stället för investeraren? En lösning vore att sammankoppla bostadslåneavdrag och barnavdrag samt att avskaffa låneavdragen för investeringsföretag.
En familj kan inte flytta närmare skola eller dagvård för att optimera familjens dagliga resor därför att 2–4 procent går förlorat i skatt då man byter bostad. Lösningen skulle kunna vara att slopa skatten för familjer som byter sin primärbostad.
Det har visat sig att kapitalskatten inte är tillräcklig för att förhindra rika från att bli ännu rikare och familjer ännu fattigare fastän förmögenhetsskatten avskaffades. Beskattningsvärdet av arv, förmögenhet, och egendom borde åtminstone delvis bestämmas av avkastningen och inte enbart på en fiktiv försäljningspotential. Till exempel bostadsegendom har negativ avkastning på grund av bostadsvederlaget; skog har ringa avkastning därför att virkesintäkterna nätt och jämnt täcker skogsskötselkostnaderna; men investeringsobjekt kan ha stor avkastning.
I stället för att förskjuta arvsskatten till ett obestämt se- nare försäljningstillfälle flera generationer i framtiden kunde man återinföra förmögenhetsskatten, utan att selektivt drabba barnfamiljer genom att koppla den åtminstone delvis till avkastningen.
Barnfamiljer gynnas minst av hälsovårdsreformen därför att barnens sjukkostnadsförsäkring redan omfattar privat läkarmottagning.
I huvudstadsregionen finns alltför många uselt skötta bostadsbolag, vilket drabbar barnfamiljer mer än andra befolkningsgrupper. En lösning vore att höja minimigränsen för hur få lägenheter ett bostadsbolag får ha. Större enheter skulle leda till mer professionellt förvaltade bostadsbolag och till mindre antal mögelhus.
Huvudorsaken till att familjerna sätts i fokus nu är att distrahera väljarna från social- och hälsovårdsreformen. Den och regionreformen är inte nödvändig, men omfattar så mycket kohandel och vinstpotential att sittande politiker och regeringspartier skulle förlora sin framtida valfinansiering. Barnfamiljer gynnas minst av hälsovårdsreformen därför att barnens sjukkostnadsförsäkring redan omfattar privat läkarmottagning. Särskilt barn skulle gynnas av mindre vårdenheter därför att det är tystare på mindre avdelningar. Regionreformens krav på större vårdenheter borde slopas.
Sist, men inte minst, borde boendekostnaderna hållas nere för barnfamiljer. Det kunde garanteras genom att med lag förbjuda matbutiker, elbolag och vårdbolag från att göra oskäligt stor vinst. En vinst som motsvarar inflationen kan anses skälig. Allt utöver det tar pengar från barnfamiljer och ges vidare till de rika.