Vart­hän, Eu­ro­pa?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

I en ko­lumn i Helsingin Sa­no­mat lis­ta­de tid­ning­ens Lon­don­kor­re­spon­dent An­na­ma­ri Si­pi­lä tio po­si­ti­va sa­ker i an­slut­ning till brex­it. Fräsch läs­ning som loc­ka­de till be­grun­dan. Men som­li­ga med vis­sa frå­ge­tec­ken.

Si­pi­lä tog upp att EU änt­li­gen lyckats få rätt­ning i le­det i sitt för­hål­lan­de till Stor­bri­tan­ni­ens ut­trä­de. Den sista lil­la broms­klos­sen som Spa­ni­en ser­ve­ra­de – lan­dets krav på att bi­la­te­ralt av­ta­la med Stor­bri­tan­ni­en om Gi­bral­tars ställ­ning – lyc­ka­des man be­mö­ta i elf­te tim­men.

Det finns än­då fö­ga an­led­ning att an­das ut.

I ett tv-pro­gram för­ra vec­kan på Yle re­dogjor­de jour­na­lis­ten Pert­ti Pe­so­nen för ka­ta­la­ner­nas kamp. Det gäl­ler fri­giv­ning­en av de fängs­la­de ka­ta­lans­ka po­li­ti­ker som se­dan mer än ett år till­ba­ka sit­ter in­bu­ra­de ut­an rät­te­gång. Det gäl­ler ock­så kra­vet på att de ka­ta­lans­ka ledare som be­fin­ner sig i ex­il – ex­pre­si­den­ten Car­les Puig­de­mont är den mest kän­da – ska kun­na åter­vän­da hem ut­an att bums ham­na i fäng­el­se.

Det hand­lar om fle­ra ka­ta­lans­ka mi­nist­rar och lo­kal­par­la­men­tets tal­man samt ledare för själv­stän­dig­hets­or­ga­ni­sa­tio­ner.

En­ligt spans­ka me­di­er ris­ke­rar fle­ra av dem fäng­el­se­straff på mel­lan 7 och 17 år men upp till 25 år långa straff är möj­li­ga (HBL 2.11).

Fle­ra åta­las för upp­ror och upp­vig­ling men åtals­punk­ten är kon­tro­ver­si­ell. Den för­ut­sät­ter att de åta­la­de har an­vänt våld. Men den ka­ta­lans­ka själv­stän­dig­hets­rö­rel­sen har va­rit och är ut­ta­lat pa­ci­fis­tisk.

När Puig­de­mont be­sök­te Fin­land ti­di­ga­re i år un­der­strök han att ka­ta­la­ner­nas krav var att få till stånd en dialog med Madrid. Madrid har vif­tat med kal­la han­den och EU hän­vi­sar till att de 7,5 mil­jo­ner ka­ta­la­ner­nas sak är en in­tern an­ge­lä­gen­het för Spa­ni­en.

EU an­ser sig in­te kun­na blan­da sig i sa­ken när au­to­no­ma om­rå­den vill lös­gö­ra sig från en na­tio­nal­stat som är EU-med­lem. Det gäl­ler Skott­land, Baski­en och Ka­ta­lo­ni­en – men i prin­cip ti­o­tals and­ra om­rå­den i Eu­ro­pa ock­så.

Det kan bli svårt i läng­den att lös­gö­ra sig från pro­ble­ma­ti­ken.

Skott­land kan myc­ket väl stöd­ja pre­miär­mi­nis­ter The­re­sa Mays av­tal

”Blun­dar man för (fred­ligt) po­li­tiskt mot­stånd i ett med­lems­land ut­an att upp­munt­ra till dialog för det obe­hag­ligt nog tan­kar­na till dik­ta­tur­lik­nan­de lös­ning­ar.” YR­SA GRüNE-LUOMA fri­lans­jour­na­list med utri­kes- och sä­ker­hets­po­li­tik som spe­ci­al­om­rå­de

med EU den 11 de­cem­ber, ef­tersom många frå­gor än­nu mås­te av­hand­las skilt. Skot­tar­na vill ha en slut­gil­tig lös­ning som säk­rar ban­den till EU.

Att ka­ta­lans­ka po­li­ti­ker trot­sa­de Madrids för­bud om att ord­na en folk­om­röst­ning och mås­te straf­fas för brott mot la­gen ver­kar ka­ta­la­ner­na själ­va ha en viss för­stå­el­se för, en­ligt de per­so­ner som Pe­so­nen in­ter­vju­at. Men det är orim­lig­he­ten man pro­te­ste­rar mot. Det är mer än ett år se­dan de ka­ta­lans­ka po­li­ti­ker­na greps. Se­dan dess har de sut­tit fängs­la­de ut­an rät­te­gång. Do­mar­na när de ges, kom­mer att va­ra hår­da­re än max­i­mi­straf­fet för våld­täkt: ”25 år i fäng­el­se för att rös­ta men nio år för våld­täkt. De är bar­ba­rer. Om du är tyst så ig­no­re­rar du att du kan stå näst i tur”, skri­ver Gabri­el Ru­fián, le­da­mot i Spa­ni­ens par­la­ment, på Twit­ter (HBL 2.11).

En av dem som Pert­ti Pe­so­nen in­ter­vju­a­de för­lik­na­de kri­sen i Ka­ta­lo­ni­en vid en la­by­rint, omöj­lig att ta sig ur. Al­ter­na­ti­ven är två: en dialog mel­lan Madrid och Ka­ta­lo­ni­en el­ler ett själv­stän­digt Ka­ta­lo­ni­en. Det senare är en omöj­lig­het – men det är ock­så det förs­ta, ef­tersom det hand­lar om en makt­kamp mel­lan två kon­ser­va­ti­va spans­ka par­ti­er. Var­je öpp­ning skul­le ses som en ef­ter­gift och ”ospanskt”.

Si­tu­a­tio­nen kan för­vär­ras yt­ter­li­ga­re. I sön­dags hölls det lo­kal­val i An­da­lu­si­en. Re­ge­rings­par­ti­et PSOE är fort­fa­ran­de störst men för­lo­ra­de fle­ra plat­ser. Den störs­ta vin­na­ren är ult­ra­hö­ger­par­ti­et Vox, som fick dub­belt så många plat­ser som vän­tat. Vox skul­le helst slo­pa al­la au­to­no­ma grup­pers rät­tig­he­ter och öka cen­tral­sty­ret.

Frank­ri­kes Na­tio­nel­la fron­tens (NF) ledare Ma­ri­ne Le Pen gra­tu­le­ra­de par­ti­et till fram­gång­ar­na.

Tills­vi­da­re räk­nar man in­te med Vox, grun­dat 2014, som en po­li­tisk tung­vik­ta­re – men det gjor­de man in­te hel­ler med Tysklands AfD, Frank­ri­kes NF, brit­tis­ka Ukip, Fin­lands Sann­fin­län­da­re, Sve­ri­ges Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter och en rad and­ra in­om uni­o­nen. Se ba­ra var de är i dag.

In­för Stor­bri­tan­ni­ens ut­trä­de

i mars näs­ta år – på en mak­ro­ni­vå, om man vill se det så – har EU lyckats ena si­na led, pre­cis som Si­pi­lä skri­ver.

Men så länge EU in­te har en bätt­re lös­ning för att han­te­ra de­mo­kra­ti­frå­gor för au­to­no­ma re­gi­o­ner i si­na med­lems­län­der in­ne­bär det ba­ra att uni­o­nen skju­ter framåt någon­ting som den än­då mås­te ta itu med i något ske­de. Blun­dar man för (fred­ligt) po­li­tiskt mot­stånd i ett med­lems­land ut­an att upp­munt­ra till dialog för det obe­hag­ligt nog tan­kar­na till dik­ta­tur­lik­nan­de lös­ning­ar. Lå­ter EU bli att gö­ra det mins­kar det kanske ris­ken för yt­ter­li­ga­re ”ex­it”-fall ef­tersom med­lems­län­der­nas re­ge­ring­ar in­te ut­ma­nas. Un­der årens lopp har EU öp­pet er­känt att uni­o­nen mås­te när­ma sig med­bor­gar­na. Men upp­del­ning­en i en mak­rooch en mikro­ni­vå är sär­skilt tyd­lig när det gäl­ler med­lems­län­der­nas au­to­no­ma om­rå­den. Ris­ken för en upp­spjälk­ning av EU i mind­re en­he­ter på sikt är där­för up­pen­bar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.