”Allt bör­jar i skid­sko­lan”

Gra­ni­bac­ken fyl­ler 85 år i januari. Trots sin ynk­li­ga fall­höjd på 48 me­ter är den hem för Fin­lands störs­ta al­pi­na klubb, Gran­kul­la IFK Al­pi­ne, och fort­sät­ter att fost­ra ju­ni­orå­ka­re på na­tio­nell och in­ter­na­tio­nell topp­ni­vå. Att få dem att lyc­kas ock­så i vu

Hufvudstadsbladet - - Sport - SPT/AMAN­DA MANN­STRöM

Pre­cis som hund­ra­tals and­ra barn lär­de sig Mathilda Las­se­ni­us, 18, och Mar­lon Sjö­berg, 21, att åka ba­na i Gra­ni­bac­ken nå­gon gång i bör­jan av 2000-ta­let. I år de­bu­te­ra­de de i världs­cu­pen i Le­vi.

Det är in­te förs­ta gång­en Gran­kul­la IFK får stolt­se­ra med lands­lagså­ka­re. Bland an­nat Jens Hent­ti­nen, Victor Malm­ström, Joo­nas Rä­sä­nen och Marcus San­dell har vux­it upp här. Chefsträ­na­re Jon­ne Ru­op­pa tror att fram­gång­ar­na har med klub­bens stor­lek att gö­ra. I da­gens lä­ge har den om­kring tu­sen med­lem­mar.

– Rent geo­gra­fiskt lig­ger bac­ken i Gran­kul­la men det här är he­la hu­vud­stads­re­gi­o­nens klubb och det märks i an­ta­let åka­re. De kom­mer från Van­da, Sib­bo, Helsing­fors, Es­bo och Gran­kul­la.

Hans tränar­kol­le­ga Alexandra Ni­i­ra­nen hål­ler med om att stor­le­ken spe­lar roll. Ef­tersom med­lem­mar­na är så många har klub­ben råd att an­stäl­la trä­na­re och ord­na trä­nings­lä­ger, vil­ket på lång sikt le­der till fram­gång. Den här sä­song­en sys­sel­sät­ter klub­ben 10 trä­na­re och drygt 50 skid­skol­lä­ra­re.

– Skid­sko­lan är otro­ligt vik­tig för oss. Det är där bar­nen kom­mer i kon­takt med gre­nen och lär sig stå på ski­dor, sä­ger hon.

Tror på ljus fram­tid

Jon­ne Ru­op­pa tyc­ker att den al­pi­na ski­dåk­ning­en i Fin­land just nu mår bra trots att de in­ter­na­tio­nel­la fram­gång­ar­na har lyst med sin från­va­ro de se­nas­te åren.

– Jag tyc­ker att gre­nen mår bätt­re nu än för tju­go år se­dan när Fin­land gjor­de bra re­sul­tat på den ab­so­lu­ta top­pen. Ju­ni­o­rer­na kla­rar sig bra på bred front.

En­ligt Ru­op­pa går allt i vå­gor. Hur många åka­re som fort­sät­ter in i vux­en ål­der be­ror en­ligt ho­nom på hur många and­ra åka­re det finns i sam­ma ål­ders­klass.

– Re­ces­sio­ner kom­mer med jäm- na mel­lan­rum men just nu finns det många rik­tigt bra åka­re som är föd­da mel­lan 2003 och 2006, sä­ger han.

Bå­de Ru­op­pa och Ni­i­ra­nen har själ­va hål­lit på med gre­nen, Ru­op­pa täv­la­de fram tills han tog stu­den­ten vid skid­gym­na­si­et i Ku­u­sa­mo och Ni­i­ra­nen spen­de­ra­de sin gym­na­si­e­tid ski­dan­de i Nor­ge. De vet att det mås­te kän­nas ro­ligt att trä­na om man ska or­ka.

– In­nan fem­ton års ål­der be­hö­ver man in­te bin­da sig hund­ra pro­cen­tigt till gre­nen el­ler trä­na jät­te­hårt men man mås­te vän­ja sig vid hel­he­ten, sä­ger Ni­i­ra­nen.

Sam­man­håll­ning och la­gan­da vik­tigt

Trots att den eg­na klub­ben ver­kar må ut­märkt sä­ger Ni­i­ra­nen och Ru­op­pa att in­ställ­ning­en till ung­as trä­ning in­te all­tid är den bäs­ta i Fin­land. Ni­i­ra­nen no­te­ra­de en skill­nad när hon trä­na­de i Nor­ge. Där sågs id­rot­ten som en ro­lig och na­tur­lig del av var­da­gen.

– I Nor­ge ski­dar fa­mil­jer­na till­sam­mans för att det är ro­ligt me­dan man i Fin­land fo­ku­se­rar mer på att ju­ni­o­rer­na ska trä­na och gö­ra re­sul­tat, sä­ger hon.

Ru­op­pa tyc­ker att sam­man­håll­ning­en i Gran­kul­la IFK är god och många fa­mil­jer del­tar i verk­sam­he­ten, men han hål­ler med om att ski­dåk­ning­en in­te är en livs­stil på sam­ma sätt som i and­ra län­der där gre­nen är po­pu­lär.

– Det har med fa­ci­li­te­ter­na att gö­ra. I Al­per­na och i Sve­ri­ge och Nor­ge är för­ut­sätt­ning­ar­na bätt­re. I Gra­ni är vin­tern kort.

För att öka mång­fal­den och hål­la kvar det ro­li­ga är klub­ben no­ga med att ta hand om de åka­re som in­te vill bli bäst i värl­den.

– Det finns grup­per där man för­u­tom att åka ba­na lär sig att lä­ra and­ra. Må­let är att hål­la kvar de här åkar­na in­om klub­ben som skid­skol­lä­ra­re. På det här sät­tet får vi he­la ti­den nya lä­ra­re och verk­sam­he­ten kan fort­sät­ta, sä­ger Ru­op­pa.

En­ligt Ru­op­pa och Ni­i­ra­nen är en allt­för hård trä­nings­kul­tur och brist på gläd­je det värs­ta gif­tet för unga id­rot­ta­re in­om al­la gre­nar. De­ras mål är att så många som möj­ligt ska vil­ja fort­sät­ta in i vux­en ål­der och det är all­tid en tri­umf att se ad­ep­ter­na flyt­ta till skid­gym­na­si­er­na i norr el­ler ut­om­lands.

– Det är klart att det känns bra när de tar näs­ta steg. För klub­ben är det vik­ti­ga­re än en­skil­da pre­sta­tio­ner, sä­ger Ru­op­pa.

Ni­i­ra­nen har än­nu in­te va­rit med om att skic­ka si­na ad­ep­ter till skid­gym­na­si­er­na men ser fram emot att gö­ra det snart. I hen­nes grupp för unga un­der 14 år finns många be­gå­va­de åka­re.

– Mitt mål är att al­la fort­sät­ter, sä­ger hon.

Åkar­na vill ock­så ha det ro­ligt

Lands­lagså­ka­ren Jens Hent­ti­nen, 25, hör till dem som bör­ja­de sin kar­riär i Gran­kul­la för näs­tan 20 år se­dan. Han sä­ger ock­så att triv­sel är

vik­tigt för att de unga al­pi­nis­ter­na ska fort­sät­ta trä­na och kanske en dag bli bäst. Hans egen ju­nior­kar­riär var ing­en dans på ro­sor.

– Som jag minns det pres­sa­des jag hårt och käm­pa­de vi­da­re med våld trots att det kän­des mo­tigt, sä­ger han.

En­ligt ho­nom är det of­ta för­äld­rar­na som stäl­ler höga krav.

– De vill att de bäs­ta åker med de bäs­ta, och de säms­ta med de säms­ta. De som in­te är på top­pen som väl­digt unga fal­ler bort och det på­ver­kar mäng­den hob­by­å­ka­re.

Hent­ti­nen tyc­ker in­te att man mås­te va­ra jät­te­bra i ung ål­der för att ha en chans. Själv kla­ra­de han sig bra re­dan som 12-åring men det be­rod­de på att han var 10 ki­lo tyng­re och myc­ket läng­re än al­la and­ra.

– De kropps­li­ga för­ut­sätt­ning­ar­na jäm­nas ut först i 17–18-års­ål­dern. Man bor­de upp­munt­ra åka­re att fort­sät­ta åt­minsto­ne till dess. Nå­gon kanske bör­jar kla­ra sig bra och kän­ner att gnis­tan tänds, sä­ger han.

Tving­a­des växa upp i skid­gym­na­si­et

Hent­ti­nen flyt­ta­de till Ku­u­sa­mo när det var dags att bör­ja gym­na­si­et och trots att det var hårt ser han till­ba­ka på den ti­den med vär­me.

– Jag var rädd för att flyt­ta ef­tersom jag ha­de hört att de äld­re kil­lar­na är tuf­fa. Jag var oro­lig för att bli mob­bad. Själv­klart fanns där en hi­e­rar­ki men det var gym­na­si­e­ti­den som gjor­de mig till id­rot­ta­re.

En­ligt Hent­ti­nen är det svårt att le­va som id­rot­ta­re i Fin­land ef­ter gym­na­si­et. Där ord­nar nå­gon an­nan så att trä­ning, lo­gistik och stu­di­er fly­ter på men ef­ter det mås­te åkar­na ta an­svar för allt. Många bör­jar dess­utom job­ba el­ler stu­de­ra vid si­dan om id­rot­ten.

– Det är svårt att kom­bi­ne­ra jobb och trä­ning. I de sto­ra alplän­der­na får id­rot­tar­na lön för att ski­da. Det är de­ras jobb.

Fram­för allt för­svin­ner den tid som skul­le be­hö­vas för åter­hämt­ning. Ef­ter två trä­ning­ar, skid­ser­vice, mat­lag­ning och stu­di­er el­ler jobb finns det in­te många mi­nu­ter kvar av ett dygn.

– Men det känns värt be­svä­ret var­je gång jag åker till bac­ken. Många ser på id­rot­ta­rens kar­riär som en väg upp till top­pen men det mås­te in­te va­ra så. Om al­la vin­ner finns det ing­en täv­ling, sä­ger han.

FO­TO: SPT/ARI SUNDBERG

FO­TO: SPT/MIKA LEH­TI­NEN

Gran­kul­la IFK Al­pi­nes ju­ni­o­rer kla­rar sig bra i al­la ål­ders­klas­ser. Ot­to Ko­to­la, född 2003, trä­na­de i Hin­ter­tux hös­ten 2018.

FO­TO: SPT/SKISPORT FIN­LAND

Jens Hent­ti­nen bör­ja­de sin kar­riär i Gra­ni­bac­ken. Nu­me­ra ski­dar han i her­rar­nas B-lands­lag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.