Ode – vårt nya vardagsrum
Det är sällsynt med ett så odelat varmt och positivt mottagande som centrumbiblioteket Ode har fått. Redan under den första dagen Ode var öppet sågs leende och lyckliga människor i och utanför den nya byggnaden.
Det är mycket i Ode som lockar till glada miner. Byggnaden, placeringen, mångfalden i utbudet. Det väsentligaste är säkert att det handlar om ett bibliotek, en institution som är tillgänglig och öppen för alla och vars innersta väsen är bildning för alla och envar. Det är allas bibliotek, allas gemensamma byggnad. Här är man välkommen oberoende av ålder och köpkraft.
Ode ligger mittemot riksdagen och skapar en kontakt mellan de folkvalda och riksdagen som institution. Andra grannar är museet för nutidskonst Kiasma och Musikhuset. De är också offentliga byggnader och till för alla – men det finns skillnader. Precis bredvid Ode ligger också Sanomahuset, Finlands största tidningshus. Alla de här byggnaderna skapar en fin helhet, där varje institution har sin särskilda roll.
Ode vill vara vårt vardagsrum och det säger en hel del om vad det handlar om. Man får känna sig som hemma, man kan vara avspänd.
Byggnaden i sig är intressant och spännande. Den andas öppenhet och tillgänglighet. Spiraltrappan som går mellan våningarna är dekorerad med ord som berättar vem biblioteket är till för. De är insamlade av helsingforsare och är tillsammans väldigt heltäckande, bland annat: för de vilda, för prinsessor, för fundamentalister, för tiggare, för dem som behöver tröst, för alla. Det är finska som gäller i spiraltrappan, kanske de som deltog i insamlandet erbjöd enbart finska ord? Skyltningen är totalt och föredömligt tvåspråkig.
Bibliotekens verksamhet fungerar som ett ypperligt exempel på hur offentlig verksamhet kan vara nog så modern och följa med sin tid. I dag står biblioteken för ett väldigt mångsidigt utbud. På 90-talet introducerade de internet och gjorde det möjligt att bli bekant med och lära sig använda datorer för dem som inte annars kom i kontakt med dem. Också i övrigt har biblioteken utvidgat sitt revir, även när det gäller låneverksamheten.
Det gäller givetvis också Ode. Förutom böcker och tidskrifter kan man på biblioteket låna symaskiner (dock inte för hemlån), använda en 3D-printer, spela trummor, reservera utrymmen för grupper eller möten och ordna tillställningar.
Ode är inte enbart helsingforsarnas. Biblioteksväsendet i Helsingfors har ett visst nationellt ansvar och en del av Odes finansiering kommer från staten.
Vårt biblioteksväsende har en lång historia. Det första folkbiblioteket grundades i Vasa 1794. I slutet av 1800-talet blev folkbiblioteken allt vanligare. Tanken var att öka läskunskapen och befrämja läsandet. Biblioteken spelar en stor roll i att Finland har blivit ett land där bildning uppskattas. Guldåldern för biblioteken inträffade efter krigen och fram till 1980-talet. Nya bibliotek byggdes och användes flitigt.
Sedan kom en tid när många bibliotek stängdes, men lyckligtvis verkar nedläggningsboomen nu vara över. Men Biblioteksföreningen oroar sig för att biblioteksbussarnas antal fortfarande sjunker, trots att de är av stor betydelse i glesbygden, men faktiskt också i Helsingfors.
De senaste 15 åren har boklånens antal generellt sjunkit. Men det finns undantag. Barnböcker lånas allt flitigare. 2017 ökade boklånen i Helsingfors med sex procent, jämfört med tre år tidigare.
I Finland regleras bibliotekens verksamhet av lagstiftning, som nyligen har förnyats. Lagen slår fast att biblioteken ska vara avgiftsfria och ger också biblioteken uppgiften att aktivera till medborgarverksamhet och fungera som mötesplats för diskussioner där olika åsikter kommer fram men förståelsen för andra ökar. Biblioteksväsendet står alltså både direkt och indirekt i demokratins tjänst. Ode är byggt också med tanke på den uppgiften.