Utdraget begagnat äventyr
Mortal Engines utspelar sig i en postapokalyptisk värld där städerna rullar runt på hjul. Efter en lovande inledning avslutas det med sedvanlig explosionshets.
ÄVENTYR/FANTASY
Mortal Engines
Regi: Christian Rivers. Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson. Foto: Simon Raby. I rollerna: Hera Hilmar, Hugo Weaving, Robert Sheehan, Jihae.
Sextio minuter. Det var allt som krävdes för att människorna nästintill skulle utplåna sig själva och jorden, får vi veta i den inledande monologen i Mortal Engines, en steampunk-flirtande äventyrsfilm som konsekvent väljer bredd framför djup. Den är baserad på den första boken av fyra i Philip Reeves populära ungdomsserie. Peter Jackson köpte rättigheterna redan 2009 men projektet drog ut på tiden och till slut gav han över stafettpinnen till den regidebuterande kollegan/protegén Christian Rivers. Jacksons fingeravtryck finns dock överallt, som producent, manusförfattare och mentor.
Mortal Engines utspelar sig i en framtida postapokalyptisk tillvaro där ”municipal darwinism” råder. I praktiken betyder det att de städer som finns kvar främst kan liknas vid massiva maskiner som rullar runt på hjul. De större och starkare jagar de mindre för att bokstavligen sluka dem och utnyttja deras resurser. Bakom muren i öst finns fortfarande statiska städer och där frodas också en motståndsrörelse mot det rådande systemet som effektivt äter upp de sista av jordens resurser.
Stor jagar mindre
Filmen öppnar starkt med en jaktsekvens som definitivt inspirerats av Mad Max: Fury Road. Stormaskinen London, komplett med lejonstatyer och unionsflagga, befinner sig i ett ödelagt Europa med siktet inställt på en liten gruvstad. Medan ministaden gör sitt yttersta för att komma undan står de mer välbärgade Londonborna på däck och hejar – för dem är det inget annat än underhållning.
Ombord på den flyende gruvstaden finns Hester Shaw (Hera Hilmar). Till skillnad från de övriga invånarna vill hon gärna bli fångad. Hon är nämligen på jakt även hon, efter Londonbon Thaddeus Valentine (Hugo Weaving), en historiker ansvarig för mordet på hennes mamma.
Det är en imponerande öppning, full av detaljrikedom och spänning. Här står det klart att Mortal Engi- nes är gjord för att ses på stor duk, ju större desto bättre. Det är en visuell film mer än något annat och stundvis ser det alldeles lysande ut, särskilt när London är i fokus.
Full av lån
Synd bara att resten av filmen inte håller samma mått. Dialogen ger träsmak och karaktärerna saknar utveckling, djup och framför allt karisma. Ärlig talat hade jag svårt att ens minnas deras namn under filmens gång och när jag lämnade salongen var de borta för alltid. Ja, förutom Hester Shaw – hennes namn nämns så ofta att jag misstänker att filmen förstår att hon inte är tillräckligt minnesvärd på egen hand och därför känner sig manad att ständigt påminna om hur viktig hon är. Även händelseförloppet är mer än lovligt förutsägbart och det jag saknar hos Rivers är något distinkt, något eget. Eller i alla fall ett intresse för sina karaktärer.
Precis som filmens städer är Mortal Engines till synes främst byggd på delar från andra filmer. Det är nästan skrattretande lätt att hitta estetik, karaktärer och händelseförlopp som tagna ur särskilt Star Wars, men också Mad Max, Harry Potter, Hunger Games, Terminator och Det levande slottet. Här har samtliga filmer mixats och sedan dekorerats med Peter Jacksons kännetecknande animationsfrikostighet.
Efter den så lovande inledningen blir Mortal Engines en utdragen och livlös historia som avslutas med sedvanlig explosionshets. Gäsp.