Fantastiska Fältskärn!

Det var med uppriktig förtjusning jag läste om att Svenska litteratursällskapet nu ger ut en ny oförkortad upplaga av Zacharias Topelius mastodontverk Fältskärns berättelser. Jag älskar den boken sedan jag läste den för första gången när jag var i tonåren. Den handlar om Sveriges och Finlands historia från 30-åriga krigets dagar i mitten av 1600-talet till Gustav III:s statskupp 1772. Berättelserna publicerades ursprungligen som en följetong i Helsingfors Tidningar under åren 1851–1866. Det sägs att springpojken från tidningen ofta fick vänta i tamburen på att Topelius skulle få det aktuella avsnittet färdigskrivet!

Några år senare gavs Fältskärns berättelser ut som bok. Den blev omåttligt populär och gavs ut i ständigt nya upplagor, ofta redigerade och uppdaterade av författaren själv. Efter Topelius död 1898 fortsatte utgivningen. Den upplaga som jag läste gavs ut i form av Topelius samlade skrifter i tjugofem praktband, vackert inbundna i blått och vitt med guldtryck. Fältskärns berättelser omfattar fem band.

Den här praktfulla upplagan trycktes åren 1899 till 1905 i Stockholm där den gavs ut på Albert Bonniers förlag. Troligen är det fråga om en minnesutgåva nu när författaren var död. De samlade skrifterna omfattar en stor del av hans produktion, men långt ifrån allt. Topelius var en mycket produktiv författare.

Stavningen i min upplaga är gammaldags, hela upplägget är i moderna ögon ålderdomligt med ramberättelsen där Fältskärn i sin vindskammare i brasans sken under kulna vinterkvällar berättar sina historier för ett gäng vetgiriga ungdomar. Det är en förtjusande historia i själva historien och den röda tråd som håller samman romanverket.

I något skede ”moderniserades” Fältskärns berättelser. Ramhistorien lämnades bort och själva romaninnehållet förkortades för att bli, som man trodde, mera ”läsvänligt”. Det var ett stort misstag. Berättelsen måste få rulla på i sin egen takt med sina egna utvikningar. Det är en del av charmen med den. Och Fältskärn själv, som var född i en av Österbottens småstäder den 15 augusti 1769, på samma dag som Napoleon vilket han är mycket stolt över, är en uppfriskande äventyrlig bekantskap värd att göra.

Det ska bli intressant att ta del av den senaste upplagan av Fältskärns berättelser, etthundrasextiosju år efter att den började ges ut.

Den upplaga som jag läste gavs ut i form av Topelius samlade skrifter i tjugofem praktband, vackert inbundna i blått och vitt med guldtryck.