Vinterns vackraste vän
Du behöver knappt ge den någon kärlek, ändå slår den ut i praktfulla, färggranna klockor. Julens mesta blomma har smart nog allt den behöver inkapslat i löken. – Amaryllisen är en jättehäftig växt som levererar utan att kräva någonting, säger experten Susanna Rosén.
Glöm att amaryllisen bara är en julblomma, säsongen är faktiskt mycket längre än så. Får den leva sitt eget liv efter naturlig rytm slår de långa stänglarna ut i blom om våren. Den lättskötta skönheten som finns i över hundra sorter är en ytterst tacksam figur som inte kräver att ägaren har gröna fingrar. Visste du till exempel att den kan blomma utan både jord och vatten? En trend är att sälja amaryllisar där löken har täckts med vax och fått en platta undertill så att den kan stå fritt.
– Det fungerar, men själv är jag lite mer traditionell och vill ha den i en kruka, säger biologen och författaren Susanna Rosén.
Fin som dekoration
Hon är aktuell med en nyutgåva av boken Amaryllis – älskad vinterblomma (Norstedts), och vet hur du kan maxa den majestätiska växten för att förgylla hemmet under mörka vintermånader. Den är ståtlig för sig själv, men passar också fint att plantera tillsammans med andra växter i en grupp, inte minst populärt i juletid.
– Men då gäller det att se till att alla växter får rätt mängd vatten. Det går också utmärkt att använda den som snittblomma och hänga den upp och ned i fönstret, eller varför inte i julgranen?
– Stjälken är ihålig och blir som en behållare som kan fyllas med vatten. Knyt sedan ihop änden med en bit fiskelina, tipsar Susanna Rosén. Den amaryllis vi brukar köpa till jul härstammar i vilt tillstånd från Sydamerika. Trots att den egentligen är en vårblomma har vi i norr ”lurat” den att bli vinterns kronjuvel genom temperaturanpassade odlingar.
– På 1960-talet lanserades den som julblomma, men det stora uppsvinget kom på 1990-talet. Sedan dess verkar populariteten vara ganska konstant, säger Susanna Rosén.
Enkel att sköta
När du har inhandlat din lök är det väntans tider som gäller. Vanligtvis behöver amaryllisen sex till åtta veckor på sig för att blomma. För de lite ovanligare sorterna kan det ta åtta till tio veckor. Men det finns trick för att snabba på processen.
– Det går att styra blomningen lite grann genom att placera löken ovanpå en varmare plats, som ett element eller på värmepannan.
På samma vis gäller det omvända, står den kyligare utvecklas den långsammare. Susanna låter amaryllisarna bo i trädgården på sommaren, sedan får de flytta in i garaget tillsammans med övervintrande pelargoner. Lökarna kan nämligen blomma om och leva vidare från år till år. I väntan på det kan växten stå ganska mörkt.
– Men så fort knopparna visar sig behöver de ljus.
Den som har köpt en ny lök kan ge den lite sparsamt med vatten i samband med planteringen – för mycket väta gör stängeln lång och gänglig. Och snåla inte med storleken när du slår till i butiken.
– De traditionella, storblommiga sorterna är lite lättare att sköta än de spindellika, och regeln är – ju större lök, desto mer blomma.
En kaskad av färg
Vanligtvis blommar amaryllisen mellan 12 och 15 dagar. Vill man få den att vara längre kan man med fördel placera växten svalt om nätterna, men se till att det är helt frostfritt där den står. Många sorter går i olika nyanser av julens röda, men det finns fler kulörer att välja på. Susanna satsar gärna på vitt eller gult. Flerfärgade varianter och spräckliga mönster gör utbudet skiftande och rikt. En favorit i Susannas hem är bondamaryllis, eller ’äkta makar’ som den egentligen heter.
– Den har jag överallt, och just det här exemplaret har en lång historia. Jag har spårat den ända till 1920-talet. En kvinna från Gällivare som arbetade i en familj här i Stockholm när hon var ung tog med sig löken när hon flyttade hem.
När bondamaryllisen bildade sidolökar gav kvinnan bort dem. Blomman spreds i grannskapet och har gått i arv i generationer. Susanna har fått den av grannar vid sitt hus i Jokkmokksfjällen.
– Så nu är den tillbaka i Stockholm igen. Det tycker jag är fint, säger hon. Varje jul brukar samlingen av amaryllisar få ett nytt tillskott.
– Men jag får vara försiktig med att dra på mig fler växter. Jag har ju det problemet att de brukar överleva hos mig, så det är hård konkurrens om utrymmet, och jag klarar inte av att slänga något som lever.