Demokratisk reform urholkas

Då regeringspartiernas representanter motiverar beslutet med att man inte kan lagstifta om en skatteform isolerat är det ett skenargument.

Möjligheten för minst 50 000 medborgare att få riksdagen att behandla en sak genom ett medborgarinitiativ kunde ha varit den viktigaste demokratiska reformen på länge. Nu håller riksdagen, eller rättare sagt en del av dess utskott, på att urholka reformen. Senast var det finansutskottet, som 27 november med regeringspartiernas röster (12–9) beslöt att inte skriva något betänkande om medborgarinitiativet att slopa arvs- och gåvoskatten. Det betyder att frågan inte kommer till hela riksdagens behandling.

Då regeringspartiernas representanter motiverar beslutet med att man inte kan lagstifta om en skatteform isolerat är det ett skenargument. Utskottet kunde i sitt betänkande föreslå att initiativet förkastas och regeringen uppmanas bereda en mera omfattande lagstiftning där också arvs- och gåvoskatten ingår. I och för sig vore det förkastligt att slopa den här skatten, men det är en annan diskussion.

Det finns i riksdagen en egendomlig ängslan för att ärenden avgörs öppet i stora salen. I stället föredrar man beslut i slutna församlingar såsom utskotten.

Finansutskottet är inte unikt i det avseendet. Grundlagsutskottet, som i samband med vård- och landskapsreformen lovordats för objektivitet, fattade för två år sedan ett liknande beslut om det medborgarinitiativ som gällde en folkomröstning om Finlands medlemskap i euroområdet. Grundlagsutskottet presterade också ett skenargument, då det påstod att ett medborgarinitiativ inte kan röra internationella förpliktelser. I initiativet, vars upphovsman var Paavo Väyrynen, föreslogs uttryckligen en folkomröstning, som riksdagen kan lagstifta om. En annan sak är att det är nästan omöjligt för Finland att lämna euroområdet.

I båda de nämnda fallen handlar det om politisk beräkning. En omröstning i stora salen skulle ha varit pinsam för ett eller annat parti.

Medborgarinitiativen är ett sätt för medborgarna att få frågor till behandling, då partierna är ovilliga att göra det. Å andra sidan har riksdagen sista ordet. Då är det mycket osannolikt att en sak, som inte partierna redan tagit upp, skulle kunna drivas med hjälp av ett medborgarinitiativ.

Ett undantag är medborgarinitiativet om äktenskap mellan personer av samma kön. För Kristdemokraterna var det en knäckfråga att frågan inte ingick i regeringsprogrammet 2011. De övriga regeringspartierna gick med på det, då de behövde Kristdemokraternas röster för regeringen i andra frågor. Litet tillspetsat kan man säga att medborgarna besegrade kohandelskulturen.

Regeringsförhandlingarna är det forum, där partier kan få igenom saker som stöds av bara en minoritet. Ett parallellfall till Kristdemokraterna och de könsneutrala äktenskapen är Svenska folkpartiet och det fria spinnfisket i regeringsförhandlingarna 1995. SFP lyckades avstyra att frågan kom med i regeringsprogrammet, men det hindrade inte att saken avgjordes genom en lagmotion. Så kan det gå för små partiers hjärtefrågor. Men landskapsreformen eller den så kallade valfriheten i vården stoppas inte med medborgarinitiativ, trots att båda stöds bara av en minoritet i riksdagen.