Opera och orkester
Är opera faktiskt ett jobb och är orkestern en dansplats? Och nu avser jag själva ordet opera. När man i Italien i slutet av 1500-talet ville återuppväcka det antika dramat ansåg man att det nog säkert hade innehållit både teater och musik. Man kallade det därför opera in musica som småningom förkortades till bara opera. Ordet opera är egentligen pluralformen av latinets opus och betyder ”arbeten” eller ”handlingar”. Möjligen är ordet opera urbesläktat med vårt verb öva. I vilket fall som helst handlar det om att göra saker och ting.
Musik talar vi alltså om. Det är säkert många som vet att ordet musik egentligen är ett urgammalt grekiskt ord som betyder musernas konst. Och muserna var ju de nio gudinnorna för konsterna och vetenskaperna. Det grekiska museion var ett tempel helgat åt just dessa muser. Därifrån kommer vårt svenska ord museum. Vad muserna sjöng i museet vet jag inte exakt, men nu ska vi tala om sång.
För att rama in det hela något börjar vi med den västerländska klassiska indelningen av röster. Och damerna först, förstås. Den lägre eller djupare rösten kallas alt. Det är egentligen latin och betyder hög. Ja, ni läste rätt: hög, inte låg. Fast det låter ju inte klokt att den lägre stämmen ska kallas hög. Förklaringen är att den stämman under medeltiden sjöngs av män och för dem var den hög!
Den högre kvinnorösten kallas sopran vilket helt logiskt betyder högst. För att citera Ekbohrns ordbok från år 1878: Sopran, högsta sångstämman som blott sjunges af gossar, fruntimmer och kastrater.
Sedan har vi tenoren som är den högsta mansstämman. Ordet tenor har att göra med det latinska verbet tenere som betyder hålla. I dotterspråket italienskan fick vi substantivet tenore med en något utvidgad betydelse, ”som håller fast”, alltså en stämma som håller fast vid huvudmelodin. Tenor kom alltså småningom att betyda den viktigaste stämman i flerstämmig sång, där den högsta stämman blev bärare av huvudmelodin, antagligen för att den högsta stämman var lättast att uppfatta.
Har man musik har man ofta också en orkester. Det är ett gammalt grekiskt ord. I de grekiska amfiteatrarna fanns mellan åskådarna och scenen en rund plats där kören och musikerna fanns. Och kören sysslade inte bara med att deklamera utan också med att dansa, eftersom det forngrekiska ordet orkheisthai syftade just på betydelsen dansa. Orkestern är alltså ursprungligen en dansplats. Och varför inte? Värre kunde det väl vara?