Och för varje människa som mår dåligt finns oftast en ring av oroliga anhöriga som likaså dräneras på energi, livsglädje och tid.

När julstressen skruvas upp är det många som imploderar inombords, utan att andra nödvändigtvis märker det. Varannan finländare drabbas av psykiska problem i nåt skede av livet, skriver HBL:s chefredaktör Susanna Landor.

Susanna Landor i krönikan på

Det stora shoppingcentret är proppfullt av köpsugna kunder den här lördagseftermiddagen. Julen flåsar oss i nacken, fördämningarna har brustit, inget håller konsumtionsraseriet tillbaka nu. Köpköpköp!

Kön till kundtoaletten är det enda som flyter trögt, trots åtta bås och folk som snabbar på.

Kvinnan som kommer ut ur ett av båsen ställer sig vid spegeln och börjar omsorgsfullt tvätta sina händer. Hon trycker ut rejält med tvål ur behållaren och sköljer noggrant. Mer tvål. Mer vatten. Sedan ännu en intvålning och ännu mer vatten. En gång till. Och ytterligare en gång.

Proceduren upprepas tio, femton gånger innan hon äntligen tar ett papper för att torka sina händer. Men resultatet är inte tillfredsställande. Hon startar om: tvål och vatten, tvål och vatten, tvål och vatten. Ytterligare ett tork och ytterligare ett da capo. När kvinnan äntligen är redo att lämna rummet drar vi som förstulet följt med det hela en kollektiv suck av lättnad.

Två till tre procent av den vuxna befolkningen sägs lida av tvångssyndrom, enligt föreningen för Mental Hälsa i Finland. Men eftersom många försöker dölja sina syndrom – och är skickliga på det – kan siffran vara högre.

Skam och rädsla för social utfrysning gör att många inte vågar tala om sina tvångssyndrom – eller andra psykiska störningar. Det finns tyvärr visst fog för rädslan.

Ungefär en fjärdedel av finländarna vill inte ha att göra med personer som lider av psykiska problem, enligt en mentalbarometer av Centralförbundet för Mental Hälsa (2013), och bara 44 procent skulle berätta för sin chef om sin egen psykiska ohälsa.

Även om diskussionen blivit mer öppen och en attitydförändring kan märkas under de senaste åren har vi en bit kvar innan stigmat kring psykisk ohälsa har suddats ut i samhället.

Ändå talar vi om ett massfenomen.

Varannan finländare drabbas av psykiska problem under något skede av sin livstid. Paletten är bred och mångskiftande, och problemen kan lika väl gälla partiordförande Touko Aalto mitt i karriären som Pia Pensionär vars liv fylls av golf och barnbarn.

Psykisk ohälsa kan handla om olika slags depressioner, panikångest, ätstörningar, bipolära störningar, schizofreni, sociala fobier eller tvångshandlingar och -tankar.

De mentala problemen ökar oroväckande bland barn och unga. I dag finns det uppskattningsvis över 90 000 finländska barn under 13 år som lider av något slags psykisk ohälsa, rapporterar Yle Uutiset. Lindrigare och medelsvåra psykproblem uppdagas allt oftare samtidigt som de allvarliga problemen hos en mindre grupp barn har blivit ännu svårare. 22 000 barn fick i fjol psykiatrisk vård i Finland.

Patientmängderna och remisserna inom barnpsykiatrin växer mest i de stora städerna och resurserna har svårt att möta de ökande behoven. Över nio av tio experter inom den psykiatriska vården anser att patienterna inte får tillräckliga tjänster.

Vi talar mycket om vår livskvalitet, om vår fina offentliga sjukvård och vårt välfärdssamhälle, men det är svårt att få ekvationen att gå ihop; att vi i Finland – världens lyckligaste land enligt FN-indexet i år – har så många som mår pyton i vardagen och som får vänta så länge på hjälp och vård.

Vart vi än vänder oss i vårt land finns ensamheten, depressionen, alkoholproblemen, utbrändheten, sömnproblemen, självmorden. Och för varje människa som mår dåligt finns oftast en ring av oroliga anhöriga som likaså dräneras på energi, livsglädje och tid.

Förutom den mänskliga aspekten innebär det en stor kostnad för samhället. Sjukpensioneringarna har överlag minskat men de som beror på psykiska sjukdomar har ökat, speciellt bland 20–35-åriga män. Kvinnor i alla åldrar drabbas av depression som allt oftare leder till sjukpensionering, framför allt kvinnor som jobbar inom den offentliga sektorn.

Fungerande psykvård borde vara en självklarhet i dagens Finland. Barnen borde fångas upp tidigt och de som jobbar inom vårdyrken borde få drägligare arbetsvillkor. Det kräver politisk vilja och politiska beslut om tillräckliga resurser.

Den julklappen skulle vara till nytta för hela Finland men kan tyvärr inte köpas i nåt shoppingcenter.

”För varje människa som mår dåligt finns oftast en ring av oroliga anhöriga som likaså dräneras på energi, livsglädje och tid.” SUSANNA LANDOR Chefredaktör och ansvarig utgivare