Rehn-Kivi med i kampen om SFP-mandaten i Nyland
Nu ger också Veronica RehnKivi sitt besked – alla fyra SFPledamöter i Nyland ställer upp i riksdagsvalet. För Rehn-Kivi är oron över vårdreformen den orsakande faktorn. – Jag vill se det här till slut.
För fyra år sedan steg antalet SFPmandat i Nyland från tre till fyra, när dåvarande partiordförande Carl Haglund drog över 20 000 röster, vilket var en rekordmängd i partiet.
När han slutade i riksdagen steg suppleanten Veronica Rehn-Kivi in i stormens öga, det vill säga in i behandlingen av den stora vårdreformen i social- och hälsovårdsutskottet.
Utskottet har haft ett väldigt jobb och Rehn-Kivis besked om sin fortsättning har dröjt. Nu ställer hon sig till förfogande.
– Jag vill inte lämna arbetet för vården på hälft, utan vara med och göra det bättre. Därför har jag bestämt mig för att ställa upp. Mest arg är jag på hur de svenska frågorna hittills förringats, säger Rehn-Kivi och räknar upp bland annat centraliseringen, att landskapens minoritetsspråknämnder inte har formellt inflytande, och frågetecknen kring om det kommer att finnas någon faktisk valfrihet på svenska.
Rehn-Kivis besked innebär att de fyra nuvarande SFP-ledamöterna i Nyland ställer upp på nytt, de tre andra – Anders Adlercreutz, Mikaela Nylander och Thomas Blomqvist – är nominerade sedan tidigare.
Läget i Nyland är särskilt intressant. Röstmagneter som SFP:s Haglund men också Alexander Stubb (Saml) och ett antal andra tidigare samlingspartistiska riksdagsledamöter ställer inte upp den här gången. Stubb och Haglund var Esbokandidater.
– Det blir en stor utmaning, men jag antar den, säger Veronica RehnKivi om röstkampen i Nyland.
Rehn-Kivi, utbildad till arkitekt, är stadsstyrelseordförande i Grankulla men har också arbetat i tjugo år i Esbo.
Hon kanaliserar bland annat kritiken mot de följder regeringens landskaps- och vårdreform har i huvudstadsregionen och det största landskapet Nyland.
– De stora städerna, som har förutsättningar att sköta om service själva, underställs landskapsadministrationen. Samtidigt finns det små orter i Nyland där närservicen i värsta fall försämras, säger Rehn-Kivi.
– Det talas väldigt mycket om speciallösningar för det svenska. Men svenskan ska inte alltid vara en speciallösning, utan en del av det tvåspråkiga landet. Det är bättre att så många som möjligt kan ge service på svenska på många ställen, än att avståndet till servicen blir ännu längre.