Fallrep, frihet eller fängelse när Trump utpekas för lagbrott
Vi vet vid det här laget att Donald Trump är en unik politiker. Under sina snart två år har han på ett makalöst sätt uthärdat det ena tunga kroppsslaget efter det andra. Varje gång han hamnat i gungning har han så småningom funnit fotfästet, rätat på ryggen och marscherat vidare, om inte helt oskadd så åtminstone överlevande.
I fredags kom den senaste, och eventuellt hittills tyngsta, salvan mot presidenten. Den här gången var det inte en dramatisk presskonferens, hårresande tweet eller rafflande rubrik som satte honom i gungning. Det nya hotet mot presidenten gick att finna i två juridiska dokument som utan större ceremonier publicerades sent på fredagseftermiddagen av två tungt vägande instanser.
Det ena dokumentet kom från den federala åklagarmyndigheten i New York och det andra från den särskilde åklagaren och Rysslandsutredaren Robert Muellers byrå. Bägge lyder under det amerikanska justitieministeriet.
Muellers dokument, som är vagare till sin karaktär, hävdar att Trumps dåvarande advokat och fixare Michael Cohen kontaktades 2015 av en rysk medborgare med kontakter till Kreml, som ville hitta ”synergier” mellan Ryssland och Trumps kampanj och som föreslog ett möte mellan Trump och Vladimir Putin.
Mueller hävdar i dokumentet att Trump jagade lukrativa fastighetsaffärer i Ryssland som med största sannolikhet hade krävt Putins godkännande, medan han samtidigt förde presidentvalskampanj och Ryssland saboterade den demokratiska valprocessen i USA.
Den givna slutsatsen blir med andra ord att Trumps potentiella ekonomiska vinning i Ryssland var beroende av den mans gunst som attackerade USA:s demokrati och som Trump förväntades kritisera.
Trump försvarade sig på lördagen genom att säga att han enbart utforskade affärsmöjligheter för den eventualiteten att han skulle ha förlorat valet. Det skulle i och för sig inte vara olagligt att göra det, men frågan är varför Trump under kampanjen ljög och förnekade alla kontakter med Moskva om det hela var oskyldigt.
Medan Muellers dokument pre senterar vissa bitar i ett ofärdigt och svårbevisat maskopipussel, är dokumentet från New Yorks åklagarmyndighet mer rakt på sak och för närvarande mer betungande för Trump.
Den federala åklagaren har nu anammat Michael Cohens tidigare bekännelse om att han inför valet 2016, på Trumps begäran, gett pengar till två kvinnor som påstått sig ha haft ett sexuellt förhållande med Trump. Hittills har det endast handlat om Cohens egna beskyllningar som Trump kunnat avfärda som en bitter mans försök att få ett kortare fängelsestraff, men nu beskriver åklagaren det som sin egen officiella uppfattning att Trump beordrade Cohen att betala kvinnorna i akt och mening att köpa deras tystnad och undvika pinsamma avslöjanden inför valdagen. En dylik betalning betraktar åklagaren som ett brott mot lagen om valfinansiering. En kriminell handling med andra ord. För första gången har en välrenommerad och tungt vägande del av det amerikanska rättssystemet i praktiken beskyllt Trump för ett brott.
Den stora frågan är vad som händer när åklagaren pekar ut presidenten för ett brott. Enligt justitieministeriets egen hållning kan en sittande president inte åtalas – det är med andra ord inte en sannolik konsekvens, trots att det finns juridiska experter som är av motsatt åsikt. Det vore däremot möjligt att vänta ut presidenten och åtala honom som civilperson efter valet 2020 ifall han inte blir omvald.
– Det är möjligt att Trump blir den första presidenten på länge som riskerar att hamna i fängelse, sade Adam Schiff, Demokraternas kommande ordförande i represen tanthusets underrättelseutskott i söndags.
Om åtal väcks mot Trump medan han är president kan han i teorin avgå och låta sin efterträdare, vicepresident Mike Pence benåda honom. Richard Nixon blev benådad av Gerald Ford en månad efter att han avgått på grund av Watergateskandalen.
Om rättsväsendet inte av en eller annan orsak vill eller kan åtala presidenten, tillåter den amerikanska konstitutionen två andra sätt att pröva en presidents skuld. Representanthuset besitter makten att med stöd av enkel majoritet ställa Trump inför riksrätt, vilket är vad Demokraterna har från och med nästa månad.
Representanthuset har inget annat alternativ än att ställa Trump inför riksrätt, sade John Dean i en intervju för CNN. Dean var Vita husets chefsadvokat under Richards Nixons mandatperiod och han dömdes själv för sin roll i Watergateskandalen.
Men frågan är inte så enkel. En allmänt vedertagen uppfattning är att riksrätt kräver ett allvarligt brott. Om brottet inte är tillräckligt allvarligt kan väljarna se riksrätt som en politisk klappjakt eller en sorts kupp, och Demokraterna har hittills inte verkat speciellt villiga att ta den risken.
Riksrätt som alternativ görs också mindre attraktivt av det faktum att domen fälls i senaten som de kommande två åren har en republikansk majoritet föga intresserad av att fälla sin egen president.
Det sannolikaste är därför fortfarande att Donald Trumps skuld eller oskuld prövas vid valurnorna 2020, med väljarna som de slutgiltiga domarna.
”Den stora frågan är vad som händer när åklagaren pekar ut presidenten för ett brott.”