Smal organisation och beslutsångest smulade ny metro
Sprickorna i samarbetet mellan Siemens och trafikverket HST i Helsingfors blir allt tydligare i rättegången som handlar om metrobanans automatisering.
Enligt projektchef Thomas Cavatoni på Siemens var det klart genast efter start att trafikverket HST hade en alltför tunn projektledning. – Den lade också energi på problem som inte var gemensamma. Byggandet av en förarlös metro gick ändå framåt. Projektet avslutades först i januari 2015.
I går berättade Thomas Cavatoni om hur festen efter den avslutade offentliga upphandlingen slutade, då glada miner blev mindre glada och då fina tal och löften till stadsborna förvandlades till oändligt många brev om det ena och det andra som inte fungerade. Och kostnaderna som ökade.
Thomas Cavatoni var projektchef hos metroleverantören Siemens när Helsingfors skulle bygga om och automatisera de gamla tågen. Han är fortfarande kvar i bolaget med nya uppdrag och i större städer.
– Det första jag såg i Helsingfors var att projektledningen var så smal. Till exempel fanns det först ingen som ansvarade för metrobanans säkerhet. Dessutom hade många egna problem som behövde lösas i stället för att vi tillsammans skulle ha tagit i en enda stor utmaning, säger Cavatoni.
Tidigare i tingsrätten har trafikverket HST förklarat att organisationen var tillfredsställande.
Stadsborna, de som aldrig fick en förarlös metro och nu måste stå ut med en dyr tvist i tingsrätten, fick först inget veta om parternas syn på chefskapet, det ständiga slirandet och oförmågan att gå framåt.
– Jag minns att vi behövde få ett tåg för att testa och bygga om. Det ville man först inte ge oss och då måste trafikverkets vd Matti Lahdenranta ingripa. Jag tror att det var enda gången som någon i trafikverkets ledning tog ett klart beslut, säger Thomas Cavatoni.
Helsingfors är undantaget
I tingsrätten är det mycket prat om tekniska detaljer och därför var gårdagen en tung dag för alla men kanske särskilt för två tolkar. Thomas Cavatoni vittnade på engelska. Enligt honom ville trafikverket skriva om mycket i avtalet om den förarlösa metron. En del var sådant som handlade om ingrepp i Siemens egna system. Exempelvis var ändringarna sådana att de påverkade avståndet mellan tågen. Det handlade om tryggheten på metrobanan.
– Inget bolag i den här branschen skulle gå med på en sådan risktagning, säger Thomas Cavatoni.
Så det var nej och man sökte andra lösningar. Enligt Cavatoni gjorde Siemens sitt bästa men trafikverket HST sade nej.
Thomas Cavatoni är en tysk ingenjör som är specialiserad på kemi och har examen från universitetet i Stuttgart, men det är inte därför som han är värdefull för Siemens i Helsingfors. I arbetslivet har Cavatoni automatiserat metrobanor bland annat på östkusten i USA – för just Siemens.
– De är noga därborta. De federala myndigheterna har godkänt vårt jobb, säger Thomas Cavatoni.
Var är politikerna?
Enligt Thomas Cavatoni har Siemens
slutfört metroprojekt i städer som Barcelona, Paris och São Paulo. Helsingfors är det enda undantaget i den historien. Enbart kritik är Cavatonis vittnesmål ändå inte. Till exempel talar han varmt om ett besök till verkstaden. Meningen var att titta på depån i östra Helsingfors samt granska tåg och dokument. Det slutliga målet var att bygga om gamla vagnar och det var också enligt köparen ett världsunikt projekt.
– På verkstaden fick vi se allt och gjorde stickprov i metrotågen. Ville vi se ritningar så togs de fram för oss på tio minuter. Alla våra frågor fick svar, säger han och fortsätter:
– Problemen började då den gemensamma projektgruppen sammanträdde.
Slitningarna blev värre och tvisten nådde även stadsborna. Majoriteten i stadsfullmäktige fattade de politiska besluten trots allt men i domstolen är det ingen politiker som ställs till svars eller berättar hur de upplevde att allt gick till. I tingsrätten är det projektchefer och tjänstemän som vittnar.
Förtroendevalda som valde att gå vidare med den förarlösa metron syns inte heller i publiken.