Mex­i­kans­ka Ro­ma är en Net­flix­film som ska ses på stor­duk. Pas­sa på att se den på bio så länge den vi­sas den­na vec­ka.

Net­flix­pro­duk­tio­nen Ro­ma är ett por­trätt av sjut­ti­o­ta­lets Mex­i­co Ci­ty med många so­ci­a­la skikt och ett myl­ler av liv i hu­mo­ris­tis­ka, ab­sur­da epi­so­der.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - SA­RA EHNHOLM HIELM sa­[email protected]­lansk­sf.fi

DRA­MA

Ro­ma

Ma­nus & re­gi: Al­fon­so Cu­arón. I rol­ler­na: Ya­lit­za Apa­ri­cio, Ma­ri­na de Ta­vi­ra m.fl. Pre­miär på Net­flix 14.12. Vi­sas på Ki­no Eng­el till 16.12.

■ Ro­ma är Al­fon­so Cu­aróns skild­ring av sin barn­dom i sjut­ti­o­ta­lets Mex­i­co Ci­ty. Pap­pa är pro­fes­sor, mam­ma olyck­ligt för­äls­kad i ho­nom och de har fy­ra små barn, varav den yngs­ta poj­ken dröm­mer om att bli ast­ro­naut (en dag kom­mer han att vin­na en Oscar för rymd­fil­men Gra­vi­ty). De bor ba­kom en låst grind i ett rym­ligt hus med bok­hyl­lor och för trång in­körsport så den bre­da ame­ri­kans­ka bi­len skra­pas. Spän­ning­en mel­lan för­äld­rar­na skär som kni­var i luf­ten men tur nog för bar­nen bor två mil­da tjä­na­rin­nor hos dem och den här fil­mens hjäl­tin­na är Cleo, den mer oskulds­ful­la av dem. De hör till ur­sprungs­be­folk­ning­en och har kom­mit till sta­den från hem­byn, de spring­er när de gör si­na ären­den och de är sto­is­ka, unga och gla­da. Det är som om he­la fil­men har ta­git sin ton från Cleo: stor­ögd, stil­la iakt­ta­gan­de, skärpt, hål­ler ett re­spekt­fullt av­stånd. Men all­de­les fylld av kär­lek.

Oskulds­fullt fö­re

Ge­nom att föl­ja Cleo tätt i hen­nes jobb och på fri­ti­den, på bio och träf­far med en omöj­lig karlslok, får vi syn på en tid och plats. He­la fil­men ut­spe­lar sig på sätt och vis i ett oskulds­fullt fö­re, vil­ket för­stärks av det svart­vi­ta fo­tot: barn­do­men, sta­den, kvin­no­rol­len, La­ti­na­me­ri­ka. Mex­i­co Ci­ty ser söm­nigt och idyl­liskt ut men vi ser vad som är på väg: stu­dent­kra­val­ler­na 1971 slås våld­samt ner, pa­ra­mi­li­tä­ra trup­per trä­nar, kvin­no­rö­rel­sen och den sex­u­el­la re­vo­lu­tio­nen be­fri­ar me­del­klasskvin­nor­na, med el­ler mot de­ras vil­jor. Skill­na­den mel­lan herr­skap och tjäns­te­folk är enorm ut­om för bar­nen. Li­te på sam­ma sätt som i tv-se­ri­en Mad Men får vi syn på vad som har gått för­lo­rat, vil­ka dröm­mar som då dröm­des, vad som var nor­malt be­te­en­de i en me­del­klass­fa­milj med in­ne­bo­en­de barn­flic­kor: de job­ba­de till ex­em­pel all­tid. Un­der fil­mens dry­ga två tim­mar – och tem­po är nå­got Cu­arón be­härs­kar su­ve­ränt, ti­den fly­ter fram­åt ut­an mö­da – in­träf­far bå­de barns­li­ga hyss, sto­ra för­änd­ring­ar och tra­ge­di­er som ger en tå­rar i ögo­nen. ”Vi kvin­nor mås­te all­tid kla­ra oss en­sam­ma”, sä­ger fa­mil­jens mor till Cleo. Ro­ma är helt klart Cu­aróns tack till de här kvin­nor­na: bar­net som ser till­ba­ka på all kär­lek han fick.

Fest­ligt prick­skyt­te

Lik­som Fe­de­ri­co Fel­li­ni skild­ra­de sitt Rom ger Cu­arón ock­så ett por­trätt av en stad med många so­ci­a­la skikt, ett myl­ler av liv och hu­mo­ris­tis­ka, ab­sur­da epi­so­der. Han må­lar i sto­ra land­skap, fyll­da av de­tal­jer som väc­ker en värld till liv: en stad dränkt i le­ra, med sto­ra fält där unga män trä­nar kamp­sport, flick­vän­ner­na be­und­ran­de på rad på si­dan. Ett ny­år hos en över­klass­fa­milj där gäs­ter­na skju­ter till måls och se­dan fes­tar bland upp­stop­pa­de djur – även de­ras eg­na ti­di­ga­re hun­dar. En öde sand­strand mot Stil­la ha­vet där vå­gor­na då­nar in och lju­set gul­nar. Re­dan i Cu­aróns (och även Gael Gar­cia Ber­nals) ge­nom­brotts­film Y ta ma­ma tam­bi­en var han en land­skaps­skild­ra­re av rang.

Bar­nets för­und­ran

Men i stäl­let för Fel­li­nis köt­ti­ga och gro­tes­ka bil­der finns här ett an­nat tem­pe­ra­ment: bar­nets för­und­ran. Där­för på­min­ner Ro­ma mest om Ri­chard Linkla­ters Boyhood, dess äm­ne är ti­dens gång. Vi kan ald­rig gå till­ba­ka till barn­do­men, men vi kan min­nas dess bil­der med stor sinn­lig­het och gläd­je – kanske of­ta bätt­re än i ord? Hun­den ba­kom gal­ler, bur­fåg­lar­na, mam­man som in­te kan ta hand om sig själv och bar­nen. Cle­os osjäl­visk­het och god­het, som rent vat­ten. Det är kons­tigt vil­samt att se en film om tack­sam­het och för­so­ning där dra­mat helt en­kelt är li­vet.

Ro­ma var den förs­ta fil­men pro­du­ce­rad av strea­ming­tjäns­ten Net­flix som vann ett stort film­pris: det gyl­le­ne le­jo­net i Venedig i hös­tas. Det är fil­men san­ner­li­gen värd. Över­allt i värl­den vi­sas den en­bart en kort vec­ka på bi­o­graf, se­dan kan den strea­mas. Det pa­ra­dox­a­la är att Net­flix kun­nat ge Cu­arón de fria hän­der och sto­ra re­sur­ser som knap­past nå­got film­bo­lag ha­de gjort för att gö­ra den­na sto­ra, mest per­son­li­ga av fil­mer. Vil­ket har re­sul­te­rat i en film som pas­sar över­läg­set bäst på bio – där den in­te får vi­sas många da­gar till. Så spring al­la som kan till Ki­no Eng­el un­der vec­ko­slu­tet!

FO­TO: CARLOS SOMONTE

I rol­ler­na Mar­co Graf, Da­ni­e­la De­me­sa, Ya­lit­za Apa­ri­cio, Ma­ri­na De Ta­vi­ra, Di­e­go Cor­ti­na Aut­rey och Carlos Pe­ral­ta Jacob­son.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.