Här är kvin­nan som vå­gar ut­ma­na Trump

”Pe­lo­sis gräl med Trump i Vi­ta hu­set kom som på be­ställ­ning.”

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - JU­RI VON BONS­DORFF

Det har sagts att Nan­cy Pe­lo­si styr med en stål­hand gömd i en sil­kes­hands­ke, men när hon på tis­da­gen träf­fa­de Do­nald Trump in­för ka­me­ror­na i pre­si­den­tens ar­bets­rum för att dis­ku­te­ra gräns­mu­ren, vi­sa­de hon att hon kan ta till ba­ra knyt­nä­var, bild­ligt ta­lat, om det be­hövs.

I det som kom­mer att bli ett styc­ke po­li­tisk tv-histo­ria ut­byt­te Nan­cy Pe­lo­si, Do­nald Trump och se­na­tens De­mo­krat­le­da­re Chuck Schu­mer vil­da, ver­ba­la ral­lar­sving­ar i di­rekt­sänd­ning. Det he­la var reality-tv or­kest­re­rad av Trump, men Pe­lo­si väg­ra­de föl­ja pre­si­den­tens ma­nu­skript. Uppre­pa­de gång­er av­bröt Pe­lo­si pre­si­den­ten för att kor­ri­ge­ra fak­ta­fel och när han an­tyd­de att Pe­lo­si in­te är fri att sä­ga vad hon vill ef­tersom hon be­fin­ner sig i ett käns­ligt lä­ge mitt i kam­pen om tal­mans­pos­ten, kont­ra­de hon ge­nom en is­kall kom­men­tar.

– Herr pre­si­dent, var snäll och låt bli att ka­rak­te­ri­se­ra den styr­ka jag som val­seg­ra­re och le­da­re för De­mo­kra­ter­na har med mig till det­ta mö­te.

I det ögon­blic­ket vi­sa­de hon att hon har det mod som krävs för att ta sig an en pre­si­dent som Do­nald Trump. I det ögon­blic­ket in­såg ock­så Trump att han i kon­gress­le­da­mo­ten från Ka­li­for­ni­en har en for­mi­da­bel mot­stån­da­re för de två föl­jan­de åren.

Nan­cy Pe­lo­si är rik, li­be­ral och bor i Ka­li­for­ni­en. Det är en kom­bi­na­tion som får re­pu­bli­ka­ner att skroc­ka för­akt­fullt. Hon är dess­utom gam­mal, 78 år, fy­siskt li­ten och smal och hen­nes ver­ba­la för­må­ga är klen. Men det har ingen­ting att gö­ra med hen­nes po­li­tis­ka kom­pe­tens.

Pe­lo­si le­der var­ken med ka­ris­ma el­ler ora­to­risk skick­lig­het, men in­re styr­ka, en­vis­het och stra­te­giskt tän­kan­de har gjort hen­ne till den mest fram­gångs­ri­ka kvinn­li­ga po­li­ti­kern i USA – så­väl ha­tad, fruk­tad som re­spek­te­rad av de po­li­tis­ka mot­stån­dar­na.

När den re­pu­bli­kans­ka kon­gress­le­da­mo­ten från Vir­gi­nia, Da­vid Brat, i ok­to­ber de­bat­te­ra­de sin mot­stån­da­re i kon­gressva­let ha­de han valt Pe­lo­si som till­hyg­ge.

– En röst för min mot­stån­da­re är en röst för Nan­cy Pe­lo­sis li­be­ra­la agen­da, sa Brat ge­nast i bör­jan av de­bat­ten.

Brat åter­kom till me­ning­en gång på gång och när de­bat­ten var slut ha­de han hän­vi­sat till ”Nan­cy Pe­lo­sis li­be­ra­la agen­da” he­la 21 gång­er och på in­ter­net ha­de den bro­ki­ga flo­ran av kom­men­ta­to­rer ro­ligt på man­nens be­kost­nad. Stra­te­gin fun­ge­ra­de in­te och Brat för­lo­ra­de va­let, men den vi­sa­de på ett tyd­ligt sett vil­ken roll Nan­cy Pe­lo­si fått i ame­ri­kansk po­li­tik un­der det se­nas­te de­cen­ni­et och fram­för allt på dess hög­ra flank. Nan­cy Pe­lo­si är den li­be­ra­la häx­an re­pu­bli­kans­ka för­äld­rar skräm­mer si­na barn med.

Pe­lo­si väx­te upp till­sam­mans med fem brö­der i de ita­li­ens­ka kvar­te­ren i Bal­ti­mo­re där li­vet och po­li­ti­ken var tuff. Re­dan som barn fick hon in­syn i de po­li­tis­ka pro­ces­ser­na då hen­nes far blev borg­mäs­ta­re och Nan­cy till­sam­mans med si­na brö­der hjälp­te till på pap­pans kon­tor. Det var in­te för­rän hon gif­te sig som Ka­li­for­ni­en blev hen­nes hem och stöd­je­punkt för den po­li­tis­ka kar­riär som star­ta­de 1987 när hon val­des till kon­gres­sen.

2003 blev hon den förs­ta kvin­nan att le­da ett av par­ti­er­na i kon­gres­sen och fy­ra år se­na­re, när De­mo­kra­ter­na tog ma­jo­ri­te­ten i re­pre­sen­tant­hu­set, blev hon den förs­ta kvinn­li­ga tal­man­nen.

Hen­nes störs­ta be­drift un­der de fy­ra år hon höll den vik­ti­ga po­si­tio­nen var att hål­la Ba­rack Oba­mas häl­so­vårds­re­form vid liv när den vack­la­de be­tänk­ligt och Oba­ma själv var be­redd att bac­ka in­för mot­stån­det, och se­na­re sä­ker­stäl­la dess god­kän­nan­de i re­pre­sen­tant­hu­set. När la­gen var un­der­teck­nad till­skrev Oba­ma Pe­lo­si en stor förtjänst för fram­gång­en.

se­dan för­lo­ra­de sin ma­jo­ri­tet 2011 för­lo­ra­de hon tal­mans­pos­ten men höll kvar sin ställ­ning som par­ti­ets le­da­re. Un­der den sju år långa öken­vand­ring­en i mi­no­ri­tet hör­des ibland krav på en ge­ne­ra­tions­väx­ling i par­ti­ets le­dar­skap, och när De­mo­kra­ter­na tog till­ba­ka ma­jo­ri­te­ten i höst väx­te kö­ren av miss­nö­je­sytt­ring­ar.

En lång rad av de nya unga le­da­mö­ter­na, många av dem kvin­nor med en ra­di­ka­la­re agen­da, svor att in­te rös­ta på Pe­lo­si i tal­man­sva­let, men Pe­lo­si själv var in­te be­redd att ge upp sin le­dar­roll och för­kun­na­de att hen­nes er­fa­ren­het och po­li­tis­ka skick­lig­het be­höv­des.

Pe­lo­sis gräl med Trump i Vi­ta hu­set kom som på be­ställ­ning. He­la värl­den, in­te minst hen­nes kol­le­ger i re­pre­sen­tant­hu­set, såg att hon har det stål som krävs för ta en fajt med Trump. Det var knap­past en slump att Pe­lo­si da­gen ef­ter lyc­ka­des kom­ma över­ens om ett av­tal med en stor del av hen­nes kri­ti­ker i det eg­na par­ti­et, som i stort sett ga­ran­te­rar hen­ne tal­mans­pos­ten.

I ut­byte mot kri­ti­ker­nas stöd lo­va­de Pe­lo­si av­gå se­nast 2022. Det ger det yng­re gar­det ett löf­te om ett ge­ne­ra­tions­skif­te sam­ti­digt som det ger Pe­lo­si till­räck­ligt med tid för att mo­bi­li­se­ra en tro­vär­dig kamp mot pre­si­dent Trump. Någon­ting som hon all­de­les tyd­ligt törs­tar ef­ter.

FO­TO: TT-AP/EVAN VUCCI)

Nan­cy Pe­lo­si, De­mo­kra­ter­nas le­da­re i re­pre­sen­tant­hu­set, vice pre­si­dent Mi­ke Pence, pre­si­dent Do­nald Trump och■ se­na­tens mi­no­ri­tets­le­da­re, De­mo­kra­ten Chuck Schu­mer, vän­ta­de på att me­di­er­nas re­pre­sen­tan­ter skul­le av­lägs­na sig från Ova­la rum­met i Vi­ta hu­set.När De­mo­kra­ter­na

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.