Traditioner som inte förändras riskerar försvinna
Den trettonde december är en av våra mest osammanhängande högtider. Den ena sidan av firandet är förstås den ”stora” lucian med tärnor och levande ljus som sjunger och sprider glädje och ljus. Där ingår omröstningen som bidrar till att samla in pengar till förmån för utsatta barnfamiljer. Där ingår också kritik mot omröstningen som en skönhetstävling där utseendet avgör vem som blir framröstad.
Den andra sidan av luciafirandet förekommer på vissa daghem och skolor. Där kan det finnas lika många lucior som det finns kandidater, där finns stjärngossar, tomtar och pepparkakor, till och med superhjältar eller andra, mindre väntade, sagofigurer.
Det är två, till synes, svårtydda tolkningar. Hur kommer det sig att vi i Norden firar ett italienskt helgon från 300-talet som nästan ingen annan i världen uppmärksammar, och vad har det med tomtar och saffransbullar att göra?
Luciatraditionen är, precis som alla andra traditioner, föränderlig. Och den härstammar från ett flertal olika seder och traditioner.
Iltalehti Terrorism är demokratins bedrägliga fiende för den fungerar som en megafon för osäkerhet och misstänksamhet. President Trump har redan använt attacken i Strasbourg som en motivering för en gränsmur mot Mexiko. Johan Orre skriver att många upplever det som gammaldags och mossigt med unga kvinnliga kandidater som röstas fram med bilder som främsta marknadsföringsargument. Men själva lucia behöver inte motarbetas för det, utan kan i stället utvecklas genom att inkludera flera och genom att konceptet breddas. Varför inte ta modell av luciatågen på dagis?
Ryssland lever i sin egen verklighet. Ilta-Sanomat efter att Rysslands ambassadör Pavel Kuznetsov på Paasikivi-samfundet beskyllde EU, USA och Nato för allt mellan himmel och jord.
Marketta Mattila om terrorattacken i Frankrike som krävde flera människoliv.