Två Kuqin vo­re för myc­ket

”Nja­zi Kuqi. Nam­net fick sä­kert en del att hö­ja på ögon­bry­nen då den 35-åri­ga an­falls­ko­los­sen pre­sen­te­ra­des som HIFK:s förs­ta sto­ra ny­för­värv in­för li­ga­sä­song­en 2019.”

Hufvudstadsbladet - - Sport - re­por­ter JO­NAS VON WENDT

Kuqi hål­ler ga­ran­te­rat li­ga­klass. Ing­et snack om den sa­ken. Där­e­mot är det väl nå­got tvek­samt om han är den sor­tens spe­la­re som HIFK, som sä­ger sig tän­ka och pla­ne­ra lång­sik­tigt, ska sät­ta sin ko­sing på. Kuqi är knap­past i akut be­hov av peng­ar men helt gra­tis li­rar han in­te hel­ler i HIFK. Frå­gan många stäl­ler sig är om peng­ar­na kanske än­då kun­de ha an­vänts bätt­re.

Smäl­ler han in 15 bol­lar och ser till att Kam­ra­ter­na fix­ar nytt kon­trakt kan ny­för­vär­vet an­ses va­ra lyc­kat. Kuqi är med sin fy­sik rätt an­vänd ett väl­digt bra va­pen fram­åt i li­gan och bil­dar i en per­fekt värld ett fruk­tat an­falls­par med Pek­ka Si­h­vo­la. Hur det se­dan fun­ge­rar i prak­ti­ken åter­står att se. Myc­ket be­ror på Kuqis in­ställ­ning. Fo­gar han sig ef­ter kol­lek­ti­vet el­ler kör han sitt eget ra­ce?

Hur smäl­ter han in i trup­pen? Jag satt i april 2016 på någ­ra me­ters av­stånd och såg då­va­ran­de PK-35-spe­la­ren Kuqi gå bär­sär­kar­gång mot HIFK-spe­lar­na i all­män­het och du­on Bäck­man-Vesa­la i syn­ner­het. Så­dant kan sät­ta si­na spår.

Då var det bror­san Shef­ki Kuqi som var an­sva­rig trä­na­re för PK-35. I da­gens lä­ge är sto­re­bror ar­bets­lös. Men han har en Ue­fa pro-li­cens och är kva­li­fi­ce­rad att när som helst ta över vil­ken klubb som helst som kan tän­kas va­ra in­tres­se­rad av hans tjäns­ter.

I HIFK ska nu­va­ran­de chefsträ­na­ren Te­e­mu Kank­ku­nen ta sin Ue­fa Pro-li­cens un­der 2019 och kom­mer där­för att va­ra bor­ta från sin ar­bets­plats i någ­ra läng­re sjok. Ett al­ter­na­tiv är att ta in en tem­po­rär chefsträ­na­re för den­na sä­song. Shef­ki kun­de i prin­cip va­ra ett al­ter­na­tiv. I syn­ner­het om Kuqi, som är rätt väl­stadd i kas­san ef­ter den långa proffskar­riä­ren ut­om­lands, är en av de som finns med i den ska­ra som, rent eko­no­miskt, in­ve­ste­rar i HIFK:s fram­tid. Det här är gi­vet­vis ba­ra spe­ku­la­tio­ner och mag­käns­lan sä­ger väl att det in­te blir så.

Men om det för­mo­dan skul­le bli verk­lig­het kan all­män­he­ten va­ra sä­ker på ett par sa­ker. En Kuqi in­ne­bär ru­bri­ker och surr kring klub­ben. Två be­ty­der cir­kus he­la vä­gen kring Kam­ra­ter­na. På gott och ont. Men med tan­ke på hur det gått i klub­bar­na brö­der­na hu­se­rat till­sam­mans på sisto­ne är det san­no­likt skäl för HIFK att väl­ja 50-pro­cents­vä­gen.

Någ­ra ny­he­ter om den rik­ta­de ak­ti­e­e­mis­sio­nen har in­te hörts. Den är i gång men hur myc­ket peng­ar som rass­lat in i kas­sa­kis­tan kän­ner ba­ra den in­ners­ta kret­sen till.

Peng­ar­na som emis­sio­nen ge­ne­re­rar ska an­vän­das för att lång­sik­tigt gö­ra HIFK till en klubb med bätt­re lik­vi­di­tet. Det be­ty­der att fo­kus lig­ger på att för­bätt­ra för­sälj­ning och mark­nads­fö­ring.

Den da­gen då, och om, den bi­ten är skick kanske det kan bli ak­tu­ellt med eget sta­di­on nå­gon­stans i hu­vud­sta­den. Att kri­te­ri­er­na för var ett even­tu­ellt sta­di­on skul­le kun­na stå är tuf­fa från Kam­ra­ter­nas si­da är ing­en ny­het. För­or­ten du­ger in­te, ut­an det mås­te det mås­te va­ra täm­li­gen centralt.

Jag har va­rit in­ne på te­mat ti­di­ga­re men med risk för att upp­re­pa mig själv finns det re­dan en tomt som på många sätt skul­le kän­nas som klippt och sku­ren för ett fot­bolls­sta­di­on med en ka­pa­ci­tet på 5 000–6 000 per­so­ner. Mer än så be­hövs in­te för i kon­kur­rens med bland an­nat Te­lia 5G-sta­di­on och Olym­pi­a­sta­di­on och många and­ra are­nor skul­le sta­di­on knap­past kun­na kon­kur­re­ra om stor­mat­cher el­ler stör­re ar­tis­ter, då den nå­gon gång blir klar. Med nu­va­ran­de pu­blik­snitt på cir­ka 2000 pers per match finns det ing­en or­sak att byg­ga ett sta­di­on för 10 000 el­ler 12 000 åskå­da­re.

Tom­ten jag syf­tar på är den vid Kaj­sa­ni­e­mi sand­plan, där man bland an­nat ar­ran­ge­rat vin­ter­klas­si­kern i ishockey. Ett ex­tremt centralt lä­ge med fi­na tra­fik­för­bin­del­ser vo­re två trumf­kort. Och rätt lob­bat och mark­nads­fört kun­de man kanske få sta­den att lyss­na på ock­så and­ra ar­gu­ment än de rent sports­li­ga. Kaj­sa­ni­e­mi hör som be­kant in­te till re­pu­bli­kens säk­ras­te om­rå­den. Med mer män­ni­skor i rö­rel­se mins­kar ris­ken för de fall av miss­han­del, våld­täkt, knark­han­del och myc­ket an­nat elän­de som dessvär­re sker i par­ken.

Med ett sta­di­on som ock­så skul­le in­hy­sa kon­tor och re­stau­rang­er, som ock­så höll öp­pet ut­an­för mat­cher­na, skul­le män­ni­sko­mas­san i rö­rel­se bli stör­re. Det skul­le al­la vin­na på.

För att ett dy­likt byg­ge kan bli ak­tu­ellt ska väl­digt många pus­sel­bi­tar fal­la på plats. Om de skul­le fal­la på plats får man hop­pas att fot­bolls­sek­tio­nen till skill­nad från hoc­key-HIFK för­står att in­le­da he­la pro­ces­sen från rätt håll. Det vill sä­ga att man har bå­de tomtre­ser­va­tion, bygg­lov och fi­nan­sie­ring i skick in­nan man bör­jar kal­la till press­kon­fe­ren­ser där man i ma­je­stä­tisk stil in­for­me­rar om vem som ska skö­ta krog­verk­sam­he­ten i en jät­te­hall som till dags da­tum sak­nar bygg­lov.

FO­TO: LEHTIKUVA/RONI REKOMAA

Fo­gar sig Nja­zi Kuqi ef­ter kol­lek­ti­vet el­ler kör han sitt eget ra­ce?■

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.