Fil­mi­hul­lu 50 år

Hufvudstadsbladet - - Kultur -

Bland allt det märk­li­ga som hän­de 1968 ska man in­te glöm­ma att den fins­ka film­tid­skrif­ten Fil­mi­hul­lu grun­da­des. Egent­li­gen var den väl en ano­ma­li re­dan vid star­ten; desto bätt­re och mer be­und­rans­värt att den le­ver än i dag. Dess­utom, med­de­lar chefre­dak­tö­ren Lau­ri Ti­mo­nen hop­pin­gi­van­de, med en nå­gorlun­da sta­bil eko­no­mi.

Ut­ma­ning­en var från bör­jan, på­pe­kar Tar­mo Malm­berg i sin allt­för kor­ta ar­ti­kel om hur tid­skrif­ten grun­da­des, att fastän många går på bio är det få som ser fil­men som konst och vill re­flek­te­ra över den. Det är väl ett pro­blem som sna­rast bli­vit vär­re i dag när en så stor ma­jo­ri­tet av bio­be­sö­kar­na är unga och de fles­ta fil­mer ut­tryck­li­gen görs för dem. Men på sex­tio­ta­let fanns det en om­fat­tan­de film­klubbs­rö­rel­se run­tom i lan­det, sam­ti­digt som film­kri­ti­ken ef­ter en lång start­sträc­ka ha­de pro­fes­sio­na­li­se­rats. Det ska­pa­de för­ut­sätt­ning­ar: kva­li­fi­ce­ra­de skri­ben­ter och en li­ten men in­tres­se­rad lä­sek­rets. I dag har de kanske ero­de­rats. De nya dis­tri­bu­tions­me­di­er­na gör vis­ser­li­gen fil­mer­na till­gäng­li­ga på ett helt nytt sätt, men ska­par å and­ra si­dan inga ge­men­ska­per och film­kri­ti­ken be­fin­ner sig på många håll på un­dan­tag ge­nom allt fär­re me­di­er och allt fler opro­fes­sio­nel­la skri­ben­ter. Så Fil­mi­hul­lu är vik­ti­ga­re än nå­gon­sin för en filmdis­kus­sion på lan­dets eget språk. Och den ny­li­gen av­dö­da fin­lands­svens­ka Fil­m­jour­na­len kan vi äg­na en sak­na­dens tan­ke.

Sam­ti­digt är Fil­mi­hul­lu kon­tro­ver­si­ell. Många an­ser den va­ra kon­ser­va­tiv och en bas­ti­on för dam­mig man­lig­hetskult. Ti­mo­nen, vars ro­li­ga och vitri­o­lin­dränk­ta kul­tur­kon­ser­va­ti­va le­da­re of­ta är upp­munt­ran­de, ibland be­tänk­lig läs­ning, för­sva­rar sig ef­ter för­må­ga. Bud­ska­pet är att den re­dak­tio­nel­la styr­ning­en är mind­re än vad som bru­kar på­stås och mans­do­mi­nan­sen en följd av sned­vrid­ning­en i det er­bjud­na ma­te­ri­a­let. Fritt fram för kvinn­li­ga skri­ben­ter att när­ma sig! I ju­bi­le­ums­num­ret kan man till ex­em­pel gläd­ja sig åt Mia Öh­mans ut­märk­ta re­cen­sion av Sel­ma Vil­hu­nens Höl­mö nu­o­ri sydän (svensk ti­tel sak­nas). Att Fil­mi­hul­lu har ett stort in­tres­se för fil­mens histo­ria kan jag in­te se som nå­gon brist i vår sys­te­ma­tiskt histo­ri­e­för­ne­kan­de tid.

Att ta till sig en film är in­te ba­ra att se den. Det är att min­nas, tän­ka på, dröm­ma om den, att lå­ta den på­ver­ka ens verk­lig­hets­upp­fatt­ning, kanske att skri­va om den. Där­för är det kon­ge­ni­alt att störs­ta de­len av ju­bi­le­ums­num­ret be­står av en hel­het där ett drygt fem­ti­o­tal skri­ben­ter har fått fria hän­der att be­rät­ta om sin fa­vo­rit­filmscen. Som Gi­an Luca Fa­ri­nel­li, chef för fil­mar­ki­vet i Bo­log­na, skri­ver: ”Men, till sa­ken: vil­ken är min fa­vo­ritscen? Om jag be­sva­ra­de frå­gan i mor­gon skul­le mitt svar va­ra ett an­nat ef­tersom ett märk­ligt drag hos fil­men är att den föl­jer och för­änd­rar vårt liv var­je dag: fil­mer­na för­änd­ras med oss och vi för­änd­ras med fil­mer­na.” (min över­sätt­ning)

Det blir en sub­jek­tiv vand­ring ge­nom histo­ri­en där pär­lor ur de kän­das­te fil­mer­na do­mi­ne­rar, men ob­sky­ra se­kven­ser ur mer okän­da ibland dy­ker upp. Sam­ti­digt är det en de­mon­stra­tion av film­tit­tan­dets fe­no­me­no­lo­gi, som när Ee­ro Tam­mi be­skri­ver sitt de­pri­me­ra­de då­san­de ge­nom Chaplins sista film, den be­ryk­ta­de Gre­vin­nan från Hong Kong, som plöts­ligt av­bryts av en fa­sci­ne­rad gri­pen­het in­för slut­sce­nen som räd­dar allt­sam­mans.

”Att ta till sig en film är in­te ba­ra att se den. Det är att min­nas, tän­ka på, dröm­ma om den, att lå­ta den på­ver­ka ens verk­lig­hets­upp­fatt­ning, kanske att skri­va om den.”

MICHEL EKMAN

lit­te­ra­turkri­ti­ker

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.