In­tel­li­gent och slag­kraf­tigt om blon­di­ner

Hufvudstadsbladet - - Kultur - JAN-PE­TER KAIKU kul­[email protected]­me­dia.fi

DANS

Zo­diak – cent­ret för ny dans: Blon­dit

Ko­re­o­gra­fi: Lau­ra Pi­e­ti­lä­i­nen och Pau­la Tu­o­vi­nen. Mu­sik: Lot­ta Wen­näko­ski. Ljus- och rums­de­sign: Mik­ko Hyn­ni­nen. Vi­deo de­sign: Ju­ha­ni Hauk­ka. Sty­ling: Joo­nas Lam­pi. Dans: Lau­ra Pi­e­ti­lä­i­nen, Joo­nas Lam­pi, Pau­la Tu­o­vi­nen, Lin­da Pri­ha, Eli­na Hau­ta-aho och Eli­sa Tu­o­vi­la. Ka­bel­fa­bri­ken 12.12.

Pau­la Tu­o­vi­nens so­lo Blon­di är, el­ler rät­ta­re sagt var, ett iko­niskt verk om ett iko­niskt fe­no­men. Vid pre­miä­ren 2000 på Ki­as­ma var det ban­bry­tan­de som ett av de förs­ta kon­cep­tu­ellt ori­en­te­ra­de dans­ver­ken på det in­hems­ka dans­fäl­tet. I Blon­di dis­se­ke­ra­de näm­li­gen Tu­o­vi­nen, med ett es­sä­is­tiskt och i det när­mas­te kul­turan­tro­po­lo­giskt grepp, via sin blon­da roll­fi­gur, oli­ka ste­re­o­ty­pi­er och vitskar­ri­ke­ring­ar för­knip­pa­de med te­mat ”den bim­bo­ak­ti­ga blon­di­nen”. Ana­ly­sen gick in på ba­ra skin­net i en våg­hal­sig och fest­ligt ro­lig na­kenstu­die, som via te­ma­ti­ken sträck­te sig långt in i det sam­häl­le­li­ga och kul­tu­rel­la.

Nu har Lau­ra Pi­e­ti­lä­i­nen till­sam­mans med Tu­o­vi­nen och Go Go dans­grup­pen Ku­u­mat Put­ket (He­ta Rör, till vil­ken de bäg­ge hör) gjort en ba­lan­se­rad men kon­trast­fylld åter­vin­ning och ny­tolk­ning av ver­ket. Likt ori­gi­na­let är re­sul­ta­tet syn­ner­li­gen kon­cist, slag­kraf­tigt och in­tel­li­gent. Det gäl­ler struk­tu­ren li­ka väl som fram­ställ­ning­en. I ny­ver­sio­nen läggs be­to­ning­en me­ra på fö­re­ställ­ning än på verk. Lot­ta Wen­näko­skis dy­na­mis­ka och fan­ta­si­eg­gan­de mu­sik finns med även nu.

I Blon­dit, ti­teln har bli­vit plu­ra­lis, är det in­te en blon­din som age­rar ut­an mesta­dels två el­ler fle­ra. I ori­gi­na­let var sce­no­gra­fen Kim­mo Ta­ka­la, na­ken men rygg­vänd, själv ett sce­no­gra­fiskt ele­ment på den barskra­pa­de sce­nen. Nu finns en pa­ral­lell i Joo­nas Lam­pi, men han är na­ken och fram­åt­vänd och san­ner­li­gen ock­så myc­ket me­ra än ett sce­no­gra­fiskt ele­ment, i sce­ner­na i öv­rigt!

I in­led­ning­en age­rar Pi­e­ti­lä­i­nen till­sam­mans med Lam­pi som två över­dri­vet ut­styr­da bar­bi­e­doc­kor kläd­da i ljus­rött och -blått. De stäm­mer snart in per­spek­ti­vet på ax­eln di­va el­ler dum­bom med al­la oli­ka gra­de­ring­ar och möj­lig­he­ter till va­ri­a­tion. Be­to­ning­en läggs på det gläd­je­ful­la och rentav eman­si­pa­to­ris­ka i det­ta spekt­rum.

I ori­gi­na­let ha­de blon­di­nen sol­glas­ö­gon, nu är det svar­ta VR-glas­ö­gon som gäl­ler. Det går li­ka bra att ut­stu­de­rat ki­ka på publi­ken över bäg­ge. Pa­ral­lel­len till ur­sprungs­ver­sio­nen fun­ge­rar sär­de­les fint när en do­ku­men­tär scen ur ori­gi­na­let pro­ji­ce­ras mot fon­den och Pi­e­ti­lä­i­nen samt Lam­pi age­rar spe­gel­ak­tigt på den. Do­ku­men­tet krym­per grad­vis och kvar blir de nu ak­tu­el­la blon­di­ner­na.

I det bim­bo­be­to­na­de av­snit­tet ”Klonksu-Blon­di” ma­ni­fe­ste­ras och va­rie­ras höga klac­kar och ut­ma­nan­de po­ser av he­la fem blon­di­ner när Lin­da Pri­ha, Eli­na Hau­ta-aho och Eli­sa Tu­o­vi­la säl­lar sig till säll­ska­pet. Här fun­ge­rar upp­rep­ning­en op­ti­malt för att un­der­stry­ka te­mat.

Sce­nen där Tu­o­vi­nen själv gör en­tré och via strump­byx­or på hu­vu­det med en sam­man­flä­tad ”na­vel­sträng” kopp­las till Pi­e­ti­lä­i­nen, är fin, ef­fekt­full och ge­nom­tänkt även den. Den tycks kon­kre­ti­se­ra och de­mon­stre­ra ett tan­ke­ar­be­te och ett sce­niskt ut­tryck, som nu förs vi­da­re.

FO­TO: KATRI NAUKKARINEN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.