Därför kan jag inte längre vara medlem i Sportjournalistförbundet

– Hon var aggressiv och tryckte ner små barn. Hon skrek högljutt och skällde på dem, Hon kunde säga åt flickor: du är usel, du kommer aldrig att bli något, du är korkad och du är en sådan där tjockis.

Med de orden beskrevs gymnastiktränaren Titta Heikkilä av Ulla-Riitta Koskinen i Urheilulehti tidigare i höst. Koskinen har jobbat som tränare tillsammans med Heikkilä i Tampereen Naisvoimistelijat.

Artikeln handlar bland annat om Heikkiläs träningsmetoder och om hur tre flickor som gymnastiserade under Heikkiläs ledning i Tammerforsklubben Minetit insjuknade i anorexi säsongen 2011–2012. 2016 dog en av flickorna av en läkemedelsöverdos.

Koskinen säger att hon grälade med Heikkilä om hur man ska träna 5–8-åriga barn och det var i det sammanhanget Heikkilä ska ha betett sig som i Koskinens beskrivning ovan.

Heikkilä har försvarat sig mot anklagelserna och hon påstår att en del av vittnesmålen mot henne inte stämmer. Hon säger också att en del kommentarer är tagna ur sitt sammanhang.

På måndagen skrev Yle att Heikkilä är nominerad till utmärkelsen Årets tränare på Idrottsgalan i januari.

Det är Sportjournalistförbundets medlemmar (Urheilutoimittajiain Liitto) som röstar fram årets tränare. Det är också ett av Sportjournalistförbundets utskott som ställt upp kandidaterna – inklusive Heikkilä.

I en intervju för Yle bekräftar förbundets styrelseordförande Kalle Virtapohja att Heikkilä är nominerad.

”I Virtapohjas och Sportjournalistförbundets ögon tycks det vara mer väsentligt att Titta Heikkilä nått framgång som tränare än att hon är en person som skapar en osund, otrygg och i värsta fall hälsovådlig och farlig omgivning att idrotta i.”

FILIP SAXéN

sportchef

Och han ser inte nomineringen som problematisk på något sätt.

– Hon har valts till kandidat för priset utifrån hennes tränarkunskaper och resultat. Då vi sammanställer listorna spelar det ingen roll om hon eventuellt fått tveksam uppmärksamhet, säger Virtapohja.

Han säger också att han inte känner till uppståndelsen kring Heikkiläs träningsmetoder. Hur en person i hans position kan påstå sig vara ovetande om de kritiserade träningsmetoderna tyder på inkompetens eller likgiltighet.

– Det här är inte en omröstning om årets mest etiska eller stödjande tränare, fortsätter han.

– Hennes träning har gett resultat, därför finns hon med på listan, säger Virtapohja till Yle.

Det är som att läsa värsta 80-tals propagandan från Sovjetunionen, DDR eller Nordkorea. Beskedet är lika oetiskt som skrämmande: Det kvittar hurdana träningsmetoder du som tränare använder bara du når resultat.

Om en månad kan vi vara i en situation där en tränare som är utpekad för att ha kallat småbarn för tjockisar, för att ha tryckt ner femåringar och sagt att de inte har någon framtid tar emot priset som årets tränare inför en miljonpublik i tv.

I Virtapohjas och Sportjournalistförbundets ögon tycks det vara mer väsentligt att hon nått framgång som tränare än att hon är en person som mobbar barn och skapar en osund, otrygg och i värsta fall hälsovådlig och farlig omgivning att idrotta i.

Det är en syn på idrott, på träning och på mänsklighet som varken jag som sportjournalist och människa eller HBL som mediehus kan acceptera, stå bakom eller stödja.

Därför har jag meddelat till Sportjournalistförbundets generalsekreterare där jag meddelade att jag inte kan vara medlem i ett förbund med en sådan värdegrund. Jag uttryckte också min besvikelse och bestörtning över styrelseordförande Virtapohjas kommentarer.

Något svar har jag inte fått.

Elitidrott handlar om att nå resultat och årets tränare ska vara en person som genom sitt personliga arbete, sitt engagemang och sin omtanke skapar förutsättningar för idrottarna att överträffa sig själva och nå framgångar.

Heikkilä har lett Minetit till två VM-guld och stora framgångar på hemmaplan.

Det Heikkilä inte har gjort är att värna om sina – i många fall minderåriga – adepters hälsa och välmående. Det gör att hon automatiskt diskvalificerar sig från att utnämnas till Årets tränare.

Förutom det uppenbara moraliska dilemmat med att ha en person med Heikkiläs träningsmetoder och historia som priskandidat undergräver det hela Idrottsgalans och de olika priskategoriernas trovärdighet – inte minst valet av Årets idrottare som också röstas fram av medlemmar i Sportjournalistförbundet.

Vad är följande steg? Att Sportjournalistförbundet nominerar dopningsmisstänkta idrottare till Årets idrottare? Eller att idrottare som fällts för sexuella trakasserier vinner pris på Idrottsgalan?

Om hen vunnit VM-guld spelar det ju – enligt förbundet – ingen roll vilka metoder hen använt sig av. Det är ju bara resultatet som räknas.