Kärlek och färgfest i vinterns cirkusshow
Nå ja! Med Sanna Silvennoinen som regissör har dansteatern Hurjaruuths årliga ”vintercirkus” tagit ett stort kliv framåt.
NYCIRKUS
Talvisirkus Rakkaus
Regi: Sanna Silvennoinen. Manus: Silvennoinen, Mirkka Nyrhinen, Juho Rahijärvi. Musik: Otto Eskelinen, Pentti Luomakangas, Tapani Varis, Niko Votkin. Visualist: Mirkka Nyrhinen. Koreografi: Katja Koukkula, Jussi Väänänen. Ljus: Juho Rahijärvi. Magi och illusioner: Joni Pakanen. Kabelfabrikens Pannhall 12.12.
Årets uppsättning heter Talvisirkus Rakkaus och är den snyggaste och allmänt sett trevligaste föreställning jag hittills sett på Hurjaruuth. Borta är en viss dammighet som präglat en del av de senaste årens shower, inte minst chockexemplet Matkalla från år 2015, som odlade närmast rasistiska stereotypier. Jag är också lättad att tomtegubbarna och grisarna lyser med sin frånvaro. Fjolårets Play försökte lite för mycket för sitt eget bästa, men i år är paketet precis lagom stort och trevligt mjukt i kanterna.
Temat kärlek närmas på klassiskt vis via Amors pilbåge. Hanna Teräväs clowniga, sympatiska Amor (eller Cupido) binder ihop de olika scenerna och får till stånd det ena och det andra med sina pilar. Övergripande finns en fågelsymbolik både i dräkter och i uttryck – i alla fall de vuxna uppskattar referensen till ”lovebirds”.
Regissören Sanna Silvennoinen, en av Circo Aereos tre konstnärliga ledare, har tillsammans med sitt team skapat en föreställning med en fungerande dramaturgisk båge och bra variation mellan scenerna och cirkusnumren. Koreografin av Katja Koukkula och Jussi Väänänen är flytande och dynamisk. Cirkusorkestern Peloton (Otto Eskelinen, Pentti Luomakangas, Tapani Varis och Niko Votkin) har komponerat härligt fartfyllda, mångsidiga stycken som blandar olika genrer från jazz till progressiv rock, och cirkuskonsterna och musiken är väl sammansvetsade och tajmade. I år har orkestern också en välförtjänt synlig plats på scengolvet i stället för uppe vid takkanten.
Visuell karamell
Mirkka Nyrhinen har skapat den underbara visuella helheten av överflödigt vackra frilliga och färggranna dräkter och lite djungelkänsla med långa gröna lianer. Jag älskar mattan av stora mjuka rosor som två kärleksfåglar dansar på, och gillar att kläderna verkligen fullt ut ser ut som cirkusdräkter.
På klassiskt cirkusvis involveras publiken i showen. En eloge till onsdagskvällens ”offer”, mannen som efter en viss initial motvillighet glatt spelade med när den mästerliga clownen Tomeu Amer bjöd honom på romantisk middag. De firade bröllop, fick barn och slutligen åldrades och dog tillsammans. Clowneri har knappt haft någon plats alls i de senaste årens föreställningar, och det är en välkommen komponent som passar bra i kontexten, precis som de några trollkonsterna.
I början har jag en vag oro över om kärleken i föreställningen kommer att vara uteslutande heterosexuell, men så är inte fallet. I stället är kärlek blind, och könsroller och klädsel blandas friskt och fördomsfritt. Det samkönade äktenskapet som ingås på scenen är heller inte alls krystat, utan bara vackert och roligt.
Hjärtesorg och längtan har också en plats, vilket också det känns bra – kärlek är inte alltid den dans på rosor vi sett i början.
Nytt för i år är den kinesiska stolpen som Arce López Gutiérrez fjäderlätt klättrar upp och ner för som vilken ekorre som helst. De halsbrytande fallen mot marken står för kvällens hjärtat-i-halsgropenstunder. Styrkan som krävs i armar och överkropp är minst lika massiv som den som Matti Koskela (utan skjorta) ger prov på då han imponerar med sin uppvisning i att stå på händer.
Mötet mellan de två b-boysen Andrii Pluto och Emre Sevim, med den övriga ensemblen som påhejande publik i enlighet med breakdansens tradition, är ett bra slut på showen, till vars dramaturgi en viss kamp mellan två sidor hört (lite lämpliga West Side Story-vibbar här).
Trapetskonster, jonglering och ringar finns också med i det här snygga paketet som uppskattas av hela familjen.
På klassiskt cirkusvis involveras publiken i showen. En eloge till onsdagskvällens ”offer”, mannen som efter en viss initial motvillighet glatt spelade med när den mästerliga clownen Tomeu Amer bjöd honom på romantisk middag. De firade bröllop, fick barn och slutligen åldrades och dog tillsammans.