Den första luciafesten
Det är rent märkvärdigt, man blir alltid överraskad av att det är så kort tid kvar till julen. Precis som bilisterna alltid blir överraskade av den första snön. Man vet att den kommer, man har varit med om det förut, men ändå ...
Ett par säkra tecken är ändå två evenemang som kommit till efter kriget. Det ena är julgatan, det andra lucia och det här gäller åtminstone i Helsingfors. Julgatan tändes i år för sjuttionde gången och lucia kröntes för ett par dagar sedan.
Julgatan är alltså Alexandersgatan, där ljusen tändes, julgubben åkte i kortege med sina tomtar, det spelades musik och massor av folk var i rörelse. I min barndom var det här inte uppfunnet ännu, men samma gata var ändå aktuell. Hit fördes nämligen vi barn av våra föräldrar för att se på Stockmanns julfönster. Där fanns alltid en julgubbe och en massa leksaker, olika varje år. Jag antar att det var det som gav idén till julgata, de andra butikerna ville också ha uppmärksamhet.
Men varför har lucia blivit en jultradition? Hon är ett katolskt helgon, född i slutet av 200-talet under kejsar Diocletianus tid och den obligatoriska avrättningen ägde rum år 304. Hon är numera de blindas och närsyntas skyddshelgon och enligt myten blev hon det av en speciell orsak. En yngling blev förtjust i den ärbara jungfruns ögon och det var inte bra, så hon rev ut dem och gav dem åt honom. Genom ett under fick hon ändå nya ögon och blev avrättad och helgon på kuppen.
Jag har ett speciellt förhållande till lucia, ja inte till det italienska helgonet, men till själva luciafesten. Jag var nämligen med om den första festen 1950, som hölls på restaurang Royal och den första lucian hette Barbro Reihe.
Att jag var där berodde på att en god vän och skolkamrat skulle dit med sin dåvarande flickvän och jag fick följa med som kavaljer till hennes kamrat, som saknade en sådan. Jag blev överraskad av att värvas som kavaljer, alltså på en blindträff, eller blind date som de säger i tv-serierna. Det blev en trevlig kväll, även om vi inte serverades något starkare än vermouth för ingen av oss hade ännu fyllt 21 år.
Min partner och jag beslöt oss sedan för att träffas igen och på den vägen är vi ännu. Vi firade rätt nyligen diamantbröllop, men numera går vi inte på luciafester. Vi har ändå den första festen i varmt minne, den kom att forma våra liv för alltid.