Från leninister till extremnationalister
I Finland finns just nu lika många partier utanför riksdagen som i den. Bland småpartierna som slåss om en plats i solen finns också extremistiska element. HBL går genom den brokiga skaran inför vårens val.
En brokig skara småpartier kämpar om en plats i politikens finrum i vårens riksdagsval. Sedan ultranationalistiska Suomen Kansa Ensin registrerades som parti tidigare i veckan uppgår antalet partier utanför riksdagen till nio. Men tröskeln för småpartier att få en enda kandidat invald är mycket hög i riksdagsvalet. Den största chansen finns i Nyland där mandaten är flest.
När ultranationalistiska Suomen Kansa Ensin i tisdags registrerades som parti steg antalet partier till 18. Bakom riksdagspartierna lever partikartan hela tiden. Nya partier grundas, andra läggs ner. Partier som blivit utan mandat tvingas börja om och registrera sig på nytt.
Småpartierna flyger under medieradarn. På grund av valsystemet är vägen ur offsidefällan lång och ofta i praktiken blockerad.
– I de mindre valkretsarna är tröskeln väldigt hög för småpartier att få en enda kandidat invald. Den största chansen finns i Nyland, helt enkelt för att där finns flest mandat (36). Helsingfors är tvåa med 22 mandat, men redan där är chanserna betydligt mindre. Ska man lyckas är det i Nyland, säger Åsa von Schoultz, professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet.
Små partier är framför allt beroende av lyskraftiga personer som kan plocka stora klasar av personliga röster.
– Det är kändisar snarare än partistämpeln som kan lyfta små partier. Stora profiler i kombination med en agenda som upplevs som viktigare än andra partiers, säger von Schoultz.
Hon tror inte att något av de nio partierna utanför riksdagen har potential att skrälla i vårens val.
– Det är jättesvårt. Feministiska partiet har haft en positiv utveckling i samband med metoorörelsen, men den här sortens partier har genuint svårt att slå sig in på partikartan. Det visar exemplet från Sverige där Feministiskt Initiativ gått bakåt.
– Paavo Väyrynen kan ha en chans om han lyckas samla en politisk rörelse kring sig själv. Blå framtid är i en likartad situation, fast man sitter i riksdagen och rentav i regeringen. Blå framtids stöd är så lågt att man är beroende av att etablerade politiker som Timo Soini och Jussi Niinistö ställer upp.
– Piratpartiet har en agenda som kan uppfattas som relevant bland yngre väljare, men samtidigt är det en väljargrupp som inte är särskilt aktiv i val.
Möjligheten att starta nya politiska rörelser är ändå central för demokratins trovärdighet, säger von Schoultz.
– Partisystemet ska inte vara en stängd klubb. Trots att det är svårt att utmana är det viktigt att det finns alternativ för väljare som inte känner sig hemma i de etablerade partierna.