Annorlunda julshopping i Minsk
När shoppingturismen inför julen riktar in sig på London, Paris eller Barcelona tittar HBL åt andra hållet och åker till julmarknaden i Minsk. Där finns varuhusen GUM och TSUM med lite annorlunda julsaker, och många nya gallerior av europeiskt snitt. Det finns tre olika möjligheter att fira jul för den som vill: katolskt den 25 december, ortodoxt den 7 januari och det allt mer populära förkristna vintersolståndet den 21 december. Någon julgubbe lär man inte se i första taget. Här är det Fader Frost som dominerar. Hur som helst är det nyåret som är den största helgen i Vitryssland.
Shoppingturismen lockar allt fler. Inför julen ökar strömmarna av resenärer som ger sig i väg för några dagars storstadsflanerande i gallerior och butiker. Resan går till London eller Paris, kanske Barcelona eller Milano. Vi gjorde det oväntade och åkte till Minsk i Vitryssland för att julshoppa. Det går alldeles utmärkt om man är medveten om att förutsättningarna är något annorlunda än i resten av Europa.
Låt oss ta det från början. Julen är ingen stor högtid hos vitryssarna, även om det faktiskt firas tre ”jular”. Den katolska julen den 25 december och den ortodoxa som firas den 7 januari. Den tredje då? – Det finns en tredje religion i Vitryssland. Det är en gammal hednisk tradition som fått nya tillskyndare. Hos dem firar man vintersol ståndet, den 21 december, berättar Hanna Eleinikava, som säger att hon själv känner sig mest hemma i den gruppen.
Den ryskortodoxa religionstillhörigheten är klart störst i Vitryssland, nästan hälften av invånarna bekänner sig till den ortodoxa tron. Därutöver är ateisterna cirka 40 procent av befolkningen.
Den stora högtiden för vitryssarna även i det postsovjetiska samhället är i stället nyårsfirandet. Det märks i butiker och gallerior. Det är nyårshälsningarna som dominerar.
Jultomten, eller julgubben, saknas oftast i köpminglet. Hanna Eleinikava berättar att han är ersatt av Fader Frost. En av Vitrysslands största turistmagneter är också Fa der Frosts Park, som ligger i västra delarna av landet, nära gränsen till Polen. Anläggningen öppnades 2003 och är 15 hektar stor. 150 000 turister strövar årligen runt i parken.
Är det på shoppingtur man beger sig till Minsk så är naturligtvis första stoppet det klassiska varuhuset GUM. Under sovjettiden var det statligt och alla moders GUM finns i Moskva. I dag är varuhuset privatägt.
James Bond-känsla
I Minsk ligger GUM i korsningen av Leningatan och Självständighetsavenyn (Nezavisimosti) praktiskt taget mitt i staden. Det första varuhuset byggdes här 1934, men förstördes liksom det mesta av staden under andra världskriget. GUM öppnades på nytt 1951 och har sedan dess kvar sin ställning som köptempel, såväl bland stadsborna som bland turisterna.
Atmosfären i GUM är ännu typisk för 1950 och 60talen, och varuhuset används ofta som miljö för filminspelningar. Det finns onekligen en James Bondkänsla här. Rejäla stentrappor, kraftiga marmorräcken, pelare och stuckaturer ger en annan känsla än dagens transparenta gallerior i glas.
Ingen julmusik, ingen musik över huvud taget, ackompanjerar handeln. Det finns märkesvaror, men till största del handlar det om ryska eller inhemska märken. Fashionabelt är inte riktigt rätt ord för GUM.
Fashionabelt är inte rätt ord för TSUM heller. TSUM är ett annat varuhus några kilometer längre nordost på paradgatan Självständighetsavenyn. Det fem våningar höga köptemplet från 1964 ser på utsidan modernare ut än GUM. Varorna är ungefär de samma.
Det är på GUM och TSUM du kan köpa vitryska souvenirer, kläder, skor, kosmetika, hushållsvaror och leksaker, förutsatt att du vill göra det i en klassisk miljö.
Det finns naturligtvis gallerior av mer västerländsk stil. Den största heter Dana Center. En av de mindre, men centralt belägen, är Galileo vid järnvägsstationen och en av de flashigare är Galleria Minsk på Pobediteleyavenyn, en förlängning av Leningatan.
I Galleria Minsk skulle man kunna tro sig vara i precis vilken storstad som helst. Möjligen finns det en del märkesvaror som inte är lika vanliga utanför Östeuropa.
Stalin på julgranspynt
Den femte våningen av Galleria Minsk är barnens. Här finns barnkläder och leksaker, godisbutik och ett lekland. Här finns också, nu inför julen, en utställning av juldekorationer från hela världen. Det är en spännande utställning med många vackra julgransprydnader. Några är gnistrande sprakande ryska modeller av Fabergéägg, Andra är grovt tillyxade tomtar.
Även här utmärker sig Vitryssland i sin postsovjetiska ambivalens. Det är Nordkorea som är representerat, inte Sydkorea. Man kan hänga hammaren och skäran i granen. En affisch med en leende Josef Stalin håller ett vakande fadersöga över skrattande barn kring en pyntad julgran.
Det finns en rad andra både vackra och galna julsaker. Som tomten från Västindien som har en krok till hand, träben och lapp över ögat.
Gummornas marknad
Snett över gatan från TSUM och några kvarter bort ligger Komarovka. Här finns Minsks marknad. Framför allt är det en matmarknad med grönsaker, frukt, fisk och kryddor. Här finns också små klädbutiker, elektronik och hushållsartiklar. På gatorna kring Komarovka står gummorna och gubbarna och säljer hemstickade sockor och vantar, honung och saltgurkor.
Minsk vimlar av kaféer och restauranger. Det finns ingen anledning att gå till något av alla de amerikanska snabbmatsställen som finns.
Prova en draniki på till exempel Kafé Skif, alldeles vid Segerplatsen, som är ett monument över Röda Arméns seger över Hitlertyskland. Draniki är en vitrysk nationalrätt och är en potatispannkaka som serveras med olika typer av garnering. Kaviar är en höjdare till pannkakorna.
Carlsberg brygger öl
Till det dricker du en vitrysk öl. På klubben Taler dricker jag en mörk öl som ska smaka kaffe. Populärast är den ofiltrerade pilsnern.
På bryggeriet Alivaria som ägs av Carlsberg kan man gå en guidad tur bland cisterner och rör. Guidningen är bara på ryska och är sanningen att säga totalt ointressant, men räddas möjligen av att den avslutas med en ölprovning.
Fortfarande är det svårt att göra sig förstådd och förstå vitryssarna om man inte pratar ryska. Det är kyrilliska bokstäver på skyltarna och bara bland unga människor kan man hitta någon som förstår lite engelska.
Taxichaufförerna löser det på sitt sätt genom att använda en app i mobiltelefonen och låta den översätta. Det funkar ovanligt bra, även om det inte bidrar till trafiksäkerheten.
På väg till flygplatsen finns det vägskyltar också på kinesiska. Taxichauffören bekräftar att såväl Minsks internationella flygplats som motorvägen dit ut är finansierad av kinesiskt kapital. Kineserna ser Vitryssland som en port mot Europa. Det är också övervägande kinesiskt och ryskt kapital som står bakom de många kasinon som synes utgöra en stor del av Minsks nöjesliv.
Det finns en tredje religion i Vitryssland. Det är en gammal hednisk tradition som fått nya tillskyndare. Hos dem firar man vintersolståndet, den 21 december. Hanna Eleinikava