Bästa staden bygger alltför sakta
Med nerverna på helspänn hör många av sig till stadshuset
Ett omfattande forskningsprojekt ska ge politiker och planerare verktyg att göra stadsbornas vardag bättre. Det lovar borgmästare Jan Vapaavuori.
Just nu är bilden av världens bäst fungerande stad ändå ganska tröstlös. Till synes folktomma gatuarbeten som gör livet surt för alla i trafiken finns på Mechelingatan, vid Skillnaden, i Gräsviken, vid Sandvikskajen och på Docksgatan. Det är liknande vid Österleden och snart också på Tavastvägen.
Upplevelsen av kaos stärks av de många samtida byggprojekten. Vad hände med idén att alla gräver fort och samtidigt, inte med utdragna tidtabeller och så att nyligen sanerade gator grävs upp igen efter någon vecka? Det vet ingen.
Men det finns också de som kan blicka framåt. Som Sean Bennet och Maarit Kasurinen. De är på besök i Helsingfors.
– Hemma i Brisbane i Australien är det här ingenting, säger hon om trafiken på Mannerheimvägen.
Också borgmästare Jan Vapaavuori påminner om den nya växande huvudstaden.
– Det är så här som det kommer att se ut. Men vi ska bli bättre, säger han.
När mörkret är som djupast och julen närmar sig är Helsingfors som mest uppgrävd. Delar av centrum ser ut som ett bombnedslag. Och det gör den ännu länge. Stora gatuarbeten pågår i flera år. Politiker och tjänstemän får kritik och tidningar och sociala medier fylls av sura inlägg.
Ett av de mest uppseendeväckande gatuarbetena är kanske inte de kapade träd och högarna av sten som finns på gräset vid Eirastranden utan saneringen av Skillnaden på Mannerheimvägen.
Utanför Svenska Teatern pågår en sanering och uppfräschning som sliter på allas nerver och det pågår hela nästa år.
Mechelingatan skulle vara klar till årsskiftet men det är bara en del som blir klar till julen som planerat. Det säger något om detta byggarbete att boendeföreningarna i området har kalas först i maj 2019. Stadens egna festligheter är däremot ett frågetecken.
Eirastranden, ja. Dragningen av en spårvägslinje till Ärtholmen beräknas pågå fram till hösten 2021. Arbetena omfattar också Docksgatan och kajen i Sandviken, vilket märks som körfiler och cykelvägar som är ur bruk. Själva stranden är en av de dyraste havskvarteren i staden och en genomfartsplats för turister som anländer med kryssningsfärja.
Vidga vyerna!
På fredag morgon och förmiddag är Skillnaden som mörkret i Marianergraven. Och det lilla man ser i det begynnande dagsljuset är till slut ganska tyst men inte särskilt vackert. Skenet bedrar. Snart är bygg arbetarna, åtminstone några av dem, tillbaka från kaffepausen och fyller gropar och river i rör.
Bland varningsskyltar och granna plaststaket är stegen bestämda. Somliga stadsbor går mot arbetet och andra mot utbildningen. Någon som bär flera kassar har varit och tokshoppat. Rofyllda flanörer ser vi inte. Vem skulle vilja gå här?
Sedan ser vi Sean Bennet och Maarit Kasurinen. De är på väg från Esplanaden till Bulevarden. Övergångsstället är kaotiskt, men det är där vi stoppar dem.
– Hur menar du? Jag ser en byggplats och sådana har vi gott om i Brisbane, säger Maarit Kasurinen som ser sig omkring.
Det kan alltså vara klokt att veta något om livet i andra byar, menar de, kanske till och med i större städer.
Brisbane är med sina 1,9 miljoner boende tredje störst i Australien. I Helsingfors bor det ungefär 632 000 människor.
– Jodå, ni talar om trafikstockningar och jag vet inte vad ni talar om. Byggplatser finns i alla stora städer. Det här känns helt vanligt, fortsätter Maarit Kasurinen.
På Mannerheimvägen står en polisbil. Den ska köra in på Bulevarden och slår på blåljuset men har svårt att köra om alla andra fordon som väntar på att den röda signalen ska bli grön. Spårvagnar gnisslar bland miljövänliga bussar.
”Koordinera gatuarbeten så att inte olika firmor stup i kvarten gör nya gropar i samma gata som för en stund sedan var uppriven”. Sådant är det ständigt aktuella förslaget. Så det är inte nytt. Bland andra förre biträdande stadsdirektören Pekka Sauri talade i offentligheten om detta som lösningen på det ständiga grävandet. I dag är Sauri professor i arbetslivsfrågor vid Aalto universitet i grannstaden Esbo. Han minns idén.
– Byggnadskontoret tog i det där och stadsstyrelsen får deras rapporter. Så har det varit i flera år, säger Sauri och tillägger:
– Jag har ingen aning om hur det där fungerar i dag.
Var är alla?
På Mechelingatan träffar vi Ralf Sundberg. Han bor ungefär där man tidigare kunde köra bil från Caloniusgatan upp till Lemminkäinengränden.
– Nu går det inte. Här är en ny trafikdelare så nu gäller att köra runt kvarteret, säger han.
Bostadskvarteren längs Mechelingatan är stora. Där vi står och pratar, mellan körfilerna men tryggt vid ett övergångsställe, säger Ralf Sundberg att slutresultatet blir säkert fint.
Är det här en överraskning? Hur mycket information om gatuarbetet på Mechelingatan har du fått hem? För det nya och smidigare Helsingfors ska vara bra på information om inget annat, säger staden själv.
– Ingenting. Vi har inte fått ett endaste brev. Gärna skulle vi ha läst mera om saneringen, om det som är planerat och tidtabellen.
Men bra blir det, säger borgmästare Jan Vapaavuori i ett pressmeddelande som publicerades på finska på stadens hemsida. Det framgår att han i höst tagit initiativ till en ny utredning. Meningen är att skapa ordning i trafikkaoset. Forskare vid Aalto-universitetet ska hjälpa till. Utredningen är omfattande och den ska ge planerarna verktyg, sådana som förenklar livet i staden och gör smidigare gatuarbeten till en lönsam affär för alla parter.
– Vi bygger och förnyar i Helsingfors. Och det är så det kommer att se ut i framtiden också, säger Vapaavuori.
Enligt stadsmiljösektorns chef, tjänstemannen som ytterst ansvarar för planeringen och byggandet, Mikko Aho, görs redan mycket för att minska på alla trista sidoeffekter. Han uttalar sig i samma pressmeddelande som Jan Vapaavuori.
– Redan i anbuden kräver vi att gatuarbetet ska ske snabbare. Det ska arbetas flera timmar under dygnet.
Men allt är inte frid och fröjd. Utredningen vid Aalto-universitetet som borgmästaren varit med och startat kostar totalt 400 000 euro. Helsingfors andel är 170 000 euro. Det är mycket pengar som många förtroendevalda läste om först i tidningen.
I verkligheten är det förvånansvärt stillsamt på de byggplatser i centrum som stadshuset säger har hög prioritet. Mechelingatan är en stor trafikled. På ett ställe ångar en maskin och så är det tre arbetare som fyller ett hål i gatan i ett hörn längre bort. Flera traktorer, generatorer och borrmaskiner ser ut att sova. Det är likadant vid anslutningen till Västerleden och på Sanduddskajen och vidare på Docksgatan. De är stora byggplatser med avstängda gator och körfiler men det är nästan ingen där i hjälm, skyddsglasögon och gul eller orange väst.
Brådska ger sällan bra resultat men nog ser detta märkligt ut en vardagseftermiddag klockan 14.30.
– Ett av de största projekten nästa år är förnyelsen på Tavastvägen. Vi har diskuterat med entreprenörer och syftet är att hitta bättre sätt genomföra det, säger Mikko Aho.