Situationen i Frankrike väcker många frågor om Europas framtid

EUROPA Situationen i Frankrike med gula västarna väcker många tankar om samhällets sociala hållbarhet och Europas framtid. Demonstrationerna, som blivit mer och mer våldsamma, har nu pågått i en månad. De koordineras varken av fackföreningsrörelsen eller av något politiskt parti, utan har uppstått mer eller mindre spontant som följd av att människor mobiliserats via sociala medier efter att president Emmanuel Macron beslöt att höja bensin- och dieselskatten med 10 procent. Demonstrationer har ägt rum i hela landet och spritt sig delvis till Belgien och Nederländerna. De största har försiggått i Paris, där de inledningsvis var fredliga, men med tiden urartat till våldsamma kravaller.

När Macron för ett och ett halvt år sedan valdes till president var det en stor politisk sensation. Hans nybildade rörelse ”En Marche” erövrade mer än hälften av platserna i det franska parlamentet och makten i landet låg i hans hand efter att han i presidentvalets andra omgång besegrat högerpopulisternas kandidat Marine Le Pen. Många var fascinerade av att fransmännen övergett sina gamla partier och hyllade visionären Macron. Men de som hade lyssnat noggrant på hans tal visste vad som komma skulle. Utöver hans entusiastiska krav på grundläggande förändring byggde hans politiska plattform på marknadsliberalism och skattesänkningar för de rika. Något som många av hans väljare inte stöder.

Situationen för Macron är nu helt annorlunda. Han kalllas för de rikas president och han stöds vid det här laget av färre än en fjärdedel av folket. Det var planerna på förhöjd bränsleskatt som blev droppen som fick bägaren att rinna över för fransmännen, som redan fått uppleva flera år av ekonomisk stagnation. De protesterar nu både mot de växande levnadskostnaderna och de minskade lönerna, och mot nedmonteringen av välfärdsstaten. Macrons regering har nu försökt komma med blygsamma eftergifter, men de har hittills inte fungerat.

Så här kan det inte fortsätta.

Händelserna i Frankrike ger en bild av ett Europa där samhällena håller på att delas upp i vinnare och förlorare. Flera stolta industrisamhällen har marginaliserats genom att automatisering, robotisering och globalisering lett till vidsträckt arbetslöshet. Den arbetande medelklassen tynar bort och ersätts av marginaliserade medborgare.

I Europa har åtstramningspolitiken och nedmonteringen fångat människor i en nedåtgående spiral, utan hopp om bättre framtid. Trots att människor kämpar allt hårdare för sin överlevnad försämras deras situation och de står utan hopp om en bättre framtid. Förutom den allt svårare arbetsmarknadssituationen i

I Europa har åtstramningspolitiken och nedmonteringen fångat människor i en nedåtgående spiral, utan hopp om bättre framtid.

lokalsamhällena måste också flyktingfrågan beaktas. Om försvagade samhällen ska ta emot flyktingar ställs svaga mot svaga och det leder lätt till konflikter. Det har blivit svårare för den traditionella arbetarklassen att konkurrera med invandrarna som tvingas arbeta under sämre villkor än den bofasta befolkningen. Olika arbetsmarknader för lokalbefolkningen och invandrarna, en slags rasistisk segregation, leder lätt till att missnöje och konflikter uppstår mellan olika, utsatta grupper.

En annan faktor, som ökar missnöjet bland de svaga i samhället handlar om att en allt större del av de allmänna resurserna sätts in i integrationspolitiken. Missnöjet med att välfärdsstatens andra funktioner monteras ned på samma gång som integrationspolitikens resurser ökar gör att kampen mellan svaga grupper hårdnar.

Många är medvetna om hur kraftfulla beslut som krävs för att klara de avtalade klimatmålsättningarna, men betydligt färre har fäst sin uppmärksamhet vid desintegrationen av samhället. Om den nuvarande utvecklingen inom världsekonomin fortsätter så att de rika bär allt mindre ansvar för jämlikheten i samhället kommer vår nuvarande samhällsordning att försvinna. Nya visioner och aktivt samhällsbygge utifrån dem behövs för att vi ska komma ut ur den kris mänskligheten i dag står inför.