Året som gick var ekonomiskt skakigt
Vid årsskiftet känns det alltid aktuellt att titta både bakåt och framåt. Året 2018 blir det fjärde året av tillväxt i Finland efter de svåra åren 2012–2014. En bnptillväxt på lite under 2,5 procent ser ut att bli saldot för 2018; bra, men inte strålande.
Efter ett mycket gott år 2017 med en tillväxt just under 3 procent var tillväxten ännu stark i början av 2018, men under sommaren gick Finland in i en svagare tillväxtfas och för tillfället är tillväxten på sin höjd måttlig; 0,4 procents tillväxt under årets tredje kvartal. Jämfört med Sverige och Tyskland är det dock en bra siffra, de båda andra länderna hade negativ tillväxt under årets tredje kvartal.
Handelskriget mellan Kina och USA och den osäkerhet detta har medfört har bidragit till att pressa ner Finlands exporttillväxt till nära nollstrecket. Just nu ser definitiva och pålitliga avtal mellan Kina och USA osannolika ut trots goda intentioner och små eftergifter från Kinas sida även när det gäller immaterialrättsliga frågor.
Också investeringarna har utvecklats svagt under 2018; orsakerna kan delvis vara desamma som gällande utrikeshandeln, samt överlag svagare tilltro till framtiden, men samtidigt finns det också klara tecken på en svagare konjunktur inom byggnadsbranschen. Bilden förstärks av industriproduktionen som står och stampar.
Trots att många bitar av ekonomin haft det kämpigt under 2018 har det skapats mycket jobb under året, vilket återspeglar en positiv dynamik. I oktober i år var sysselsättningsgraden 71,8 procent, ett år tidigare var motsvarande siffra 70,3 procent. Samtidigt är det viktigt att följa med produktivitetsutvecklingen. Svag produktivitetsutveckling har dominerat de utvecklade länderna under de senaste åren och Finland är inget undantag. Utan produktivitetsökningar är det i långa loppet svårt att uppnå god tillväxt.
Som helhet har 2018 varit ett år som får godkänt ekonomiskt, men samtidigt har den svagare tillväxttakten gjort det aktuellt att ta sig en funderare på varifrån framtidens tillväxtbyggklossar riktigt skall hittas.
Vi måste lösa hur den arbetskraft vi har skall passa ihop med de lediga jobben och samtidigt skapa incitament för världens skarpa hjärnor att flytta hit till vårt kalla, mörka, men i övrigt så trevliga land.
Men det här räcker inte; Företagens investeringsiver är svag och den externa miljön är krävande. Hur ska Finland lyckas hålla fast vid de företag vi har och dessutom sporra dessa att våga satsa på framtiden och förändring? Hur ska vi få våra unga att våga ta risken att bli företagare? De här är extremt viktiga frågor för det är inom företagen, men också i processen där företag försvinner och skapas, som produktivitetsökningar föds.
Jag frågade min företagarman vad som står på hans önskelista inför jul; ett Finland som aktivare söker förbättringar – och som vågar försöka, var svaret. Inga halvmesyrer med andra ord. Kanske skulle ”friskt vågat, hälften vunnet” vara ett bra motto för nästa regering?