Integration kräver individuella lösningar
INTEGRATION En modell passar inte alla. Enligt Lagen om främjande av integration har invandrare rätt att välja mellan svenska eller finska. Man har påtalat formuleringen i lagen om att det skulle vara bättre ifall det stod svenska och finska, men detta har inte vunnit gehör.
Det är klart att kunskaper i finska är viktiga i huvudstadsregionen. Att lära sig svenska utesluter inte möjligheten att lära sig finska eller tvärtom. Men att lära sig finska är för många en långsam väg till sysselsättning och leder inte nödvändigtvis till ett arbete som motsvarar kompetensen. Arbetslöshetsgraden är cirka 2,5 procentenheter högre hos utlandsfödda och enligt Arbetsoch hälsovårdsinstitutets forskning arbetar en stor del av utlandsfödda i arbeten som de är överkvalificerade för.
Detta gäller inte endast utlandsfödda, utan också delvis den andra generationen. Problemet ligger delvis i attityder och i utmaningen att hitta nya flexibla lösningar för att lösa problematiken. Det ska inte ta i medeltal sju år för att få sin första anställning efter ankomst och en flytt till Finland ska inte innebära en karriärdöd.
Alla som flyttar till Finland är ändå inte arbetslösa, utan vissa flyttar hit för att arbeta. För den som arbetar på engelska kan svenska vara lättare att lära sig vid sidan om arbete. Kunskaper i svenska möjliggör ansökande om medborgarskap, vilket i sin tur öppnar dörren till den nordiska arbetsmarknaden samt, ifall man inte är EU-medborgare från tidigare, till hela EU.
Medborgarskap kan, också för en person i arbetslivet, vara en fråga om trygghet ifall läget i ens eget hemland försvåras. Medborgarskap ger en också möjlighet att påverka i politiska val och främjar därmed delaktighet. Svenska kan vara lättare och snabbare för att få upp sin språkkunskap till en nivå som möjliggör studier och få en utbildning eller för att kunna komplettera den.
För barn erbjuder svenskspråkiga skolan möjligheten att lära sig svenska och finska. De som har en svenskspråkig familj med barn i svensk skola har behov av att förstå sina barn och sin familj. Dessutom är det viktigt att notera att Arbets- och näringsbyrån och Närings-, trafik- och miljöcentralen inte följer med arbetsmarknadens behov av språk. Arbetskrafts över- och underutbud mäts endast enligt kategori och inte på vilket språk dessa arbeten kräver. Därmed förblir arbetsmarknadens behov av språk osynligt. Svenska är givetvis inte rätt för alla, men det är inte helt så entydigt som Niclas Lönnqvist beskriver i sin kolumn (HBL 12.12).