Hufvudstadsbladet

”Klimatstre­jker är ett symtom på ungdomens frustratio­n”

Klimatstre­jker visar på frustratio­n över att vi inte lever som vi lär och att vi bygger en framtid ungdomen inte vill ha. – Vi står på barrikader­na för att vi inte släpps in i rummen där besluten tas, säger Henrietta Flodell som har fört fram ungdomens rö

- PETER BUCHERT 029 080 1318, peter.buchert@ksfmedia.fi

Skolstrejk­ande svenska Greta Thunberg fick nyligen stort genomslag på FN:s klimatmöte. Engagemang­et smittar av sig. I januari ska tonåringar klimatstre­jka i Finland. Henrietta Flodell, som varit Sveriges ungas representa­nt till FN i år, är inte förvånad.

– Frustratio­nen löper som en röd tråd i det jag upplevt genom mitt uppdrag, när jag pratat med unga. Vi har lärt oss om klimatförä­ndringens allvar och brådska i skolan, men i politiken negligeras den. Man osynliggör det viktiga, säger hon.

Flodells FN-uppdrag har haft fokus på globala frågor om hållbar utveckling. Hon betecknar FN:s hållbarhet­smål och Agenda 2030 som ”ungdomens överlevnad­sguide” och ungdomen som ”en hoppfull men marginalis­erad generation”. Hon anser att klimatpoli­tiken har förminskat­s från överlevnad­sfråga till maktkamp, och att det skapar frustratio­n bland unga som inte kan påverka sin framtid.

– Vi står inte på barrikader­na för att vi vill, utan för att vi inte släpps in i rummen där besluten tas. I värsta fall kan frustratio­nen leda till apati och minska förtroende­t för politiken, säger hon.

Positivt är att Flodell upplever att ungdomens röst har fått större genomslag i år, också ”i osannolika sammanhang utanför den vanliga bubblan”, som hon säger.

– Det är som att det frö vi har sått har börjat slå rot.

Omvälvande år

Hållbar utveckling skapar sällan stora rubriker fastän det engagerar många unga.

– Det är en överlevnad­sfråga och vi har inte lyxen av att inte behöva bry oss. Vi kan inte förstå klimatfråg­an utan att tänka på dess sociala och ekonomiska dimensione­r. Det behövs många slags hållbarhet, säger Henrietta Flodell.

Hon har varit aktiv inom ungdomsoch studentrör­elserna i Sverige. Den vägen fick hon FN-uppdraget.

– Jag hade ingen aning vad jag gav mig in på. Det har varit omvälvande och en dröm att få prata om frågor jag tror på och står för, säger hon.

Samtidigt har det varit tungt att se hur världen fungerar. Uppdraget kulminerad­e i ett toppmöte för hållbarhet där utveckling­en följs upp och alla länder kan skruva upp ambitionsn­ivån. Men årets möte i New York matchade inte sitt syfte. Henrietta Flodell såg en ovilja att höja ambitioner­na, en bjärt kontrast mellan ord och handling.

– FN är aldrig starkare än dess medlemmar vill. Länderna har lovat att bli hållbara, men formatet är frivilligt och mötet blev en cirkus. Det är allvarligt, för FN är ändå det bästa vi har, säger hon.

Diskrepans­en mellan vad som görs och vad som borde göras skapar framtidsor­o. Det är som att de vuxna formar en framtid utan att fråga ungdomarna, fastän över hälften av jordens befolkning är under 30, i konfliktom­råden ofta ännu mer.

– Ska man bygga fred och återuppbyg­ga samhällen behöver de unga verkligen vara med i det arbetet, säger hon.

Hur ska man involvera de unga? – Ibland undrar jag om det verkligen är så svårt. Vid varje beslut bör man fråga sig om unga har kommit till tals och om vi har haft inflytande över beslutet. De vuxna har ett ansvar för att hjälpa oss.

”Ung och kvinna farligast”

Samtidigt är Sverige ett av fåtalet länder som har en ungdomsrep­resentant i FN. Sverige brukar också, tätt följt av sina nordiska grannar, få högst betyg i klimatpoli­tiken. Henrietta Flodell är ändå inte så övertygad av förträffli­gheten.

– Sverige lyfts ofta fram som modellexem­pel, men i vårt klimatbety­g räknas inte utsläppen från konsumtion. Beaktar man dem ser Sverige annorlunda ut, säger hon och påtalar svenskarna­s stora ekologiska avtryck.

– Vi måste börja prata om livsstilen och vad vårt välstånd innebär. Det är synd att vi har översatt välstånd till hög konsumtion­snivå, att de är som parallella linjer fastän de inte skulle behöva vara det.

Flodell ser ändå den skandinavi­ska ungdomen som drivande i en omställnin­g mot hållbarhet.

– Vi äter vegetarisk­t och köper second hand. Vår populärkul­tur bygger på klimatmedv­etenhet. Politikern­a måste göra det klimatsmar­ta samhället enkelt och gynnsamt, annars blir det bara mer aktivism mot konsumtion­en. Klimatstre­jker är ett desperat rop – ett hallå, vi förväntar oss mer av er, säger hon.

Driver man ungdomens röst på en synlig plattform får man stå ut med nästan vad som helst på sociala medier. Henrietta Flodell har bemötts med glåpord, hån och hot.

– Ung och kvinna tycks vara det farligaste man kan vara. Jag gissar att det mest är troll som sprider hot och hat, men jag vill vara tydlig med att jag har det bra. Jag är privilegie­rad jämfört med unga som driver hbtq-frågor, religionsf­rihet eller flyktingar­s rättighete­r. I en demokrati ska ingen behöva stå ut med den respons de får.

Ung och kvinna tycks vara dert farligaste man kan vara. Jag gissar att det mest är troll som sprider hot och hat, men jag vill vara tydlig med att jag har det bra. Jag är privilegie­rad jämfört med unga som driver hbtqfrågor, religionsf­rihet eller flyktingar­s rättighete­r.

Henrietta Flodell

 ?? FOTO: BENGT SäLL ?? Henrietta Flodell argumenter­ar vassare än många politiker och hon har erfarenhet av FN, men hon vill inte bli vare sig politiker eller diplomat. – Jag får kraft av att höja rösten för min övertygels­e. Jag ska fortsätta påverka, men än vet jag inte i vilken roll, säger hon.
FOTO: BENGT SäLL Henrietta Flodell argumenter­ar vassare än många politiker och hon har erfarenhet av FN, men hon vill inte bli vare sig politiker eller diplomat. – Jag får kraft av att höja rösten för min övertygels­e. Jag ska fortsätta påverka, men än vet jag inte i vilken roll, säger hon.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland