Otto Virtanen firar jul med Djokovic och Nadal
Finsk tennis väntar på någon som kunde axla Jarkko Nieminens fallna mantel. Patrik Niklas-Salminen har försökt slå sig in på herrtouren med varierande framgång. Otto Virtanen lär bli nästa yngling att försöka.
Där Niklas-Salminen ”redan” är 21 år gammal är Virtanen inte ens myndig. 17 år gammal vann han nyligen oerhört prestigefyllda Orange Bowl i Florida, en turnering som verkligen kan profilera sig via sina tidigare mästare. Det vimlar nämligen av superspelare bland dem som gått hela vägen eller vad sägs om namn som Björn Borg, John McEnroe, Ivan Lendl, Jim Courier, Roger Federer, Andy Roddick och Marcos Baghdatis.
– Helt klart den största turneringen jag vunnit. Stället är vid sidan om grand slam-städerna London och New York mitt favoritställe inom tennisvärlden så här långt, säger den 186 centimeter långa Virtanen.
Virtanen kommer från en riktig tennisfamilj där syskonen också höll på med grenen, två har slutat men brorsan är alltjämt aktiv, och pappa är tidigare spelare och fungerar numera tillsammans med svensken Peter Carlsson som sin sons tränare. Otto själv minns att han alltid hållit på med grenen.
– Sen jag kunde gå tror jag att jag haft ett racket i handen. Det började med att bolla mot en vägg och på den vägen är jag.
Något minne som är extra starkt från barndomsåren? – Vi bodde i Tallinn ett tag och kom över till Helsingfors för en turnering då jag kanske var i åttaårsåldern. Det var något som satt sig på minnet. Det var så roligt att jag verkligen blev intresserad av grenen, säger Virtanen där han sitter i Tali tenniscenter och blickar ut över ett landskap som håller på att frysa till.
För tennisspelare är klimatskillnaderna vardagsmat. Ibland spelar man inne, för det mesta ute men säsongen är ett allt snabbare snurrande ekorrhjul där det ges väldigt lite tid för kvalitetsträning och återhämtning under säsongen. I princip är det bara december som är lugnare.
Det gäller förstås i främsta hand för spelare på seniortourerna men också juniorer får sin beskärda del av kappsäckslivet.
– Enskilt sett är säkert resandet den enskilt tuffaste grejen med att spela tennis på hög nivå. Men det hör så att säga till jobbet.
Vid sidan om tennis spelade också Virtanen fotboll i sex år men då familjen flyttade tillbaka till Helsingfors blev avstånden en faktor som spelade in.
- Det blev helt enkelt för tidskrävande att ta sig till fotbollsträningen så det föll bort på ett naturligt sätt.
Stabilitet och säkerhet
Orange Bowl-segern gav 17-åringen en skjuts uppåt på juniorrankingen där han nu är 13:e. År 2018 var också i övrigt mycket framgångsrikt för den Hyvingebördige liraren. Seger i dubbel i Wimbledon gav ett minne för livet men målsättningarna finns på sikt naturligtvis på seniornivå. Bråttom är det inte, medelåldern på de tio bästa spelarna på världsrankingen ligger på cirka 30 år och Virtanens personliga favorit, Roger Federer, har hunnit bli 37 år ung.
– Federer har alltid varit min idol. Han går säkert för hundra eller hundratio procent hela tiden men det ser så lekande lätt ut att man tror att han bara är ute och lirar boll för skojs skull. Det är väl därför han klarat av att hålla på så länge utan allvarliga skador. Han är så elastisk och elegant, säger Virtanen.
Gemensamt för namnen i världseliten är att de konstant lyckas hålla en skyhög nivå. Från match till match, från turnering till turneringen och år ut och år är det i princip samma spelare som dominerar. Att slå sig in bland de tio bästa känns mer eller mindre utopistiskt, redan en plats bland de 100 bästa är en grym bedrift.
– Du måste ju klara av att hålla nivån. För att göra det krävs att du tränar mot tuffa motståndare och att nivån på träningen är tillräckligt krävande. Du måste utmana dig själv hela tiden och spela på gränsen för ditt kunnande.
Varför verkar steget från juniortennis till seniortennis vara så stort? – Jag tror att det är mest en psykologisk grej. Som junior har du vant dig vid att för det mesta vinna och gå långt i turneringar. Då du får chansen på challenger- eller ATP-nivå kan det mycket väl hända att du åker ut i första omgången i dina första fyra-fem turneringar. Då är det lätt du börjar grubbla och fundera om du är tillräckligt bra.
Mentala biten alltså, är det något du fokuserar på? – Nej någon mental tränare har jag inte.
Via Dubai till Australien
De flesta 17-åringar i Finland firar jul i hemlandet. Virtanen hör till undantagen för familjen har tidigarelagt julafton med en dag då Otto och pappa Pasi på julafton sätter sig på planet ner till Dubai.
Orsaken är den att Virtanen fått chansen att sparra mot superstjärnorna Novak Djokovic och Rafael Nadal som befinner sig i emiratet för en penningstinn uppvisningsturnering.
– Bara att få vara med dem på samma bana är stort. Och så är det väldigt nyttigt att från närhåll studera dem då de spelar. Det ser jag verkligen fram emot.
– Från Dubai åker vi direkt ner till Australien där det bli tre veckor med bland annat grand slam-tennis.
Vad är målsättningen för kommande säsong? – Att hålla rankingen är minimimålsättningen. Gärna att den är ännu bättre.
Var ser du dig om fem år? – På ATP-touren. Det är det självklara målet. För att nå dit måste du jobba stenhårt varje dag.
Vad måste du förbättra mest för att nå dit? – Allt. Men kanske framför allt det hur jag rör mig ute på planen. Det är något alla juniorer måste jobba hårt på.
Fysiken sätts på prov i tennis, har du råkat ut för några värre krämpor? – Nej jag har varit rätt frisk. Lite problem har jag haft i servearmens axel men det känns bra nu.
Tennis