❞ Trumps motivering till Syrienbeslutet är att terrororganisationen IS skulle vara besegrad. Få håller med honom om det. Tvärtom uppger flera källor att de amerikanska trupperna tillsammans med kurdiska SDF alldeles nyligen har fört hårda strider mot IS.
Då Donald Trump blir mer trängd blir han ännu mer oberäknelig och överraskande i sina beslut. Omvärlden håller andan.
President Donald Trumps besked om att de amerikanska styrkorna dras bort från Syrien har tagit de flesta på säng. Det har väckt en kritikstorm på hemmaplan och även utomlands, men där i huvudsak bland allierade.
Försvarsminister Jim Mattis tar nu sin Mats ur skolan. Han kan inte längre tänka sig ett samarbete med presidenten och meddelade på torsdagen att han lämnar Pentagon den sista februari.
I ett unikt brev till Trump döljer inte Mattis de stora åsiktsskillnaderna som finns mellan de två. Mattis har till exempel en helt annan syn än Trump på hur USA borde agera gentemot landets allierade. Mattis betonar i brevet vikten av goda relationer till och respekt för sina bundsförvanter och påpekar att USA inte når lika bra resultat utan ett gott samarbete.
Trump har ofta kritiserat USA:s allierade och alla har hamnat i skuggan av hans mantra om ”USA först”. Däremot har han varit mjuk i sin politik mot exempelvis Ryssland. Även här har Mattis en helt annan syn och i sitt brev konstaterar han att det snarare skulle gälla att vara resolut i politiken mot länder som Ryssland och Kina.
Trumps motivering till Syrienbeslutet är att terrororganisationen IS skulle vara besegrad. Få håller med honom om det. Tvärtom uppger flera källor att de amerikanska trupperna tillsammans med kurdiska SDF alldeles nyligen har fört hårda strider mot IS.
Konsekvenserna av att USA lämnar Syrien kan bli omfattande. Redan det faktum att Rysslands president Vladimir Putin och Turkiets ledare Recep Tayyip Erdoğan nu applåderar Trumps beslut antyder vilka följderna kan bli. Rysslands tyngd i Mellanöstern ökar och de slutliga lösningarna i Syrien sker antagligen på ryssarnas villkor, till Syriens diktator Bashar al-Assads glädje.
För Erdoğan blir det fritt fram att gå åt kurderna som har varit allierade med USA. Kurderna löper också risk för attacker från IS sida när USA:s styrkor försvinner. Och för Trumps ärkefiende Iran öppnar en amerikansk reträtt nya möjligheter till inflytande i området.
Trump känner sig antagligen allt mer trängd och då kan vi vänta oss överraskande drag i ännu högre grad än normalt från hans sida. Isolationspolitiken verkar tillta, han förefaller att allt mer vilja sluta USA i ett skal med minskat ansvar för omvärlden och med nedkylda relationer mot olika håll, inte minst de närmast allierade.
Under Trumps knappt två år vid makten har redan ett fyrtiotal personer på topposter fått nog av honom och gått frivilligt eller sparkats. I takt med att nära medarbetare både i administrationen och på annat håll säger upp sig eller sägs upp minskar viktig politisk erfarenhet samtidigt som bristerna i en realistisk syn på omvärlden ökar på ett oroväckande sätt.
Det behövs personer som kan bromsa och styra Trump då det går som hårdast åt fel håll, men det finns ingenting som garanterar att de ersättare han plockar in har förmågan eller modet då deras viktigaste egenskap antagligen är lojalitet till presidenten.
Den personliga snaran dras samtidigt åt kring Trump i de rättsliga processerna mot honom som gäller rysk inblandning i valkampanjen, hans affärsverksamhet och mutor för att tysta påstådda älskarinnor.
Samarbetet med senaten haltar. Det bevisades nyligen då senaten godkände en resolution för att stoppa USA:s roll som Saudiarabiens trygga och starka stöd i kriget i Jemen. Just nu pågår en hård budgetkamp mellan Trump och senaten.
Presidenten hotar att från veckoslutet stoppa utbetalningen av löner till anställda inom den federala administrationen om inte kongressen ger honom fem miljarder dollar för hans vallöfte, bygget av en mur vid gränsen mot Mexiko. Senaten har hittills vägrat.
Det mest anmärkningsvärda är att detta sker trots att hans eget parti, Republikanerna, har majoritet i senaten. Situationen blir ännu spändare efter årsskiftet då Demokraterna får majoritet i kongressens andra kammare, Representanthuset.