Midvinternattens köld är hård
”Faktum är att fjärde kvartalet i skrivande stund kommer att gå till historien som den sämsta årsavslutningen för nordiska aktier sedan 1987.”
vinterkylan vägrar släppa sitt grepp om världens aktiemarknader. Helsingforsbörsen har fallit med drygt 3 procent under den gångna veckan, och har då ändå klarat sig hyggligt i jämförelse med andra europeiska marknader. Faktum är att fjärde kvartalet i skrivande stund kommer att gå till historien som den sämsta årsavslutningen för nordiska aktier sedan 1987. Att uppleva när modern historia skrivs är inte alltid en behaglig upplevelse.
Cykliska bolag var åter i skottlinjen. Outokumpu adderade ytterligare 8 procent till en nedgång som för 2018 börjar närma sig 60 procent (!). Även om verkstadsbolagen klarade sig relativt lindrigt undan denna vecka har de efter kursfall på 20–30 procent bara under fjärde kvartalet nått nivåer som vi inte sett sedan 2016. Cargotec, Konecranes och Outotecs rörelser värderas på de lägsta multiplarna på fem år, och övriga bolag ligger inte långt därifrån.
Marknaden räknar uppenbarligen med att vinstprognoserna kommer att sänkas kraftigt för 2019 och 2020. Jag är enig i bedömningen att förväntningarna troligen är för högt ställda i nuläget, men är verkligen resultatprognoserna 25–35 procent för höga (vilket är vad som reflekteras i dagens kurser)? Det skulle i så fall innebära ett försäljningsbortfall på 10–15 procent, vilket normalt bara inträffar i djupa recessioner. Och det är fortfarande lite svårt att se en sådan konjunkturutveckling mot bakgrund av låga räntor och låg arbetslöshet, även om vissa politiker gjort sitt bästa för att sätta käppar i hjulet.
En intressant indikation på värderingen av bankaktier är att den svenska aktivistfonden Cevian på fredagen aviserade att man köpt 2.3 procent av aktierna i Nordea och tar en plats i bankens valberedning. Om Nordeas förväntade dividend på 0.71 EUR är uthållig – vilket inte verkar helt orimligt – är återbetalningstiden på investeringen drygt tio år. Som Warren Buffett brukar säga: aktiemarknaden är en underbar mekanism för att överföra värden från de otåliga till de tålmodiga.
den ekonomiskt-politiska utvecklingen har ändå varit så bra som man ur ett marknadsperspektiv kunnat hoppas på under december. G20mötet resulterade i att USA och Kina nådde en ”vapenvila” i handelskonflikten och kom överens om att inleda handelssamtal i januari. Opec kom överens om att minska oljeproduktionen med drygt 1 miljon fat per dag, vilket på lite längre sikt är bra för investeringarna i världen. Och centralbanksbeskeden denna vecka var också ungefär vad man kunnat hoppas på: räntehöjningar, men signaler om att takten framöver kommer att vara rätt dämpad.
Den svenska Riksbankens höjning var något oväntad för marknaderna, men den positiva effekten på kronan och banker blev kortlivad – mycket för att banken tydligt markerade att nästa höjning väntas tidigast efter sommaren 2019. Jag kan tycka att det är nu ett tillfälle finns att anpassa sig till ECB:s nivå; om 8–9 månader kan vi ha ett betydligt sämre konjunkturläge.
Fredagen den 21 december inföll vintersolståndet, som är årets mörkaste dag. Låt oss hoppas på att dagen också markerade slutet på den osäkerhet som gjort att världens kapitalmarknader haft svårt att hitta vägen framåt och uppåt.
God jul!